Lounge: du är så klok sociologen mynona! tror verkligen på detta med, som en faktor

Tack, visste inte att det påminner om sociologi men det är smickrande ^^ Observerar utifrån mig själv. Förra vintern blev jag deprimerad av vintern och mörkret därför att jag längtade till sommaren; denna vinter tycker jag om mörkret därför att jag behöver en paus och uppfattar att tiden går långsammare på vintern, varför vintern denna gång känns trygg. 

Niklas:

Det blir ett bevis på att tiden går tror jag, något som liksom inte riktigt vintern eller hösten har. Då står det mer still, allt fortsätter som tidigare. Våren skriker liksom om förändring och att ännu ett år gått. Vilket = ångest.

Jag kan också känna lite på det sättet, men det är främst vid nyår jag känner på det sättet: jag tycker sällan om nyåret på grund av det. 

Mår dåligt året runt. Men under vår och sommar så förväntas man vara gladare - och kan då ge mig motsatt effekt. Det är någon press på att vara ute "i det fina vädret". Medan det är helt förståeligt att stanna inomhus en vinterdag. Under vår och sommar blir jag dessutom påmind om utseende, och lider av att se alla blottade kroppar. Lättare att gömma sig vintertid och man blir inte lika ofta ifrågasatt över att man mår dåligt.

mynona:

Jag kan också känna lite på det sättet, men det är främst vid nyår jag känner på det sättet: jag tycker sällan om nyåret på grund av det. 

Nyår är ju rimligt att känna så men jag har faktiskt aldrig gjort det. För mig fortsätter det ändå på samma sätt innan och efter liksom. Mörkt, kallt och vinter både innan och efter. Däremot tar sig verkligen den känslan uttryck hos mig när våren/sommaren kommer. + födelsedagar som slår allt vad gäller livsångest.

Niklas:

Nyår är ju rimligt att känna så men jag har faktiskt aldrig gjort det. För mig fortsätter det ändå på samma sätt innan och efter liksom. Mörkt, kallt och vinter både innan och efter. Däremot tar sig verkligen den känslan uttryck hos mig när våren/sommaren kommer. + födelsedagar som slår allt vad gäller livsångest.

Jag förstår, kontrasten i vädret finns inte med nyår. Jag påverkas nog som sagt mer av den mentala föreställningen än av själva vädret som sådant. Födelsedagsångest slipper jag helt och hållet - ingen har firat min födelsedag sedan jag var ett litet barn och fick rosa marängtårtor av mamma och det är jag nöjd med. hade födelsedagsfester existerat i mitt liv hade jag säkert kännt på samma sätt. Rekomenderar att sluta upp med att fira dina i sådana fall. 

mynona: Jag förstår, kontrasten i vädret finns inte med nyår. Jag påverkas nog som sagt mer av den mentala föreställningen än av själva vädret som sådant. Födelsedagsångest slipper jag helt och hållet - ingen har firat min födelsedag sedan jag var ett litet barn och fick rosa marängtårtor av mamma och det är jag nöjd med. hade födelsedagsfester existerat i mitt liv hade jag säkert kännt på samma sätt. Rekomenderar att sluta upp med att fira dina i sådana fall.

Tyvärr är den sociala pressen från mitt umgängeskrets alldeles för stor för att inte fira födelsedagar. Det finns liksom inte ens på kartan. Sedan är det väl inte heller bara firandet i sig utan det mentala i att man åldrats ännu ett år och därmed är ett år närmare slutet också. 

Niklas:

Tyvärr är den sociala pressen från mitt umgängeskrets alldeles för stor för att inte fira födelsedagar. Det finns liksom inte ens på kartan. Sedan är det väl inte heller bara firandet i sig utan det mentala i att man åldrats ännu ett år och därmed är ett år närmare slutet också. 

Låter märkligt. Men det kanske är personer du har känt sedan länge och vanan är inne och de känner till precis när du är född osv. Tycker ändå att man väljer sina vänner för att de berikar ens liv och därmed säger det sig själv att de respekterar ens vilja om man int trivs med något: i ditt ställe hade jag bara sagt samma sak ovan och därmed hade alla framtida födelsedagsfiranden varit inställda, hade jag väntat mig, vänskap låter betyganden och begränsande om man inte kan dela med sig av sådant. Själv blir jag inte alls skrämd av tanken på att man är "närmare slutet" - jag är inte rädd för döden som många tycks vara - däremot kan jag bli ledsen av att bli påmind om att tiden går när man inte har använt sig av tiden för att utveckla sig och bli lycklig och leva sitt liv. Nåja. I ditt ställe hade jag dock helt enkelt vägrat att bli utsatt för social press, lät bara så konstigt att inte bara talat om det för sina vänner och sedan få det respekterat, men interaktionen är väl alltid olika, antar jag! 

Kanske kan studien jämföras med hur man från början kom fram till att det var en diagnos?
Om det nu fanns ett resonemang från början.

mynona: Låter märkligt. Men det kanske är personer du har känt sedan länge och vanan är inne och de känner till precis när du är född osv. Tycker ändå att man väljer sina vänner för att de berikar ens liv och därmed säger det sig själv att de respekterar ens vilja om man int trivs med något: i ditt ställe hade jag bara sagt samma sak ovan och därmed hade alla framtida födelsedagsfiranden varit inställda, hade jag väntat mig, vänskap låter betyganden och begränsande om man inte kan dela med sig av sådant.

Vi ser nog på det lite olika tror jag. 🙂 Skulle också själv inte klara av tanken att jag inte gjorde någonting alls, det skulle liksom inför mig vara ännu mer ångestframkallande tror jag. Och sen är det ju som sagt inte kanske firandet i sig utan vetskapen om att man blivit ett år äldre.

mynona: jälv blir jag inte alls skrämd av tanken på att man är "närmare slutet" - jag är inte rädd för döden som många tycks vara - däremot kan jag bli ledsen av att bli påmind om att tiden går när man inte har använt sig av tiden för att utveckla sig och bli lycklig och leva sitt liv. Nåja. I ditt ställe hade jag dock helt enkelt vägrat att bli utsatt för social press, lät bara så konstigt att inte bara talat om det för sina vänner och sedan få det respekterat, men interaktionen är väl alltid olika, antar jag!

För mig är det samma sak på något sätt. Jag är väl egentligen inte heller särskilt rädd för döden i sig tror jag. Det är mer att det liksom hör ihop med ålderdomen.

Niklas:
Vi ser nog på det lite olika tror jag. 🙂 Skulle också själv inte klara av tanken att jag inte gjorde någonting alls, det skulle liksom inför mig vara ännu mer ångestframkallande tror jag. Och sen är det ju som sagt inte kanske firandet i sig utan vetskapen om att man blivit ett år äldre.

För mig är det samma sak på något sätt. Jag är väl egentligen inte heller särskilt rädd för döden i sig tror jag. Det är mer att det liksom hör ihop med ålderdomen.

Så är det säkert, vet ändå ingenting om sådant! 🙂 Ja åldrandet är fruktansvärt skrämmande, det är mer det att för mig är döden liksom frigjord från åldrandet, man kan ju dö som ung också, så har jag också en mycket ljus syn på döden. Men det är förstås roligt att bli firad som sådant, hade gärna blivit firad vid andra tillfällen än födelsedagar själv!

mynona: Så är det säkert, vet ändå ingenting om sådant! 🙂 Ja åldrandet är fruktansvärt skrämmande, det är mer det att för mig är döden liksom frigjord från åldrandet, man kan ju dö som ung också, så har jag också en mycket ljus syn på döden. Men det är förstås roligt att bli firad som sådant, hade gärna blivit firad vid andra tillfällen än födelsedagar själv!

Hmm, jo det är sant. 🙂

jag har haft allvarliga former av depression både på somrar och vintrar förr i tiden. jag hade en lärare som hade problem med SAD.

men jag blir lätt påverkad av ljus och är lätt frusen så jag upplever mer negativa känslor under denna årstiden. det är dock kopplat till min mentalitet. om resten är jobbigt, har jag en större andel depressiva känslor än om det hade hänt under en ljusare del av året.

det existerar och januari-februrari är absolut sämsta tiden, inte så mycket mörkret som hur hela världen är död och kall

nä alltid asajobbigt på våren

Kommer som ett brev på posten varje senhöst. Att det är kallt skiter jag i. Men ständigt mörker funkar inte.