Mitt bästa behov och beroende

Många säger att de har en likadan som uppfyller samma slags behov, som de värderar lika högt och håller av jämbördigt. Tusentals och åter tusentals är de människor som funnit en som passar precis för deras önskan och personlighet. Men de kan inte mäta sig, det finns inget motstycke. Många påstår att colombianer är de bästa, andra uppskattar etiopier och somliga föredrar de kvinnliga varianterna, visserligen ena riktiga bönor de med. Men vissa njuter helst tillsammans med en i...

Många säger att de har en likadan som uppfyller samma slags behov, som de värderar lika högt och håller av jämbördigt. Tusentals och åter tusentals är de människor som funnit en som passar precis för deras önskan och personlighet. Men de kan inte mäta sig, det finns inget motstycke. Många påstår att colombianer är de bästa, andra uppskattar etiopier och somliga föredrar de kvinnliga varianterna, visserligen ena riktiga bönor de med. Men vissa njuter helst tillsammans med en italienare. Som jag. Koffe kallas han ibland. Han är rykande het och man kan väl inte påstå att hans hudfärg är helt svart, jag gillar dem bättre när de är en slags mix av vitt och svart.



Jag minns första gången jag såg in i hans mörka ögon, jag hade aldrig sett någon liknande. Visst hade jag testat svagare varianter och substitut men det här var något helt nytt. Jag befann mig på en snabbmatsrestaurang utanför Gävle efter en dags handlande med mina mostrar. Efter maten pekar min moster mot mitten av lokalen och jag vänder mig om. Och där står han ju, det som fattats i mitt liv. Min moster föreslår att vi ska gå och hälsa på honom och sedan dess har inget i mitt liv varit som förut, vi är helt enkelt oskiljaktiga. Vi brukar umgås på caféer, i skolan eller bara framför någon halvtaskig film i min säng.

Många påstår att det är ett beroende och jag håller fullständigt med dem. Det bästa beroendet av de alla. Koffe kan lysa upp vilken dag som helst. Om jag sitter på en tradig mattelektion en måndagsmorgon och jag sedan får träffa Koffe blir allt plötsligt mycket lättare, jag kan till och med bli glad och sprallig. Ibland känns det som att någonting är fel, som om jag är halv helt enkelt. Det är när jag träffat honom för sällan och helt enkelt får abstinens. Det kan sluta i värsta fall sluta i svåra aggressioner eller plötslig dvala. Jag har vänner som inte är insatta i den här sortens förhållande som ber mig sluta träffa honom eftersom jag mår så pass dåligt de gånger vi inte kan ses. Dock är han tack och lov är han nu för tiden extremt tillgänglig! De säger att han är påfrestande för min ekonomi och att han får mig att inte kunna sova normalt. Pyttsan, säger jag.

Många påstår till och med att Koffe är närbesläktade med den ofta illa omtalade Niko, men jag förstår inte riktigt hur man kan göra den kopplingen. Varför motarbeta något som gör mig så pass glad, vi mår ju verkligen bra tillsammans? Jag skulle inte vara hel utan honom, det ska ni veta. Den här sortens kärlek passar inte alla, jag är medveten om det. Vissa kan få psykiska såväl som fysiska långvariga besvär efter att ha nyttjat den allt för ofta eller i ett försök att motarbeta den. Men man måste ge upp vissa saker för att kunna vinna andra, tyvärr, och jag ångrar inte en sekund att vi träffats. Vi kommer uppleva en del fina saker tillsammans som kan adderas till de minnen vi redan har. Och som jag ser fram emot det.