Är ibland barnvakt åt min kinesiska lilla kusin som snart fyller 5 år, en kanontjej verkligen. Jag minns när jag mötte upp min moster och morbror på flygplatsen och såg lillan för första gången, oj vad hon var liten och klen. Nu växer hon så det knakar och hon sprudlar av liv.
Jag tror verkligen på adoption. Om man växer upp på barnhem kan det ju lätt bli "mamma och pappa valde bort mig och lämnade mig hit" medans om man blir adopterad kan man vända det till "mina biologiska föräldrar kunde inte ta hand om mig utan lämnade bort mig, men nu fick jag gåvan att få föräldrar som älskar mig!"
Jeay_L:Har hört att det är vanligare att adoptivbarn blir deprimerade än biologiska barn..
Nog är det vanligare med psykisk ohälsa bland utländska adopterade i västvärlden, men tänk hur illa det är för fd. barnhemsbarn som inte ens FÅTT kärlek från några föräldrar. De mår mycket, mycket sämre! Och i Kina, Vietnam, Sydkorea skulle de inte alls få samma chans till hjälp som här!
Här i Sverige får "min" lillstinta en familj, bra sjukvård, skolgång och en chans till en fantastisk framtid där hon verkligen kan leva ut och ge samhället något stort, i Kina hade hon väl suttit 10-timmarspass med någon symaskin och sytt piratfotbollar för en slavlön och lite ris istället, som vuxen. Utan att ha vuxit upp med den kärlek hon förtjänar.
Klart att adoption är något bra!