Magasinet

DVD-recension: Chéri

Recension Chéri är som ett utdraget avsnitt av Svenska Hollywoodfruar inspelat i början av 1900-talet. Likheterna är många: Ett blänkande yttre, själslösa personligheter och i-landsproblem. Men tyvärr saknas de roliga citaten som är den enda anledningen till att någon tittar på TV3:s version.

"I first met her when she was just beginning to realize that art lovers are a more reliable source of income than art"
Handlingen, som är baserad på den franska författarinnan Colettes roman från 1920, utspelar sig i början av 1900-talet. Léa de Lonval (Michelle Pfeiffer) har gjort sig en förmögenhet på att förföra rika män som så kallad Kurtisan, vilket egentligen bara är ett finare ord för gold digger. Men hon har tröttnat på att behaga gamlingar och försöker istället förverkliga sig själv Anna Anka style. Hon byter sida, och börjar förföra yngre män varpå hon blir förälskad i 19-åriga Chéri (Rupert Friend). Tragiken uppstår när Chéri efter ett par heta år tillsammans med Léa gifts bort till en yngre flicka.

Filmen är regisserad av Stephen Frears som bland annat ligger bakom Oscarsbelönade The Queen. Tyvärr lyckas han inte ta fram samma briljant skådespeleri i Chéri utan det känns istället som att en oengagerad lärare har högläsning ur manus. Michelle Pfeiffer är likgiltig och odefinierad; hon flyter runt bland scenerna utan att man riktigt vet vart man har henne. Ungefär som att ingen förutom hormonberusade tonårstjejer kan förstå varför Edward blir kär i ihåliga Bella, så är det svårt att tänka sig att någon som Léa skulle kunna förföra den franska eliten.

Av de fåtal priser Chéri har fått är majoriteten för kläderna. Både när man tittar på omslaget och själva filmen så är det just de som sticker ut. Det tidstypiska franska överflödet finns överallt i soffor klädda i färgad päls, hattar stora som rockringar, väggar täckta av draperat tyg i orientaliska färger eller när de ledigt snortar kokain från en silverbricka.


När Colett skrev sin roman 1920 så kan jag tänka mig att kvinnor som blir förälskade i yngre män eller välklädda eskortflickor var betydligt mer upprörande, men idag känns det ganska gjort. Det mest provocerande i filmen är istället när Léa, som har levt ett händelserikt liv och är omsluten av rikedomar, beklagar sig till betjänten över att hon börjar bli gammal. En betjänt som ägnat sitt liv åt att tvätta Léas kläder.

2

Det finns inga kommentarer... än.

Skriv kommentar

Din kommentar måste godkännas innan den visas på sidan!