"Dystymi (Huvudartikel: dystymi, även kallat svårmod) är en mildare form av depression som dock sträcker sig över lång tid, ofta år. Personen känner nedstämdhet men uppfyller inte kriterierna för egentlig depression.

Något av de två första måste alltid finnas med. Dessutom krävs att symtomen inte är p.g.a. sorg och de skall påverka förmågan till arbete och/eller socialt liv. [2]"

http://sv.wikipedia.org/wiki/Depression
(inte för att det är världens mest pålitliga källa, men i detta fall tror jag att den duger)

med andra ord tolkar jag det du skrivit som:

köttfärssås:

du är snarare apatisk

MEN varken jag eller någon annan här är varken utbildad doktor, kurator eller psykolog så ingen av oss kan veta

Någonting man verkligen inte ska är att sätta en diagnos på sig jälv. Du är tonåring så det kan vara vanligt tonårs-upp-och-ned-gångar. Men om du är orolig och vill prata om det så borde du först gå till ungdomsmottagningen och prata med en kurator och sedan kanske dom skickar dig vidare till bup, alternativet är såklart att ringa bup på en gång men tro mig - deras väntetid är inte värd att vänta på.

Jag vet hur det är att må dåligt, det vet jag, men alla är unika när det gäller känslor så jag kan inte veta precis hur du känner.

Hoppas det går bra för dig :>

Tack allihopa för era svar

Kan förresten meddela att det gick över ungefär när snön kom.
Tror det var höstdepression.. har för mig att jag brukar vara väldigt nere på hösten sådär.

Väldigt skönt att det är borta nu iallafall!

hur man ens kan märka sånt på sig själv är bortom min förståelse

hur menar du?

hur kan man inte märka sånt på sig själv är bortom min förståelse!

jag brukar gå runt och tro att det är en ofrånkomlig konsekvens av någon diffus men storslagen insikt bara

har svårt att förstå att det finns människor som älskar livet.

Brk g:

jag brukar gå runt och tro att det är en ofrånkomlig konsekvens av någon diffus men storslagen insikt bara

hm.. förstod inte detdär riktigt men ja okej.
jag märkte ju såklart att jag blev mer tillbakadragen och inte hade någon lust att göra nånting jämfört med förut. inte så svårt att märka tycker jag ;p

ti-92:

har svårt att förstå att det finns människor som älskar livet.

jag med, ibland. men vid andra tillfällen så älskar jag livet. life's what you make it

För att få diagnosen depression stämmer de flesta symptomen in på dig; trötthet, ingen lust, motivation, ork. Många deprimerade tappar rutiner, har svårt att gå upp ur sängen och känner sig "fast i en död kropp".

Jag har aldrig varit deprimerad själv men är väldigt intresserad av psykiska besvär och har studerat lite kring det. Du borde nog prata med någon i alla fall, och sedan får du se vart det leder. Förhoppningsvis löser det sig fort och du mår bra igen, snart.

Lycka till!

naelaa:

hm.. förstod inte detdär riktigt men ja okej.
jag märkte ju såklart att jag blev mer tillbakadragen och inte hade någon lust att göra nånting jämfört med förut. inte så svårt att märka tycker jag ;p

"ja men behöver det vara något dåligt?" tänker jag då.

säger verkligen inte att du har fel.

Brk g:

"ja men behöver det vara något dåligt?" tänker jag då.

jaha.

jo det beror ju på hur man är som person. jag tycker det är dåligt för jag är väldigt social & är verkligen inte en "sitta-hemma person".
men nja, för vissa kanske det inte är dåligt.

det var ju inte bara det heller, det var ju känslan också. att känna sig så tom och värdelös, det var det som var det värsta.

Zymbaline:

Lycka till!

Tack så mycket. Det har blivit bättre nu faktiskt, känner mig som mig själv igen!

naelaa:

life's what you make it

nää.

naelaa:

det var ju känslan också. att känna sig så tom och värdelös, det var det som var det värsta.

vadå så du har aldrig kännt så nångång förut?