Medlemskrönika: Ett samhälle för alla?

Visst är det viktigt att alltid sträva efter att omforma samhället så att det blir så rättvist som möjligt för alla, men tyvärr tror jag att det är väldigt naivt att drömma om en sådan utopi. Det kommer aldrig att finnas total jämlikhet mellan alla, i alla länder, samtidigt. Det går bara inte.

Orättvisor hänger ju samman med fördomar. Många vill gärna hävda att de inte har några fördomar men tro mig, alla har dem. Det är så vi strukturerar vårt samhälle. Vi delar in människor i fack för att lättare kunna hitta människor vi tror att vi kommer gilla eller ogilla. Tyvärr påverkar det människors liv på ett större sätt än vad som är acceptabelt.

Fastän jag är en typisk ”svenne” så blir jag också orättvist behandlad. De vanligaste orsakerna är: mitt kön - ”tjejer är svaga”, min ålder - ”du förstår när du är äldre” eller ”låt de VUXNA ta hand om det här lilla gumman”, mina åsikter - ”du är bara vegetarian för att alla dina kompisar är det” och mitt utseende - folk får för sig så konstiga saker bara för att jag inte ser ut som deras föreställning av en söt, artig, svensk tjej. Dessa saker är typiska exempel för varför jag inte tror att vi kommer leva i ett samhälle för alla inom en snar framtid. Folk är helt enkelt för trångsynta för att kunna behandla alla lika.

Och visst skulle jag önska att alla skulle behandlas likadant oberoende av deras läggning, hudfärg eller tro. Men som samhället ser ut idag så kommer det inte att ske. I alla fall inte på väldigt länge. Det är inte det att jag vill att alla ska sluta fajtas för ett rättvisare samhälle men jag vill inte att någon ska bli besviken när de inser att de stångar sig blodiga mot en vägg. En vägg som visserligen börjar få synliga sprickor men som ännu inte har blivit krossad.

Man brukar säga att de människor som har makt (med andra ord vita, vuxna män med bra ekonomi) inte gärna vill släppa ifrån sig den. Det finns flera spår i historien som visar att detta påstående är sant. Ta exemplet med rösträtt i Sverige. Vi var sist i Norden att införa rösträtt för kvinnor (1919 eller 1921 beroende på hur man ser det) och inte förens 1989 hade alla människor över 18 rätt att rösta i och med att begreppet omyndigförklaring avskaffades.

Och helt ärligt, om du hade all makt, skulle du vilja dela med dig? Det är väldigt blåögt att hävda motsatsen.

Det jag försöker säga är: tappa aldrig bort dina drömmar och ideal (det är dom som gör dig) men glöm heller aldrig att det är bättre att vara realistisk än att vara naiv och överoptimistisk.

Den evige pessimisten,
Elin Björk Isaksson