Utilitarism är en konsekventialistisk etiklära som syftar till att maximera den sammanlagda mängden av det goda. Ofta sammanfattas läran lite felaktigt (se avsnittet Vad ska maximeras? nedan) i devisen största möjliga lycka åt största möjliga antal.
Nu när den devisen är avklarad, så skulle jag vilja ställa några frågor
1. Vad är lycka
2. Hur kan vi maximera lyckan.
3. Är lycka egentligen bara en avsaknad av smärta?
Min devis är att lycka = avsaknad av smärta. Detta kallas epikurism, och här är en dikt som förklarar det ganska bra.
En drömsk filosof från Laputa
fann ett relativt sätt att njuta
Han nöp då och då
med en tång i sin tå
för det kändes så skönt när han sluta
Det gör vår jakt på lycka ganska enkel. Vi behöver inte hitta den i de dyraste vinerna, vi behöver inte hitta den i den snyggaste bilen eller i det högsta betyget på provet - utan vi kan hitta den i det enkla, att ha tak över huvudet, en vän att prata med och mat så att man klarar sig. Inser vi detta blir vårt västerländska leverne inte riktigt klokt - då kan vi plötsligt förklara varför lyckokurvan toppade någon gång på 70 talet, och därefter började sjunka - i vår strävan efter mer, mer mer så utsätter vi oss bara för mer och mer olycka. Smärtan av att inte kunna få det man vill ha, smärtan av att göra ett köp man är missnöjd över, smärtan över att behöva jobba ihjäl sig för att få nog med pengar.
Att maximera lycka bör helt enkelt handla om att söka andra värden än kapitalmaximering. Tänk att du har allt du behöver och att du är helt nöjd med dig själ som du är. Skulle alla tänka den tanken skulle det västerländska samhället som det ser ut idag falla sönder. Du skulle fortsätta vara i behov av att konsumera mat, kläder och livsviktiga prylar. Men de flesta av de saker vi konsumerar idag skulle bli helt onödiga. Vilket de redan är idag - varför skulle annars 99% av allt vi konsumerar slängas inom sex månader?
Konsekvenserna skulle bli många. Mängden arbete vi behövde utföra skulle minska dramatiskt - vi skulle kunna sänka arbetsdagen till 3 timmar och ändå klara oss hur bra som helst. Människor skulle istället sysselsätta sig med vad de ville göra - pressen från skolan skulle krympa, frivilligt lärande skulle kunna tillämpas istället för det nuvarande forcerade lärandet (det som handlar om att prestera inför ett prov och därefter en vecka senare ha glömt allt)
Skulle ni vilja leva i ett sådant samhälle? och har epikurismen rätt?
lycka = utsöndring av endorfiner? jag får en kick av att köpa en snygg vinterrock, och det tänker jag fortsätta med.
avsaknad
Wanking BC:
avsaknad
fix'd.
Roslagsvatten AB:
lycka = utsöndring av endorfiner? jag får en kick av att köpa en snygg vinterrock, och det tänker jag fortsätta med.
Så kan man också se det, men vad som får endorfinerna att utsöndras är mer det jag syftar på. När man ställer sig frågan vad är lycka så måste man också svara på vad som ger lycka.
Anarkandi:
men vad som får endorfinerna att utsöndras är
en biologisk mekanism precis som vi var tvugna ha för att överleva?
intressant fråga. *bevakar*
jag får lätt bilden att lycka och smärta ligger på samma skala, typ
smärta <--------- 0 ---------> lycka
men så enkelt är det nog inte, man kan må bra samtidigt som man mår dåligt. vidare tvingas man iom den här frågeställningen ta ställning till vad lycka är för en själv, om det är avsaknad av smärta kommer man vara olycklig så fort smärta uppstår (jag avser lycka som icke tillfällig tillfredställelse med sin existens), medan en mer gynnsam inställning måste innehålla ett accepterande av smärtan.
därför blir nog svaret Nej här.
Roslagsvatten AB:
en biologisk mekanism precis som vi var tvugna ha för att överleva?
den här sortens svar känns utifrån givet diskussionsunderlag som att de saknar något, dels då vi inte kan relatera till detta annat än ett intellektuellt plan och dels för att vi pratar på en högre abstraktionsnivå än den fysiologiska.
Roslagsvatten AB:
lycka = utsöndring av endorfiner? jag får en kick av att köpa en snygg vinterrock, och det tänker jag fortsätta med.
får också kickar av att köpa saker
variabel:
den hä
Han drygar bara, därför det inte är värt att svara
variabel:
men så enkelt är det nog inte, man kan må bra samtidigt som man mår dåligt.
Självklart. Man kan må bra för att man äter en glass, men må dåligt för att man har blivit dumpad av ens pojk/flickvän. Men då försöker man balansera bort olyckan genom att ta hjälp av livets goda.
variabel:
jag får lätt bilden att lycka och smärta ligger på samma skala, typ
smärta <--------- 0 ---------> lycka
Visst är det så. I sitt längsta skede skulle man därmed kunna säga att den absoluta lyckan helt enkelt är den absoluta avsaknaden av smärta, eller att den absoluta smärtan är den absoluta avsaknaden av lycka om man ska vända på det hela.
Anarkandi:
I sitt längsta skede skulle man därmed kunna säga att den absoluta lyckan helt enkelt är den absoluta avsaknaden av smärta, eller att den absoluta smärtan är den absoluta avsaknaden av lycka om man ska vända på det hela.
visst, I guess. och om man relaterar det här till utilitarismen är det en väldigt enkel modell som passar bra till att ~räkna ut max lycka blablabla.
variabel:
pratar på en högre abstraktionsnivå än den fysiologiska
du ser inte att dom sitter ihop?
Roslagsvatten AB:
du ser inte att dom sitter ihop?
nej.
variabel:
nej.
okej, då tkr jag du ska se över hur forumet är uppbyggt, tråden ligger under vetenskap och filosofi, ser inte hur det vetenskapliga då kan vara irrlevant
Anarkandi:
Nej (Du röstade på detta alternativ)
tror det finns fler komponenter, men det är klart att lyckan inte ligger i konsumtion.
feel:
men det är klart att lyckan inte ligger i konsumtion
hur kan det vara klart?
Roslagsvatten AB:
okej, då tkr jag du ska se över hur forumet är uppbyggt, tråden ligger under vetenskap och filosofi, ser inte hur det vetenskapliga då kan vara irrlevant
du väl en poäng. jag försöker ofta hitta en icke vetenskaplig förklaring till icke vetenskapliga problem (ordet vetenskaplig används nog väldigt slarvigt här) eftersom det är den typen av förståelse jag kan förstå (skriver igt nu 🙁 )