Vi har spenderat dagen tillsammans hon och jag. Ett sammelsurium av känslor bildar en lycka. En konstigt trygghet som annars aldrig finns nära mig. Jag har fått någon bräcklig känsla i mig som jag faktiskt kan ta på. Det gör mig rädd. Svag. Jag vill inte vara den som väntas ha initiativet. Men nu är det i, min, stad i är så då får det väll vara så. skit. Bara det blir bra.
Vet inte vad jag ska göra, försöker hjälpa min mamma så gott det går men när hon är såhär är det omöjligt. "Allt känns svart" och "livet är meningslöst". Går under.
24/7:
Vet inte vad jag ska göra, försöker hjälpa min mamma så gott det går men när hon är såhär är det omöjligt. "Allt känns svart" och "livet är meningslöst". Går under.
Du gör nog det som går och kan begäras. Kukigt. 
Och hej förresten, var ett tag sedan
Finns så mycket jag vill säga till honom, som jag aldrig nånsin kommer våga.
Mer singel än någonsin förut. Någon som vill ändra på det? 
kakakaka:
Entressant respons he he"Sluta plz"
"Tror du gillar d egentligen"
känns som ett genomgående mönster bland många män :((
Känner lite så
dazed:
Du gör nog det som går och kan begäras. Kukigt.
Mycket kukigt indeed.
Och hejhej tillbaka! Hoppas livet är fint för dig, herrn.
Han är ett pucko, men bra i sängen. Tur att vi endast är KKs 
Fast å andra sidan.. herren som jag dejtar. Världens mysigaste, ser bra ut. Däremot inte alls bra i sängen. 
24/7:
Mycket kukigt indeed.
Och hejhej tillbaka! Hoppas livet är fint för dig, herrn.
Jo det känns som att det ljusnar en del i livet.
jag går inte framåt jag går ingenstans
kmr aldrig bli hel igen kmr va trasig för resten av mitt liv
klarar inte av detta mer det blir för mycket
jag mår så jävla dåligt åh jag vill bara försvinna
vill försvinna nuuuuuuuu
vill inte meeeeeer
idiot
