Den här dagen var lik alla andra förutom att mina "kompisar" som jag brukar hänga med i skolan valde att gå hem istället för att äta mat , men jag ville äta i skolan för det var ju chickenbits! 

Det slutade med att jag blev ledsen i själen, men visade mitt överdriva leende. Helt plötsligt fick jag en kick, jag ville testa att gå till matsalen, sitta där helt själv och kolla hur lärarna skulle reagera. Hur de skulle bete sig. 

Jag var inte ledsen, jag skämdes inte ens. Och ni ska veta att det var en rädsla, vem sitter helt själv i en matsal med flera hundra personer helt frivilligt? 

Ja men iaf, jag satt där och jag var nöjd med mig själv. Jag vågade möta en av mina rädslor. Så jag satt med huvudet högt och kollade på folk, möttes utav blickar. 

Men det värsta var att blickarna jag mötte var faktiskt mest från vuxna, alltså lärarna. 

Det var som att de blundade. Tänk om jag verkligen skulle ha varit helt själv eller utanför? Tänk om det skulle vara någon som var mobbad? Att vuxna bara blundar för sånt fick mig nästan faktiskt att spy. Det var två stycken som hälsade och jag bara nickade sådär sen så låtsades de som ingenting. 

Jag blev så arg när jag gick därifrån, jag vill prata med rektorerna på min skola, jag vill hålla en kort föreläsning för alla lärare om hur de äcklat mig. Jag vill ställa alla lärarna mot väggen och be de att vakna och sluta fucking blunda för sånt här.

Det här är gymnasiet, det här är vuxenvärlden men ingen beter sig då vuxet enligt min uppfattning. 

Sen kanske jag drar alla lärare över en kant, men jag såg minst 5 lärare framför mig, vem vet hur många som var bakom mig då? Jag kan faktiskt nästan svära  på att ingen hade suttit sig ner bredvid mig för de hade väl ändå gjort de även om jag inte så de.

Detta ska jag fan ta upp. I dont care.