besviken häst:

men hur lär man sig att älska sig själv?

Vadå, det är väl inget fel på dig? Eller? Nä, men det kan det väl inte vara? Liksom varför tror du det?

Alla går igenom det här med att ifrågasätta om man själv är bra eller inte. Visst, man behöver bekäftelser ifrån andra som lite hjälp på traven, det behöver alla. Det är inte konstigt.

Men vadå, har du aldrig kännt dig nöjd med dig själv? Att du duger som den du är? För det måste väl du göra? Du kan väl lita på dig själv? Du kan väl tycka om dig själv för den du är, väl?

Grejen är att alla är inte självsäkra hela tiden, inte jämt. Det gäller att våga. Många gör saker fast de är skräckslagna eller t.o.m. är osäkra. En del blundar. Andra flyr. Vissa förnekar. Somliga trycker ner sig själv. Men alla kommer någon gång att våga.

besviken häst:

jag har hört att för att kunna bli älskad, så måste man älska sig själv.

Och det är skitsnack.

skriv en lista över vad du inte älskar med dig själv och gör något åt dem.

Daybreak:

Men vadå, har du aldrig kännt dig nöjd med dig själv? Att du duger som den du är? För det måste väl du göra? Du kan väl lita på dig själv? Du kan väl tycka om dig själv för den du är, väl?

jo, det händer att jag finner mig själv helt okej, att jag är nöjd och att jag klarar mig själv igenom allt, men det känns bara så när livet är helt okej. sen går något fel, och jag ligger på botten och kan inte se annat än att det är jag som är problemet.
och jag blir så ledsen när det gör att jag inte kan låta mig älskas, så fort jag är en smula deppig så känner jag att absolut ingen gillar mig what so ever.

besviken häst:

en smula deppig så känner jag att absolut ingen gillar mig

Okej, alltså för jag tror såhär att alla kan inte vara nöjda eller lyckliga med sig själv jämt o ständigt. Tror att alla nån gång går igenom saker eller få för sig saker - typ att alla är glada och nöjda hela tiden.

Sen tror jag att motsatsen inte är så himla guld och gröna ängar. Har man typ inge hopp eller lite krav på sig själv så ja, vad är man då? Någon som alltid är nöjd med sig själv - det kan inte bara vara bra det heller.

Så någonting mitt i mellan är väl mer normalt skulle jag tro. Men såklart, vissa kanske är mer benägna att ställa för höga o stora krav på sig själv och förlita sig på andra än andra liksom - som kanske är onormalt fast man själv inte vet om nått. Ja typ att man kanske är deppig eller sjuk liksom.

Du kanske ska liksom kolla så att du inte ligger i riskzonen? Liksom bara för att kolla så att allt står rätt till liksom? Då kanske man kan hantera sitt på ett helt annat sätt istället. eller?

Angelize:

bestäm dig att från och med imorgon så ska du tänka positivt hela tiden tillslut blir det en del av ditt jag

Jag gjorde det för ungefär 3 år sen.. Och det gick bra ett tag. Tills jag började tycka att allt positivt tänkande bara var så ihåligt att det bara sprack. Så jag tror inte att det funkar särskilt bra på lång sikt.

älskade med mig själv igår:$

Xeraht:

Jag gjorde det för ungefär 3 år sen.. Och det gick bra ett tag. Tills jag började tycka att allt positivt tänkande bara var så ihåligt att det bara sprack. Så jag tror inte att det funkar särskilt bra på lång sikt.

Värt att testa.

mediakatt:

Och det är skitsnack.

utveckla plz.

Chickfactor:

älskade med mig själv igår:$

fler konstruktiva förslag? *bevakar*

variabel:

utveckla plz.

Du behöver inte älska dig själv för att kunne bli älskad av andra. Vad är otydligt?

mediakatt:

Du behöver inte älska dig själv för att kunne bli älskad av andra

Sant. Men det kan vara en fördel om man t.ex. vill träffa en ny kärlek då man får bättre utstrålning osv.

För att älska sig själv kan man t.ex. tänka igenom allt man är bra på m.m. Man kan ligga och tänka på detta innan man somnar t.ex.

mediakatt:

Du behöver inte älska dig själv för att kunne bli älskad av andra. Vad är otydligt?

precis som Vision är inne på tror jag att det praktiska är det som fäller en. Jag tror man måste älska sig själv för att både kunna älska andra och kunna älskas av andra, eftersom det självhat som uppstår i brist på självälskan (om det är ett ord) kommer att medvetet eller omedvetet göra det praktiskt omöjligt. man måste se ett självvärde för att tycka att goda handlingar är värda att ödslas på en själv.

variabel:

Jag tror man måste älska sig själv för att både kunna älska andra och kunna älskas av andra, eftersom det självhat som uppstår i brist på självälskan (om det är ett ord) kommer att medvetet eller omedvetet göra det praktiskt omöjligt.

Så du menar till exempel att ett barn som inte älskar sig själv inte kan älskas av sina föräldrar?

mediakatt:

Så du menar till exempel att ett barn som inte älskar sig själv inte kan älskas av sina föräldrar?

Typ. Visst kan föräldrarna älska barnet, men barnet kan inte ta till sig den kärleken.

variabel:

Typ. Visst kan föräldrarna älska barnet, men barnet kan inte ta till sig den kärleken.

Fast det är ju inte riktigt samma sak.