Jag har känt en killkompis i ungefär ett halvår. Låt oss kalla honom "J".
Vi träffades mycket i somras, flera gånger i veckan. Han smsade mig nästan varje dag. Det var lite jobbigt ibland.
En gång när vi kollade på film höll han mig i handen. Jag tyckte det var ok. Sen gjorde han det varje gång vi kollade på film. Men jag tänkte inte så mycket på det.
Vi sov ofta över hos varandra. Då i samma säng, under samma täckte men utan att röra varandra. Men en gång "råkade" vi strula lite (båda var nyktra). Det kändes bra just då. Men inte efteråt. När jag åkt hem smsade han mig och skrev att han ville ha en puss och att han saknade mig. Jag blev lite rädd men spelade med även fast det inte kändes helt rätt.
Dagen efter träffade jag honom och sa att jag bara ville vara vän med honom för att jag inte ville förstöra vår vänskap. Han sa att han kände likadant. Jag trodde allt skulle bli som vanligt igen men så blev det inte.
J hörde inte av sig lika ofta och ville inte ses lika mycket som innan.
När skolan började efter sommarlovet blev det ännu värre. Han tittade på mig när vi satt/stod långt i från varandra men han hälsade inte om inte jag gjorde det först men knappt inte då heller. Han slutade även att smsa mig. Vi slutade ses på fritiden. Det kändes som han undvek mig. Jag pratade med honom om det. Då var det bra en vecka sen blev det konstigt igen och så har det hållit på.
Många sa att J verkade intresserad av mig. Jag skrattade bara bort det och sa att det inte kunde stämma. Men nu inser jag att dom kanske hade rätt? I så fall har jag blundat för det och gett honom falska förhoppningar. Jag känner mig så dum för det.
Förut tog jag honom förgivet eftersom han alltid fanns där och hörde av sig hela tiden. Jag hann aldrig sakna honom. Jag sa även till några andra kompisar att J var lite tråkig. Något jag inte fattar hur jag kunde tycka eller säga. Han är ju inte alls tråkig?!
Nu tänker jag på honom i princip hela tiden och har även drömt om honom några gånger. Tänker på honom när jag gör mig i ordning för skolan. Undrar om han kommer gilla mina kläder osv. Såhär mycket tänkte jag inte på honom i somras.
Jag har också undrat hur det skulle kännas om han kysste mig. Jag tycker att han är snygg och känner mig attraherad av honom. Jag vet inte om jag är intresserad av honom som mer än vän. Andra killar som jag varit intresserad av har jag känt annorlunda för. Typ velat träffat dom hela tiden. Iofs kände jag dom inte speciellt bra. Var aldrig någon stark vänskap utan mer dejting.
Jag vet varken vad jag eller J vill.
Är jag intresserad av J men inte kan erkänna det för mig själv eller någon annan för att jag tidigare sagt till alla att vi bara är vänner och för att det är en ny situation för mig?
Eller inbillar jag mig att jag kanske är intresserad av honom bara för att jag saknar vår vänskap så mycket?
Vad ska jag göra?
Varför beter sig J så konstigt?
Kan det vara att han känner sig osäker på mig? Jag kanske ger dubbla budskap?
Vi träffades mycket i somras, flera gånger i veckan. Han smsade mig nästan varje dag. Det var lite jobbigt ibland.
En gång när vi kollade på film höll han mig i handen. Jag tyckte det var ok. Sen gjorde han det varje gång vi kollade på film. Men jag tänkte inte så mycket på det.
Vi sov ofta över hos varandra. Då i samma säng, under samma täckte men utan att röra varandra. Men en gång "råkade" vi strula lite (båda var nyktra). Det kändes bra just då. Men inte efteråt. När jag åkt hem smsade han mig och skrev att han ville ha en puss och att han saknade mig. Jag blev lite rädd men spelade med även fast det inte kändes helt rätt.
Dagen efter träffade jag honom och sa att jag bara ville vara vän med honom för att jag inte ville förstöra vår vänskap. Han sa att han kände likadant. Jag trodde allt skulle bli som vanligt igen men så blev det inte.
J hörde inte av sig lika ofta och ville inte ses lika mycket som innan.
När skolan började efter sommarlovet blev det ännu värre. Han tittade på mig när vi satt/stod långt i från varandra men han hälsade inte om inte jag gjorde det först men knappt inte då heller. Han slutade även att smsa mig. Vi slutade ses på fritiden. Det kändes som han undvek mig. Jag pratade med honom om det. Då var det bra en vecka sen blev det konstigt igen och så har det hållit på.
Många sa att J verkade intresserad av mig. Jag skrattade bara bort det och sa att det inte kunde stämma. Men nu inser jag att dom kanske hade rätt? I så fall har jag blundat för det och gett honom falska förhoppningar. Jag känner mig så dum för det.
Förut tog jag honom förgivet eftersom han alltid fanns där och hörde av sig hela tiden. Jag hann aldrig sakna honom. Jag sa även till några andra kompisar att J var lite tråkig. Något jag inte fattar hur jag kunde tycka eller säga. Han är ju inte alls tråkig?!
Nu tänker jag på honom i princip hela tiden och har även drömt om honom några gånger. Tänker på honom när jag gör mig i ordning för skolan. Undrar om han kommer gilla mina kläder osv. Såhär mycket tänkte jag inte på honom i somras.
Jag har också undrat hur det skulle kännas om han kysste mig. Jag tycker att han är snygg och känner mig attraherad av honom. Jag vet inte om jag är intresserad av honom som mer än vän. Andra killar som jag varit intresserad av har jag känt annorlunda för. Typ velat träffat dom hela tiden. Iofs kände jag dom inte speciellt bra. Var aldrig någon stark vänskap utan mer dejting.
Jag vet varken vad jag eller J vill.
Är jag intresserad av J men inte kan erkänna det för mig själv eller någon annan för att jag tidigare sagt till alla att vi bara är vänner och för att det är en ny situation för mig?
Eller inbillar jag mig att jag kanske är intresserad av honom bara för att jag saknar vår vänskap så mycket?
Vad ska jag göra?
Varför beter sig J så konstigt?
Kan det vara att han känner sig osäker på mig? Jag kanske ger dubbla budskap?
