Nja jag trivs ju här hemma och jag har det bra (med tonårstjafs och en adopterad storasyster) men man funderar ju ändå liksom på det.
Varför man gavs bort och sånt..

Jag älskar ju liksom mina adoptivföräldrar (långt ord) och jag ser ju typ på dem som om det vore mina riktigta föräldrar..

Det är ju olika från person till person jag kännde ganska många
adopterade för vi brukade ha något på sommaren som kallades "vietnamträff" men det var svårt att hitta ställe som passa alla osv (dvs det är en träff med föräldrar som har barn adopterade från vietnam som träffats samtidigt de adopterad eller nått)

KnazBecka:

Btw jag vet jag typ itna kan stava

Du stavar bättre än typ 95% av medlemmarna på den här sidan i alla fall.

KnazBecka:

vad snäll man är idag då

"Registrerad I dag"
Kolla runt lite så ser du att jag var i huvudsak ärlig.

KnazBecka:

Nope det har dem inte de har inget foto/brev eller något och sjukhuset jag föddes på vi besökte Hanoi 2003 men det hade lagts ner

Åh vad synd. :/

Myksa:

Du vart väl låst och bannad och låst igen.

Eller så var jag bara väldigt inaktiv + hade inte egen dator då
men ska se till att inte vara allt för osocial (om man inte är bortrest)
tror jag tog bort den x'D

Btw det suger att vara nyregistrerad så bregränsat

emery:

Åh vad synd. :/

Fast är glad för min syster hennes fanns kvar men hon vet fortfarande heller inte något om sina biologiska (okej hon bry sig inte så mkt typ)

Myksa:

Jasså?
Eller vad mer än fotoalbum?

Man kan bara max göra 5inlägg i timmen de första 24timmarna -.-"
så det är därför man kan vara extremt seg
Fattar inte varför det ska vara så!

adoption e ju bra, men jag skulle vilja ha ett barn av samma hudfärg som jag. skulle könnas helt fel om jag och min man var vita, men barnet svart. folk skulle väl tro att vi snott det eller så...

INTE SOM DUUU:

skulle könnas helt fel om jag och min man var vita, men barnet svart. folk skulle väl tro att vi snott det eller så...

ja det är ju det första man tänker

Är ibland barnvakt åt min kinesiska lilla kusin som snart fyller 5 år, en kanontjej verkligen. Jag minns när jag mötte upp min moster och morbror på flygplatsen och såg lillan för första gången, oj vad hon var liten och klen. Nu växer hon så det knakar och hon sprudlar av liv.

Jag tror verkligen på adoption. Om man växer upp på barnhem kan det ju lätt bli "mamma och pappa valde bort mig och lämnade mig hit" medans om man blir adopterad kan man vända det till "mina biologiska föräldrar kunde inte ta hand om mig utan lämnade bort mig, men nu fick jag gåvan att få föräldrar som älskar mig!"

Jeay_L:

Har hört att det är vanligare att adoptivbarn blir deprimerade än biologiska barn..

Nog är det vanligare med psykisk ohälsa bland utländska adopterade i västvärlden, men tänk hur illa det är för fd. barnhemsbarn som inte ens FÅTT kärlek från några föräldrar. De mår mycket, mycket sämre! Och i Kina, Vietnam, Sydkorea skulle de inte alls få samma chans till hjälp som här!
Här i Sverige får "min" lillstinta en familj, bra sjukvård, skolgång och en chans till en fantastisk framtid där hon verkligen kan leva ut och ge samhället något stort, i Kina hade hon väl suttit 10-timmarspass med någon symaskin och sytt piratfotbollar för en slavlön och lite ris istället, som vuxen. Utan att ha vuxit upp med den kärlek hon förtjänar.
Klart att adoption är något bra!

abortion är bättre hatar ungar.