Magasinet

Idol 2011 - när svansången blir kråksång

Krönika Idol är något av det mest förljugna som visats på svensk tv. Unga artister luras att tro att de är begåvningar utöver det vanliga, när det enda de gör är sämre covers. I kväll är det dags för final och återigen står vi inför samma gamla tråkiga val mellan pest eller kolera.

Foto: Daniel Ohlsson/TV4
Foto: Daniel Ohlsson/TV4

I år meddelade TV4 att man äntligen ger upp Idol-konceptet. Inte en dag för tidigt. Många har skrivit om detta före mig, men med tanke på att vi idag står för den sista svenska Idol-finalen någonsin måste jag få ett ord med i laget innan det är kört (det vill säga i tio år, fram tills Fyran återvinner konceptet i en så kallad nysatsning, då åter med Peter Swartling och Kishti Tomita i juryn).

Idol som programidé är något av det mest förljugna som visats på svensk tv. Unga artister luras att tro att de är begåvningar utöver det vanliga, när det enda de gör i veckofinal efter annan är covers på låtar som någon annan gör bättre. Att Anders Bagge smäller av en kinapuff, mäter publikens jubel i decibel och basunerar ut att deltagaren vida överträffat originalet är lurendrejeri och elakt. Det borde ju deltagarna begripa själva att de naturligtvis inte är. De flesta idoler står sedan med skägget i brevlådan och darrar på läppen inför en hård och kall verklighet. Typ. Inte konstigt när de kommer från ett program där hälften av juryn spiller ljug och den andra hälften blir utbuad av en enhällig publik vid minsta spår av kritik och förslag på vad som borde ha gjorts bättre.

Därför var det enligt mig av största vikt att Idol 2011 skulle bli säsongen som slutade med en vinnare som går till historien som ett original, något alldeles eget. Moa Lignell framförde en egen låt - när skedde det i Idol senast? - men som av ett mysterium i klass med Palme-mordet röstades hon förra veckan ut för att ge plats åt ännu en i raden av kompetenta manliga rocksångare, Robin Stjernberg. Problemet är att det hos honom inte finns ett enda unikum, inte ett uns av originalitet. Bara en sångröst som vilken annan som helst. På ren svenska: så satans jävla trist att det dammar om det. Han är den där typiska deltagaren som av fullständigt obegriplig anledning lyckats glida med ända till slutet, precis som Minnah i fjolårets säsong.

På andra sidan podiet: Amanda Fondell. Enligt de flesta en tjej som fullkomligt dryper av originalitet. Jag är skyldig att berätta sanningen för er. Det lite svårmodiga, flummiga har hon tagit direkt från Ane Brun. Det whiskyskrovliga, ja, törs vi gissa att hon bett Duffy om mercy för att få det? Att leka svår är dessutom inget tecken på begåvning. I mina öron har hon lustmördat nära nog varenda låt hon företagit sig.

I final står alltså en helt vanlig kille som ingen egentligen minns av någon särskild anledning och en tillbakadragen tjej med lånade kvaliteter. Det är oerhört sorgligt att se att den sista och potentiellt bästa säsongen av programmet ändå inte lyckas leverera något nytt blod överhuvudtaget.

Bara samma gamla tråkiga val mellan pest eller kolera, och så en nyskriven vinnarlåt med schlagerhöjning i refrängen som grädde på moset. That's entertainment!

8 kommentarer

  1. Waking up from bad dreams and smoking cigarettes
    Cuddling a warm girl and smelling stale perfume
    A hot summers day and sticky black tarmac
    Feeding ducks in the park and wishing you were far away

    That’s entertainment, that’s entertainment
  2. Avatar
    Håller med helt och hållet! Amanda är bara irriterande att lyssna på och han killen har väl en helt okej men rätt så normal röst. Idol är inte roligt längre, bara tråkigt nu. Som en urtvättad T-shirt.
  3. Fan, jag hörde för första gången något av årets Idol, då de blev intervjuade på Schulman show. Jag gick ett trevligt intryck av Amanda. Lugn och sansad, med båda fötterna på jorden. :)
  4. Du skriver jäkligt bra! Och jag håller med dig på nästan alla plan. Definitivt det om Robin. Han är dödstråkig och vinnarlåten lika så. Jag håller dock inte med om allt du skrev om Amanda. För hennes stil och sångröst är som du skriver inte alls särskilt ny, men det krävs ändå en viss kapacitet för att kunna framföra låtar på det sättet hon gör, och det tycker jag ändå är jävligt coolt, hon är skön att lyssna på, även om hennes genre som du säger är lånad. För visst är den det, men det är den ju precis som tusen andra.

    I övrigt håller jag med om att Idol är fruktansvärt uttjatat och att det borde ha lagts ner för längesedan.
  5. Robin kan folk få såga hur mycket de vill, han är intetsägande och den värsta sortens mestenor.

    Amanda, däremot, tycker jag du riktar oförtjänt kritik emot. En röst är lika personlig och unik som ett fingeravtryck, men det innebär inte att man inte kan finna övergripande likheter, det är snarare så att man alltid kan det. Man kan dra paralleller mellan Kelly Clarkson och P!nk, eller som du, mellan Amanda och Duffy, och Amanda och Ane Brun. Mörk dock väl att varken Ane Brun eller Duffy äger både den speciella rösten och "svårmodigheten". Amanda är dessutom inte bara sitt röstframträdande, utan även hela sitt scenspråk. Något annat som gör Amanda så speciell är att hon galant klarar i princip vilken genre hon än ställs inför. Hon är, som Bagge uttryckte det, varje musikproducents dröm.
  6. Avatar
    Inte för att jag älskar Idol...vi headbangers har svurit en ed... ;) Men, lite kollade jag ändå. Amanda är faktiskt en av de bättre Idolvinnarna (ja, jag kan slå vad om att hon vinner!). I övrigt håller med om det Allison och Nachac skriver.

    Jag tycker hon är helt närvarande, helt i låten när hon sjunger och rösten är ärlig och kraftfull. Hon är ung, så man kan inte kräva hur mycket som helst. Hon kommer säkert växa och utveckla sin stil, det har hon mycket potential för!
  7. Du kan förvånansvärt mycket om programmet för att avsky det.
  8. Jag gjorde ett ärligt försök att se Idol det här året, men jag gillade inte dubbelmoralen i att juryn påstod sig leta efter "något unikt" och en riktig artist som faktist har charm nog att överleva efter idolcirkusen (Nicholas var ett praktexempel på detta), och att dom sen går och slänger ut varenda en som har någon gnutta intressanthet i sig innan veckofinalerna ens kommit igång...

    Uppskattar dock Bard i leken eftersom de övriga tre var alldeles för mes-snälla hela tiden.

Skriv kommentar

Din kommentar måste godkännas innan den visas på sidan!