Magasinet

Varför är det bara gubbar och tanter som skriver ungdomsböcker?

Övrigt För någon månad sedan gav vi er möjlighet att ställa frågor till författaren Peter Barlach - just nu aktuell med ungdomsboken Fifteen Love, om 15-åriga John som går i nian, är skoltrött och har en inkapslad sorg efter sin mamma. En skön sommarsemester senare har nu Peters svar anlänt!

Varför är det bara gubbar och tanter som skriver ungdomsböcker?
Jag kommer ihåg när jag gick i skolan, då tyckte jag att en uppsats som skulle vara på 3-4 sidor var extremt svår och jobbig att skriva. Fifteen Love är på närmare 250 sidor. Dessutom har jag aldrig kunnat skriva någonting när jag är mitt uppe i det. Jag måste alltid ha lite distans för att få rätt perspektiv. Det är 28 år sedan jag var 15 och jag erkänner att det är ganska länge sedan. Men en människa har alla åldrar de varit i kvar inuti sig. Vissa har bara lättare att hitta tillbaka dem än andra. Sen måste man ha ett öga för hur saker har förändrats sedan man var ung, men det är bara saker på ytan som växlar för därinne är det samma hormoner som sprutar runt i kroppen. Nu, som när jag var femton, som när farfar var ung. Det finns säkert briljanta femtonåringar som lyckas skildra sin samtid, men jag har svårt att tänka mig något mer patetiskt, andefattigt och språkligt torftigt än om jag hade skrivit en ungdomsroman som femtonåring. För mig och många andra tar det lång tid att utvecka och hitta sitt språk. Tro mig, trots att jag är gubbe bor det kvar en tonåring i mig!

Peter Barlach. Foto: Jonas Tell.
Peter Barlach. Foto: Jonas Tell.
Är det inte svårt att skriva om en 15-årings vardag när du inte längre själv är i den åldern?
Den som tycker att Johns språk eller tankegångar haltar eller känns tillgjorda får gärna slå mig på fingrarna. Men som sagt. Det bor en tonåring i alla vuxna. Vissa har lättare att hitta tillbaks till den än andra, men den finns där.

Hur gjorde du för att skriva om Johns sexfantasier? Han är ju ändå 15 år liksom. Utgick du ifrån egna erfarenheter?
En sexfantasi är alltid en sexfantasi. Oavsett ålder…

Hur tacklade du din mammas död och hur gick du vidare efter det?
Först grät jag mig till sömns i ett halvår, sedan tröttnade jag på att hon aldrig svarade när jag sa god natt, så då började nog förtränga helt att hon funnits. Jag försökte att inte tänka på henne överhuvudtaget. Det går naturligtvis inte, hon kom tillbaka till mig i mina drömmar på natten och jag mådde jättedåligt. Jag har försökt beskriva hela den här processen i mina böcker, Inte bara tennis, Dubbelfel och Fifteen Love. Det dröjde ända tills jag var nitton innan jag började bearbeta min sorg och i viss mån gör jag det fortfarande genom mina böcker.

Tror du att det är skillnad på hur killar och tjejer sörjer?
Generellt har säkert tjejer lättare att prata om den och killar lättare att stänga in sin sorg. Men jag har träffat så många undantag, så jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag kapslade in sorgen efter min mamma, pratade inte med någon om henne. Gjorde allt för att inte tänka på henne över huvud taget. Resultatet blev att jag drömde om henne istället om nätterna och mådde dåligt om dagarna. Mitt råd är alltid att försöka prata om sin sorg och sin saknad. Hitta gärna någon som har liknande erfarenheter. Det hade jag behövt. Jag kände mig så jävla ensam!

På vilket sätt har din mammas död påverkat dig i ditt fortsatta liv?
Det har påverkat mig i allt. Jag hade garanterat inte supit och skolkat så mycket i högstadiet och gymnasiet, vilket hade gjort att jag kunnat plugga vidare och kanske lärt mig massa språk. Jag hade säkert skaffat mig en gedigen utbildning till ett bra jobb. Och så hade jag säkert inte skaffat mig en fru, som redan hade två barn. Utan startat en kärnfamilj från grunden. Jag hade inte haft ett sår inuti som skaver hela tiden och hade garanterat inte behövt skriva böcker, pjäser, filmer och musik om en pojke som blir av med sin mamma i en bilolycka när han var tolv år. Jag är mycket nöjd med det liv jag lever idag. Jag älskar min fru och alla våra barn. Och jag är glad att jag fick tolv år med världens bästa mamma. Men vägen hit har i många stycken varit vidrig.

När insåg du att du ville bli författare?
När jag var nitton insåg jag att jag ville skriva, men jag visste inte vad. Sen skrev jag sånger, pjäser, filmmanus och misslyckade romanförsök (jag har svenskt rekord i refuseringar, man ska inte ge upp efter ett nej) och det dröjde ända till april 2005, när jag var 37 tills jag insåg att jag ville skriva ungdomsböcker. Då nappade förlaget Bonnier Carlsen på en idé jag hade om att skriva om John som förlorar sin mamma i en bilolycka. Jag minns att jag satt på en ölbar i Istanbul och var osäker på om jag kunde skriva prosa. Men det räckte med att jag skrev en A4-sida, så kände jag själv att jag hittade Johns språk och hans ton och hur han tänkte. Storyn hade jag i mig redan. Förlaget ville se 30 sidor innan de var helt övertygade och vi kunde skriva kontrakt.

Hur ser din skrivprocess ut? Har du hela bokidén klar i huvudet innan du börjar skriva? Eller kommer du på handlingen allt eftersom du skriver?
Jag skriver jättemycket i kollegieblock först. Där kladdar jag allt vad jag kommer på av karaktärer, intriger, repliker, möten, händelser i både stort och smått. När jag börjar ana hur jag tror att det kommer att sluta (det kan såklart ändras under resans gång) skriver jag kortfattat vad som ska hända i punkter. När jag börjar få klart för mig hela händelseförloppet delar jag in boken i fyra fjärdedelar och placerar in de olika händelserna i de olika fjärdedelarna. Fjärdedelar är bra för att det gör helheten mer lättöverskådlig. Dessutom är det bra om historien tar ny och oväntad fart med jämna mellanrum och varje fjärdedel inleds och eller avslutas med någon mer eller mindre dramatisk vändpunkt. I blocket kan jag skriva på bussen eller på café eller var som helst. Det är en ganska skön och rolig process. Att sitta framför datorn och skriva det som faktiskt ska läsas är jobbigare, svårare och ibland ångestladdat. När jag väl sätter mig där och börjar skriva har jag alltså alltid förberett mig så mycket jag kan i kollegieblocket. Då blir tröskeln att starta mycket lägre. Och det är oftast starten som är svårast.

Jag har så svårt att koncentrera mig när jag ska skriva. Har dålig självdisciplin och surfar runt på nätet istället. Har du några tips på hur man skriver mer? Hur gör du själv när du skriver dina böcker?
Om jag är hemma har jag samma problem som du. Någon gång har jag testat att koppla ur hela nätverket, men då börjar jag bara surfa på mobilen. Jag skämtar lite, för jag har blivit bättre. Jag brukar förbereda vad jag ska skriva genom att göra anteckningar i kollegieblock först. Det kan jag göra lite var som helst och då känns det inte som man jobbar och när jag väl sätter mig framför datorn har jag lite material att utgå ifrån eftersom det kan vara tufft att sitta med helt vit skärm. När jag ska skriva längre pass på tio-tolv timmar per dag, då åker jag till min pappas landställe där det är helt öde och så kopplar jag aldrig upp mig på nätet. Men även då är jag förberedd med anteckningar i kollegieblock.

Hur går man praktiskt tillväga när man vill publicera sin bok? Vad ska man tänka på? / Jag funderar på att skriva en grafisk novell, alltså en serietidning typ fast som bok eller hur man ska säga. Hur gör jag om jag vill få den publicerad och såld i butik? / Finns det många ungdomsförfattare eller är det mest vuxna? / Är det möjligt som ungdom att få böcker publicerade på erkända förlag eller slängs man bort automatiskt?
Det är mest vuxna som publiceras, men undantag finns såklart. Och ge inte upp efter ett nej. Ge inte upp! Gå in på Bonniercarlsen.se och klicka på Författardrömmar så får ni alla svar ni behöver.

Vilka är dina författarförebilder?
Alla som vill, kan och vågar skriva utifrån sig själva och sina innersta erfarenheter.

Har du också en fråga till Peter? Skriv den då i kommentarsfältet nedan!

Det finns inga kommentarer... än.

Skriv kommentar

Din kommentar måste godkännas innan den visas på sidan!