Är 18 år och har aldrig varit "riktigt" förälskad, om det ens finns en benämning på detta fenomen. Egentligen vet jag inte vad jag vill ha ut av denna tråd. Jag tror att jag bara vill höra lite synpunkter...

Jag har en hel del tjejkompisar som är roliga, trevliga och ser bra ut. Många undrar varför jag inte satsar på någon brud. Jag har väl genom åren, enkelt kunnat få en flickvän. Jag har ett ganska klassiskt utseende och har väl fått mer eller mindre trevliga komplimanger. Trots detta faller mig ingen i tycke.

Mitt problem kan vara, att jag stört faller för en tjej, tänker på henne ofta kan helt enkelt bara drömma mig bort i en bild av den personen. Men men, två veckor senare, känner jag inte ett skit...

Endags förälskelser är bara komma helt plötsligt och dan efter försvinna lika fort som en vattendroppe i solen. Är jag för feg? Är jag rädd för att försöka och misslyckas? Jag vet ärligt talat inte... och nu när jag börjar bli mer vuxen och har ett shysst hem, bra betyg och ganska säker på en lyckad framgång inom arbetslivet... har jag alltmer börjat tänka på flickvän. Jag ser mina kompisar som har flickvänner och blir ibland avundsjuk.

Två av mina tjejkompisar har rekommenderat en hel del av sina kompisar och en tyckte jag var oerhört söt... men men den känslan kommer och går... hjälp?