shatter: Ibland kanske, beror på person, förklara?
Bara när folk gör något för mig. Jag är inte van med att de händer så när någon gör något för mig så visar jag verkligen min uppskattning.
Paseo: hans dåliga engelska låter det som fuck you fuck you fuck you very much (fäck jo = thank you för honom).
hahaha xD
Paseo: det beror rätt säkerligen på att jag själv är rätt lättsårad och tycker också därför lätt synd om andra. försöker alltid se till att alla är nöjda och glada hela tiden och jag ser alltid till att visa uppskattning till andra. till överdrift ibland kanske
tror jag är likadan där. Och jag tar dessutom ingen för givet heller, jag förmodar alltid att mäniskor tycker illa om mig. Vill inte att andra ska känna så också. Hatar när jag någon umgås med mig för att den personen känner att hon eller han "måste" typ, svårt att förklara, eller snarare när jag tror att någon egentligen inte vill vara med mig...
shatter: tror jag är likadan där. Och jag tar dessutom ingen för givet heller, jag förmodar alltid att mäniskor tycker illa om mig. Vill inte att andra ska känna så också. Hatar när jag någon umgås med mig för att den personen känner att hon eller han "måste" typ, svårt att förklara, eller snarare när jag tror att någon egentligen inte vill vara med mig...
mmmm känner verkligen igen detta, precis så tänker jag också!!
Är det en bra grej att göra?
shatter: "tack för idag! var trevligt att träffa dig och jag vill att du ska veta att jag verkligen uppskattar ditt sällskap och att du är guld värd. Puss och kram! <3"
Jag formulerar mig inte fullt så översvallande tror jag, men jag brukar ofta "avrunda" det hela genom att säga strax innan att det ska bli trevligt att träffas och sedan jag kom hem att det var roligt att ha träffats och kanske småprata lite om mötet efteråt, något sådant. Inte så översvallande som i ditt exempel ovan, men ett: "Det ska bli roligt att träffas!" och ett: "Tack för senast, det var trevligt!" efteråt, något litet smått i den stilen tror jag. Med viss variation beroende på person/situation. Ju mer den andra parten gör det desto naturligare blir det för mig att göra så tillbaka. Det känns naturligt för en meta-karaktär som min. Vad bekräftelse angår är jag rent generellt strikt mot andra men inte mot vänner, så jag kan rent naturligt ge uppskattning, men enbart när det kommer spontant och ärligt, inte som en regel
Inte så ofta, men det händer ju. Jag är nog dålig på att visa min uppskattning, rent allmänt. Men det grundar sig i, att när jag tackar så blir reaktionerna så frågandes. Och då känns det lite mesigt, liksom. Lite sådär töntigt. Eller så är de inte vana vid att få ett tack.
Ibland kanske. Beror på vem och sammanhang. Har dock personer som jag alltid skriver "hör av dig när du kommit hem" för jag bryr mig.
nä
ja
nej brukar säga till folk att dom e cp
Nä, p.g.a. har ej mobiltelefon och träffar sällan folk p.g.a. gillar inte folk. Folk är generellt sett dumma i huvudet, de jag gillar vill jag inte träffa så att jag ändrar uppfattning IRL och måste be dem dra åt helvete p.g.a. gillar ej att be folk att dra åt helvete p.g.a. är egentligen snäll men litar ej på mitt omdöme. Vet ju att folk är dumma i huvudet men IRL blir jag helt "ÅH, DEN HÄR PERSONEN ÄR SNÄLL!" och alla bah "Eh, hen har styckmördat femton personer och ska nu skada dig" och jag bah "MEN HEN ÄR ANNORLUNDA NUUU" sedan blir jag mördad. Så nej, är ej en sådan vän.
mm om jag uppskattar mötet o hade trevligt brukar jag alltid tacka och berätta att jag hade kul osv. pga tycker om att berätta för folk att jag uppskattar dem efterosm jag själv värderar sånt
shatter: Ibland kanske, beror på person, förklara?
Det händer, men då är det personer som är mycket speciella för mig.
Ibland! Typ va kul de va igår! Vi får ses snart igen. Eller typ å va skönt de va å träffas å snacka idag, behövde det. Typ sånt.
