Prövade på akrobatik, blev ”kroppsbesiktigad ”

KULTUR. "Sofi” var en av de många festivalbesökarna på årets Uppsala Reggae Festival, men för henne slutade festivalen i ett förnedrande besök på närliggande Lundellska skolan där polisen slagit upp en tillfällig testcentral för att ta in festivalbesökare misstänkta för narkotikabrott.

Det är torsdagskväll och jag sitter utanför mitt tält på campingen till Uppsala Reggae Festival med ett antal vänner. Vi spelar gitarr, sjunger lite smått och väntar på att bege oss till festivalområdet. Helt plötsligt dyker Sofi upp, hon har sökt upp mig genom vänner och vill berätta sin historia om hur hon behandlades av polisen tidigare under dagen.

Civilpoliser som pratar med en campingdeltagare

Sofi och hennes vänner hade väntat på dagens första framträdande och för att fördriva tiden hade en av killarna som tränade Judo (en japansk budoart) visat en Judoställning som vännerna snabbt bestämde sig för att pröva på. Under tiden detta utspelade sig så hade ett par civilpoliser gått förbi och ansett att deras beteende verkade märkligt, efter en kort utfrågning med frågor såsom: När rökte du sist på? Var det gott då? Och Vart har ni gömt knarket? fick ett par av deltagarna göra det så kallade ”penntestet”, där polisen kollar bland annat ifall personen i fråga kan korsa ögonen genom att följa en penna med blicken. Sofi var en av de som fick pröva på detta, något som hon inte brukar klara av i nyktert tillstånd och denna dag hade hon redan druckit ett par öl, att hon misslyckades på testet såg poliserna som en solklar indikation på att hon var narkotikapåverkad och det var raka vägen till Lundellska skolan för henne. Utöver Sofi fick även sju andra deltagare från hennes camp tas in för provtagning och förhör – allt på grund av lite utövande av akrobatik.

Kroppsbesiktning

När de kom till Lundellska skolan blev Sofi avskild från sina vänner och fick lämna ett urinprov, något hon gladligen gjorde för att rentvå sig. När det var klart fick hon sitta på en bänk och vänta medan resultatet inväntades, något som hon inte fick reda på när eller vad resultatet var. Istället blev hon ombedd att följa med en kvinnlig polis in i ett omklädningsrum, nedan följer Sofis egna ord om det som hände härnäst:

”Jag fick gå in i duschområdet och blev tillsagd att ta av mig kläderna, när jag stod i bara trosorna blev jag tillsagd att ta av mig även dem. Jag frågade gång på gång varför men fick inget svar. När jag stod helt naken blev jag ombedd att böja mig fram …”

Här någonstans börjar Sofi gråta och kan inte fortsätta att berätta. Istället kommer det bara fram fraser om hur förnedrad hon kände sig, och hur den kvinnliga polisen givit henne kommentarer som från hennes håll sågs som nedlåtande, till exempel att hon inte borde överdriva och när Sofi frågade i tårar ifall de verkligen hade rätt att tvinga henne till detta så fick hon svaret "vi får göra som vi vill".

När detta var klart fick hon än en gång sätta sig och vänta på en bänk, ingen förklarade för henne vad som hände och hon hade ännu inte fått någon information angående vad urinprovet visat. Efter kanske tio minuter blev hon ombedd att även lämna blodprov, något hon inte ville göra och frågade ifall hon inte borde ha ett ombud med som kunde företräda henne. Detta blev hon efter många om och men informerad om att hon kunde få, men att det bara skulle förlänga vistelsen och att hon ville väl "inte dra ut på det hela i onödan".

Efter blodprovet blev hon förd till ett av de tillfälligt uppsatta arbetsstationerna där en stressad polis förhörde henne angående hennes narkotikaanvändning - något hon gång på gång nekade. Efter ett femton minuters förhör blev hon informerad om att hon kunde gå tillbaka till festivalen och att svaren på proven skulle meddelas senare via brev, dock fick hon veta att urinprovet hade visat negativt.

Det fick Sofi att undra varför hon varit tvungen att utsättas för de andra handlingarna i denna process, då ingen större misstanke kunde ha legat till grund. Under tiden vi pratade med henne upprepade hon gång på gång hur kränkt och förvirrad hon kände sig och att hon inte hade något val och inte kände att hon kunde ifrågasätta utan att snabbt sättas på plats på ett långt ifrån vänligt sätt.

Det Sofi blivit utsatt för kallas allmänt för en ”kroppsbesiktning” och är ett tvångsmedel som svensk polis har rätt att använda i vissa situationer: (kroppsbesiktning, vid misstanke om brott undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från kroppen och undersökning av sådana prov. Källa: Nationalencyklopedin).

Många besökare och utomstående har visat starka reaktioner på polisens agerande de senaste åren och mycket av den mediebevakning som riktats mot Uppsala Reggae Festival har handlat om just polisens insatser och dess konsekvenser, något som festivalens arrangörer gärna vill ändra på. Festivalen handlar om gemenskap, musik och om att ha roligt. Yared Tekeste, Uppsala Reggae Festivals eldsjäl tycker dock att polisen gör ett bra jobb och att det är en positiv sak att de kan koncentrera sig på just narkotikabrott, några andra finns nämligen inte på Uppsala Reggae Festival, men att det är fortfarande musiken som är centralpunkten i festivalen och att det borde uppmärksammas mer.

Det kommer frekventa rapporter om kränkningar och övervåld begått av poliser på Uppsala Reggae Festival, om civilpoliser som inte visar legitimation vid kontakt med misstänka besökare och som anser att visa sitt vapen räcker för att identifiera sig. Något som blir starkt motsatt av de poliser som tillfrågas, de uppger att de aldrig använder, eller sett någon använda, mer våld än nödvändigt och att all kontakt med besökarna går korrekt till.

Det finns alltid två sidor av en historia. Och frågan är bara vem man skall tro på i detta fall, de många individuella besökarna som berättar nästan identiska historier, eller polisen.

(Sofi heter egentligen någonting helt annat)

Kom ihåg att du kan lämna din kommentar eller reaktion på texten antingen direkt här under texten eller i denna tråd