En undersökning som presenteras i Metro visar att mer än varannan kvinna är rädd för att utsättas för sexuella övergrepp. Bland män ligger motsvarande siffra på 10%.
Alltså, är inte rädd för att bli överfallen, och kände mig inte rädd förut när jag var i ett förhållande, men nu när jag börjat träffa nya karlar kan jag liksom tänka på att risken finns. Vilket känns jävligt pissigt.
Hade varit intressant att se könsalternativ här
Lucella: Ibland
Tänker inte på det dagligen direkt men jag vet ju att det kommer att hända någon gång (har såklart varit med om tafs i skolan men utöver det) om man ska gå efter statistiken. Som tjej är man ju mer eller mindre uppvuxen med att det är något som kan hända, medan man som kille inte är lika uppvuxen med att man kan bli en förövare.
mens: Hade varit intressant att se könsalternativ här
Men ja! Sorry *plockar upp skämskudden*
Jag (tjej 23) växlar nog mellan ja/ibland. Det finns i bakhuvudet när jag promenerar eller rör mig på ställen där det dricks alkohol. Däremot kan jag känna mig tryggare i Uppsala än på Åland, det känns i princip omöjligt att gå ut utan att bli kladdad på där. Eller så har jag bara grym otur.
Ja.
har noll faith in humanity
konstig poll. Betyder Ja att man är rädd hela tiden? eller mer än hälften av tiden?
Ja.
Ibland men mer åt nej, det är mest för att jag är kille och känner inte ett lika stort hot mot mig som det gör mot kvinnor.
Det är fruktansvärt att någon överhuvudtaget ska behöva vara rädd och bekymra sig om att nån galen idiot ska hoppa på en men eftersom att vi lever i en sån värld så måste man.
Ja.
nej, och är hona. känns inte som rädsla leder till någonting bra överhuvudtaget. däremot agerar jag förebyggande, typ genom att ha sällskap om det är väldigt sent och så.
sinnessjuk uns: känns inte som rädsla leder till någonting bra överhuvudtaget.
nice om man kunde bestämma vad man ska vara rädd för och inte
sinnessjuk uns:
nej, och är hona. känns inte som rädsla leder till någonting bra överhuvudtaget. däremot agerar jag förebyggande, typ genom att ha sällskap om det är väldigt sent och så.
men då har du ju visst någon sorts oro/farhåga/olust över vad som kan ske? Annars agerar man ju inte i förebyggande syfte? Att du vill kalla det för något annat än rädsla förändrar inte saken?