Jag måste verkligen skriva av mig. Jag har varit tillsammans med en kille i snart tre år och vi träffades på en fest när vi båda var väldigt unga, och det är vi ju fortfarande men ni förstår nog vad jag menar. Allting gick ganska snabbt och plötsligt var vi tillsammans. Nu bor vi tillsammans och har gjort det ett tag, och jag har de senaste månaderna börjat reflektera över mina känslor. Jag stör mig på nästan allt han gör, från sättet han pratar på till hur han äter, Jag känner inte längre något pirr i magen och jag kan känna ett pirr i magen när jag får ögonkontakt med någon annan kille som jag blir attraherad av. Jag älskar fortfarande min pojkvän men är rädd att jag inte längre är kär i honom. Föreställer jag mig honom när han kysser en annan tjej känns det inte bra, men föreställer jag mig ett liv där jag aldrig kommer kyssa någon annan och aldrig mer känna det där pirret (och jag är ändå ung som sagt) känns inte det heller bra.

Jag älskar min pojkvän och skulle aldrig vilja såra honom. Jag vill släppa taget men ändå inte eftersom vi är så nära och har gjort allting tillsammans under en så lång tid. Han är min bästa vän och jag har inte jättemånga vänner. Skulle jag göra slut skulle jag kanske må jättedåligt och inte heller ha någonstans att bo. Han skulle också må jättedåligt eftersom jag vet att han älskar mig. Ibland tänker jag att jag skulle vilja pausa vårt förhållande och se vad som händer, men då känns det som att allting skulle vara för sent och att han skulle hitta en annan mycket bättre och vackrare tjej. Och att jag skulle ångra mig för att han kanske är mitt livs stora kärlek.

Vad ska jag göra? Jag mår jättedåligt över det här och han märker det, men jag säger bara att jag är rädd för framtiden. Skulle vara tacksam om ni bara kommer med seriösa tips och kommentarer.