Magasinet

Novell: En man på ett regnigt torg

Övrigt På ett torg står en man, han bär på osäkerhet, en känsla av trasighet, och tyngd. På ett torg står en man som väntat länge på någonting. På ett torg står en man som har ljugit för första gången för en han älskar, ljugit för att bli hel. På ett regnigt torg står en man som snart inte behöver vänta mer.

I mitten av en stad, i hörnet av ett regnigt torg, står en tyngd man med en svart regnjacka. Han stirrar på en grå hund som ligger på torget. Hundens päls är blöt och hans ögon är slutna, en röd tunga hänger ut från munnen och regnet rinner längst den. Torget är utöver dessa två tomt. Alla människor skyndade sig in i affärerna då himmelen öppnade sig och lät vatten forsa ner över platserna där de fikande stadsmänniskorna suttit. Mannen, han som står i hörnet av detta regniga torg, stod där innan regnet. Han stod där innan solen och innan månen. När solen gick mot sin viloplats i slutet av dagen innan ställde han sig här och väntade. Han väntade medan månen gick upp på himmelen och stadens ostadiga ungdomar skrattade åt honom där han stod i tystnad, ensam. Han väntade medan de ostadiga ungdomarna som bodde i denna själlösa stad började bråka och gråta och åkte hem för att somna på toalettgolvet. Och han väntade medan solen gick upp igen, och han väntar ännu nu, nu när solen försvunnit bakom moln och tårar från himmelen faller ner.

I mitten av en stad, i hörnet av ett regnigt torg, står en tyngd man med en svart regnjacka. Han stirrar på en grå hund på det regniga torget och han väntar. På en gata långt, långt därifrån väntar en familj på honom. Han sade till dem att han skulle göra en affärsresa men hans fru förstod att han för första gången ljugit för henne. Han lämnande en bakande fru och två pusselbyggande barn. Han lämnade ett brett umgänge och ett vällönat jobb för att ställa sig på detta torg, detta regniga torg. Det är måndag idag, och innan helgen trodde denna man fortfarande att allt var som det skulle. Men under denna helg såg han den grå hunden som nu ligger blöt på torgets grusade mark. Det var under lördagen som mannen, som nu står på torget, var i en mataffär med sina barn som det hände. Det var en solig dag. Människorna i det lilla samhället där mannen bott i nio år med sin fru satt i den lilla parken utanför mataffären och njöt av sommarglass och sommardricka. De hade sommarkläder och läste sommartidningar, och det var det som denna man hade tänkt göra med. Ända tills han fick se denna hund som nu ligger på det regniga torget, mil efter mil ifrån det lilla samhället.


I mitten av en stad, i hörnet av ett torg står en tyngd man med en svart regnjacka och tittar på en blöt hund. Han tänker på alla dagar han vaknat med tårar rinnande nerför sina kinder, på alla dagar han känt sig annorlunda, alla dagar han känt sig falsk. Mannen tänker på sin vackra fru, på sina vackra barn och undrar hur det kunde bli så. Mannen tänker på alla dagar hans frus blottade kropp inte fått hans tankar att lämna sina banor. Mannen tänker på hur oförstående han varit.

I mitten av en stad, i mitten av ett blött torg, ligger en blöt, grå hund. Mannen som lämnade hunden där, innan regnet föll från himmelen, springer nerför en rulltrappa och ut på det förr regniga torget. Han ropar hundens namn och hunden tittar upp . Han löser upp knuten som hållit fast hunden vid en lyktstolpe med slanka, vackra fingrar. Han ser inte mannen i hörnet av detta torg, han ser inte honom men han känner hans ögon som följer hans linjer och rörelser. Han märker inte mannen i den svarta regnjackan som väntat när han klappar om hunden och funderar på åt vilket håll han ska nu. Först när mannen, som bara en enda gång medvetet ljugit för sin fru, höjer en hand och vinkar honom till sig ser han honom. Och han ler då. På detta torg som sakta fylls med stadsmänniskor igen, stadsmänniskor som nyligen fikade i solskenet men som sen flydde in under taket då regndroppar föll från himmelen, tar mannen som väntat den andra i sina armar. På detta torg, denna måndag tar dessa två män varandra i hand.

I mitten av en stad upptäcker en man från ett litet samhälle en annan sida av sig själv. Och mil efter mil därifrån finns en förstående fru som oftare tänkt på det som mannen aldrig förstått. Och mil efter mil därifrån finns två barn som mannen denna måndagskväll återvänder till med helhet i sitt sinne.

2 kommentarer

  1. Detta är riktigt, riktigt bra :D

    Du skriver grymt bra!

    Och, förresten så är den här meningen alldeles speciellt underbar: "På ett regnigt torg står en man som snart inte behöver vänta mer."
  2. Den här novellen är stark på något vis. Bra skrivet. Jag tror att jag skulle kunna säga något mer kreativt om jag kom på något sådant.

Skriv kommentar

Din kommentar måste godkännas innan den visas på sidan!