Magasinet

Datorspel – den nya epidemin?

Krönika Datorspel har blivit enormt utbrett men är fortfarande någonting som är relativt okänt för den vuxna världen.

Det börjar dock uppmärksammas mer då effekterna av det blir synligare; jag känner till fall ifrån skolan och privatlivet där människor rent utav skiter i allt förutom deras spelande. Jag har själv försummat skolan, vänner och livet rent allmänt för att spela datorspel. Så varför beter sig vissa människor såhär och vad är det som är så speciellt med datorspel?



Alla som någon gång spelat ett datorspel och funnit det kul har märkt att tiden flyger iväg. En stund kan snabbt bli flera timmar utan att man märker det och helt plötsligt har hela dagen försvunnit. Som det mesta annat tar dock spelet slut, man har klarat det och plötsligt är det inte kul längre.
Men vad händer om spelet inte tar slut? Om det alltid finns nya ställen att utforska, nya saker att tillförskaffa sig och fler uppdrag att slutföra. Detta gäller alla spel som har stöd för att spelas via internet, för då har du alltid någon ny att spela emot, att besegra och klättra i eventuella rankinglistor. Och om man nu lyckas bemästra ett spel, bli bäst i världen och klarat av det på alla tänkbara nivåer vad händer då? Då går man bara vidare till nästa spel…

Så varför är det så speciellt med att gå upp en nivå, att klara av en viss bana eller hitta en viss sak? Enkelt, du får en belöning! Som spelare får man känna sig duktig, ”jag klarade detta”. Detta är ett vanligt knep i all slags marknadsföring. På något sätt skall du få din kund att känna belöning för att den använder din produkt och detta körs det stenhårt på i spel. Även om ett vapen du hittar förbättrar din karaktär med hela 0.06% så känner sig spelaren duktig och vill fortsätta känna denna känsla. Om du någonsin undrar varför World of Warcraft blev så himla stort så här har du anledningen. Stor del av spelet går ut på att få spelaren att känna sig duktig med små belöningar hela tiden.

När man studerar till lärare så får man läsa om gruppsykologi, identifiering och en massa småsaker. I alla fall så får vi lära oss hur viktigt det är, speciellt för unga, att få känna sig delaktiga i grupper. Att få känna en tillhörighet till någonting och det är vad datorspel ger, i stora mängder. Att tillsammans med sin grupp möta utmaningar och besegra hinder som själv hade varit omöjligt. Med tiden tillsammans byggs gruppen starkare och starkare och till slut kan den nästan kännas som en familj och att lämna den kan bli mycket tungt (fast efter ett par veckor har man glömt de flesta där). Så även om man tröttnat på spelet och vill sluta kanske man inte gör det eftersom man står så nära de man spelar med. Att man sviker dem.

Men det finns en faktor som är betydligt kraftigare än belöningen och det sociala. Nämligen att man kan vara vem man vill! Det enda som begränsar är spelarens egen fantasi. Oavsett vad du är för slags person bakom skärmen, så länge du aktar vad du skriver kan du utge dig att vara en 66 år gammal tant som spelar Quake (kan dock bli svårt att hålla skepnaden om du skall prata över ventrilo). Det här måste självfallet inte vara negativt, alla kan behöva en verklighetsflykt då och då. Men det är lätt hänt att verkligheten blir den främmande världen istället för spelvärlden.

Så vad är min poäng med allt detta? Jag vill helt enkelt uppmärksamma ämnet lite då jag tror att många har ett spelberoende utan att de inser eller erkänner det. Jag skulle vilja påstå att i alla fall hälften av de personer som spelar ett MMORPG (Massive multiplayer online roleplaying game) är beroende till viss grad och topp 5 % av dem lever totalt i den fantasivärlden. Frågan är, hur stort är ditt spelberoende?

12 kommentarer

  1. Avatar
    Kände igen mig i de du sa om att man klarar av saker bätter i grupp. La av me wow nu för typ 3månader sen och det känns rätt gött att slippa spelet.
  2. Avatar
    Mitt spelberoende är faktiskt inte särskilt stort. Jag har svårt att hitta någon datorspel jag fastnar för, det mesta jag har spelat är faktiskt ganska tråkigt. Och så är jag nog för lat för att orka leta efter något kul att lira.

    Jag är nog mer av en internetmänniska. Gillar att skriva och vara lite kreativ på Internet. Datorspel är nog inte min grej riktigt.

    Annars väldigt bra text.
  3. Avatar
    Jevla loothora :P. WoW är var mycket mer än "belöningarna" för mig. Jag tyckte det var kul och det var en bra sammanhållning i min guild, som såklart även var rätt framgångsrik. De flesta av mina IRL-kompisar lirade också WoW så det var ett sätt att umgås och sitta och snacka och samtdigt ha skoj efter skolan, speciellt med tanke på att vi alla bor 1-3 mil ifrån varandra.
  4. jag spelar väldigt mycket men har aldrig fastnat för ett spel sådär...
    Wow var så skönt o bli av med när man hade slut på tid för då kunde man sticka ut o göra annat. Dock var mina vänner fast vid skiten hela tiden o än är de det....
    Jag tycker att spela är riktigt kul men det är fan roligare o vara ute o sparka på en fotboll med ett gäng istället.
  5. Avatar
    Själv spelar jag inte särskilt mycket. Jag ser det mer som vilket sällskapsspel somhelst, eller ibland spelar man själv och då är det lite som att läsa en bok. Man tar det lugnt och gör nåt för sig själv. De som skyller allt på datorspelen för att så många spelar för mycket borde tänka sig för. Skaffar man ett spel och börjar spela är det ju ens ansvar att inte bli beroende av spelet. Blir visserligen jävligt många beroende så borde kanske alla (nåja) tänka lite varför det blir så och vad som bör ändras, men vafan. Det är bara ett spel.
  6. Avatar
    Jag vågar faktiskt säja att jag e socialt spelande...

    Jag lirar mycket med polare och sånt...kan bli en dag eller två eler bara 20 minuter innnan va drar ut och gör nått. Att sitta ensam Är aldrig bra dock tillsammans tycker jag det funkar bra.

    Att vara förälder gör att det finns så mycket att göra vilket kan betyda att dom får fel bild pw ett barn som spelar varje dag. Ett barn behöver inte handla lite varge dag. Laga mat, hjälpa till med läxor och sen göra andra saker.

    Dom tar över polare men iställe för att gå och titta på molnen som många förÄldrar gjorde lirar om dator spel...Det e enklare att hålla på med och man kan ha minst lika kul.
  7. Avatar
    World of Warcraft <3 *dregel*
    Man datorspel är bra, man kan eh..träffa folk över nätet, och åka på lan och leka med andra nördar...uhm *självbedrägeri*

    Jag har nog ett relativt litet spelberoende, eftersom jag har skippat att ha ett eget account på wow, utan delar med min pojkvän, och bara spelar hemma hos honom.
    (hade jag haft "fri tillgång" så hade jag försvunnit ut i den fantastiksa wow-världen på heltid, och förlorat den lilla sociala kontakt jag har xD)
    Och eftersom jag bara spelar när jag är med min pojken, (förutom lan), så kan jag inte sitta i evigheter, minns när jag satt 10 timmar i sträck, han blev inte glad xD.

    Fast, när jag tänker efter, så spelar jag en massa olika spel, hela tiden ändå O.o
    (jag dör om jag inte får logga in på Travina varje dag O.o), Så jag är allt lite spelberoende xD
  8. Att börja med.
    Mycket bra skrivet tycker jag, du ta både up för och naktdela med detta här spelandet...

    Själv så spela jag inte mycket inte sånna spel tröt för fort, för sånna spel som man måste spela till 100%

    Men måste hålla med dig MyStory att travian är kull! Gilla det spela, inte mycket aktiv tid man spela,
    ( Vad heter du där? )
    MHV FIG-GHD742
  9. Avatar
  10. Avatar
    spelar inte..men har kompisar som rä fullkommligt borta i spalvärlden...visst de inder att de har problem..men vad gör de åt det..INGENTING[n]
  11. Avatar
    Totovove: Därför det kallas beroende [rolleyes]

    Jag går upp varje dag för att gå till jobbet, jag umgås med familj vid tillfälle och jag betalar räkningar och mat osv, men sen sitter jag hela dagarna och spelar.

    Är det ett beroende eller bara brist på annat att göra?
  12. Avatar
    Det är inte bra men ändå bra att vara beroende av dataspel. Om man mår dåligt har människor olika sätt att "rymma" från verkligheten endel mer destruktiva och endel mer konstuktiva sätt. Jag läser psykologi och vill arbeta med människors problem så jag vet vad jag pratar om. De allra konstruktivaste sättet är att ta tag i sina problem och gå till en pskolog, men ibland kan det vara fel tillfälle.

    När man river upp sår som kan vara orsaken till att man vill "rymma" från verkligheten mår man oftast sämre en period innan man mår bättre och om man går skolan tex och man känner att man måste gå klart den eller utav någon annledning inte orkar eller klarar vardagen just då kan under en period de vara bättre att "rymma" än att gå till en psykolog. Jag själv "rymde" genom dansen och musiken när jag var yngre och om man rymmer genom den eller genom ett dataspel eller annat så är de bättre än att rymma genom mer destruktiva beteenden som droger, sex, våld m.m

    Jag tycker man ska vara glad för att de ungar som "rymmer" in i sitt dataspel är bättre än ett som håller på med något destruktivt även om det inte är bra att sitta framför en dator jämt och vara osocial och det är bra om de är medvetna själv om att de "rymmer" och kanske är beroende av dataspel för att de tycker verkligheten är jobbig.

Skriv kommentar

Din kommentar måste godkännas innan den visas på sidan!