Aviseringar
Rensa alla

Ätstörning?


Ämnesstartare

Alltså det är såhär att min barnmorska, kurator och min pojkvän tkr att jag typ har en ätstörning. Grejen är den att jag inte vet om jag har det, ibland tkr jag att jag har det ibland absolut inte.

Det började väl i typ februari när jag ville gå ner i vikt för att jag tyckte att alla andra var mkt snyggare och smalare än mig, har haft dåligt självförtroende länge.
Så först började jag äta lite mindre bara, sen ibland så gick det vissa dagar då jag inte åt alls. Nu blir det oftare att jag inte äter och jag har ångest när jag äter. Men jag vill ju inte få typ anorexia, jag vill bara gå ner lite i vikt. Typ till 50-55 eller så.

Så alltså tkr ni att jag ska låta kuratorn ringa mina föräldrar och kontakta bup och sånt?
Och vad händer om bup kontaktas?

Seriösa svar tack..


   
Citera

låter lite som anorexia tror jag, är inte så insatt men har för mej att man vill gå ner då. sen när man har nått sitt mål så är man ändå inte nöjd och fortsätter i samma spår.

kanske kan vara en bra idé att kontakta bup, vet dock inte vad som händer då.


   
SvaraCitera

tycker du borde ta kontakt med bup. även om det inte är jätte allvarligt än så går det fort när man insjuknar. och rätt som det är så sitter man i skiten.

ta hand om dig![love]


   
SvaraCitera

men ta och prata med bup


   
SvaraCitera

aaliicee:

Nu blir det oftare att jag inte äter och jag har ångest när jag äter.

= symtom på anorexi.

aaliicee:

Men jag vill ju inte få typ anorexia, jag vill bara gå ner lite i vikt.

ingen "vill få" anorexi. man får det av att tänka så mycket på vad man äter att det blir en besatthet.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

enhimmelskdrog:

låter lite som anorexia tror jag, är inte så insatt men har för mej att man vill gå ner då. sen när man har nått sitt mål så är man ändå inte nöjd och fortsätter i samma spår.

Mjo, alltså jag vet ju att 50 e för lite för mig också, ja e 175 lång.

enhimmelskdrog:

kanske kan vara en bra idé att kontakta bup, vet dock inte vad som händer då.

Okej, tack ändå [smile]

Complicated:

tycker du borde ta kontakt med bup. även om det inte är jätte allvarligt än så går det fort när man insjuknar. och rätt som det är så sitter man i skiten.

Jo, men asså jag vågar ju fan inte [surprised] vill ju inte att nån ska få reda på de lixom

Complicated:

ta hand om dig!

tack dsm [smile]

OF 5:

men ta och prata med bup

vågar inte..

iosib:

ingen "vill få" anorexi. man får det av att tänka så mycket på vad man äter att det blir en besatthet.

De finns ju nått som kallas pro ana, dom vill de. Iofs så hör inte de hit men ändå.


   
SvaraCitera

aaliicee:

Så alltså tkr ni att jag ska låta kuratorn ringa mina föräldrar och kontakta bup och sånt?

jag tycker definitivt att du borde låta kuratorn ringa till dina föräldrar. det är så himla mycket bättre om man lyckas stoppa det innan det blir försent liksom. :/


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

kärleksmums:

jag tycker definitivt att du borde låta kuratorn ringa till dina föräldrar. det är så himla mycket bättre om man lyckas stoppa det innan det blir försent liksom. :/

Jaa, men ja vill ju inte att dom ska få reda på nått.. Och ja e ju typ rädd för att dom inte ska ta mig på allvar, för jag äter när dom ser lixom.


   
SvaraCitera

aaliicee:

Jaa, men ja vill ju inte att dom ska få reda på nått..

.. varför vill du inte att de ska få reda på någonting? ;o


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

kärleksmums:

varför vill du inte att de ska få reda på någonting? ;o

För jag är rädd för hur dom ska reagera.


   
SvaraCitera

aaliicee:

ja vill ju inte att dom ska få reda på nått

aaliicee:

jag är rädd för hur dom ska reagera.

[n]

du har ingenting att förlora på att låta kuratorn prata med dina föräldrar, i alla fall. försök kämpa dig ur det innan det hinner utvecklas ytterligare, och ta hand om dig!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

kärleksmums:

du har ingenting att förlora på att låta kuratorn prata med dina föräldrar, i alla fall. försök kämpa dig ur det innan det hinner utvecklas ytterligare, och ta hand om dig!

Men usch, kmr aldrig våga..


   
SvaraCitera

aaliicee:

Men usch, kmr aldrig våga..

alltså, med den där inställningen så lär det nog inte gå något vidare.. [no-no]
tro mig, du vill inte sitta där om ett halvår & ångra att det liksom blivit som det blivit. :c


   
SvaraCitera

aaliicee:

Jo, men asså jag vågar ju fan inte [surprised] vill ju inte att nån ska få reda på de lixom

men nej snälla gör det! du behöver hjälp.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

aaliicee:

Så alltså tkr ni att jag ska låta kuratorn ringa mina föräldrar och kontakta bup och sånt?
Och vad händer om bup kontaktas?

Om du inte själv vill berätta så tyucker jag absolut att du skall be kuratorn ta kontakt med dina föräldrar! Ju tidigare du får hjälp - desto bättre för dig.. och att dina föräldrar blir medvetna kan förhoppningsvis också ge ett stöd för dig med kämpandet i vardagen.

Kuratorn kommer att kontakta bup som så att du blir inbokad på ett "prov-samtal" där. Väntetiden till det beror på vart du bor och hur akut läget är och så men.. a, och efter det samtalet så bedömer du om du är i behov av hjälp (och det har ju de redan förstått eftersom kuratorn ringde - så det behöver du inte oroa dig för) och så får du en inbokad tid där hos dem så snart som bara möjligt.

Lycka till!


   
SvaraCitera