Aviseringar
Rensa alla

Alla med social fobi - Kolla hit!


Ämnesstartare

Mollybolly: Det är den vägen jag också tar, jag går aldrig dit igen. Men det är väl någon blandning av allting som gör att man helt enkelt inte kan gå dit igen. Och man mår hellre bra än att plågar sig på en praktikplats. En del arbetsplatser är jättebra och en del är jättekassa.
Då har jag en till fråga till dig, utöver dom jag skrev. Jättesnällt att du vill svara också. 🙂

Mm, denna praktikplatsen utnyttjade verkligen praktikanter för gratis arbete. Så tröttnade extremt snabbt på att göra exakt samma arbete som resten av gänget på arbetsplatsen, förutom att jag inte fick lön. 

Mollybolly: Fick/Får du hjälp genom AF? 🙂

Ja, eller nej. Jag fick hjälp på så vis att jag fick gå på en hel del tråkiga möten om hur man söker jobb i exempelvis Norge (Vilket jag tyckte var fullständigt onödigt eftersom jag ändå inte ville söka jobb utomlands) och sen hamnade jag på en praktikplats. Samma praktikplats som jag sen struntade i att gå till. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

FruLiten:

Mm, denna praktikplatsen utnyttjade verkligen praktikanter för gratis arbete. Så tröttnade extremt snabbt på att göra exakt samma arbete som resten av gänget på arbetsplatsen, förutom att jag inte fick lön. 

Ja, eller nej. Jag fick hjälp på så vis att jag fick gå på en hel del tråkiga möten om hur man söker jobb i exempelvis Norge (Vilket jag tyckte var fullständigt onödigt eftersom jag ändå inte ville söka jobb utomlands) och sen hamnade jag på en praktikplats. Samma praktikplats som jag sen struntade i att gå till. 

Ja, dessa jävla praktikplatser som utnyttjar. Och sen sätter dom en på t.ex. städjobb som ingen annan jäkel vill göra. -.-' Det var ju inte direkt därför man kom dit.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

har också SF

Winning.gif


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Finns det nåt samband mellan social fobi o jagsvaghet? .. Det jobbigaste i mitt liv nu på den fronten, är när jag måste hälsa på grannen. Ibland ringer jag min bror o ber honom att öppna dörren på baksidan, för att slippa gå förbi.  


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

En apas melankoli:
Finns det nåt samband mellan social fobi o jagsvaghet? .. Det jobbigaste i mitt liv nu på den fronten, är när jag måste hälsa på grannen. Ibland ringer jag min bror o ber honom att öppna dörren på baksidan, för att slippa gå förbi.  

Ja, alltså social fobi är ju väldigt brett. Något samband finns det självklart om man har vissa lika problem t.ex. Men för att just ha social fobi så måste det väl vara vissa kriterier man uppfyller. När jag skulle kolla ifall jag hade det så gjorde jag ett test på nätet som vägledde mig, men självklart ska man inte lita på dom fullt ut heller. Tror du att du har SF? 🙂 Vad har du problem med, flera saker än det du beskrev?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Mollybolly: Ja, alltså social fobi är ju väldigt brett. Något samband finns det självklart om man har vissa lika problem t.ex. Men för att just ha social fobi så måste det väl vara vissa kriterier man uppfyller. När jag skulle kolla ifall jag hade det så gjorde jag ett test på nätet som vägledde mig, men självklart ska man inte lita på dom fullt ut heller. Tror du att du har SF? 🙂 Vad har du problem med, flera saker än det du beskrev?

Jo det är sant. Jag är diagnostiserad med SF. I skolan/jobb går inte o äter lunch. Undviker  titta människor i ögonen. Och att prata med dom, för den delen. Stammar ibland. Blir extremt självhatisk. Men mestadels isolering, jag går knappt ut. Undviker sociala sammanhang. Kommer förmodligen sluta som uteliggare pga detta. Så yeah.  


   
SvaraCitera
Draug

Kan inte leva bland människor men kan inte leva utan dem heller, knepig avvikelse egentligen med tanke på att man ska vara flockdjur osv, undviker helst allt vad socialt heter nuförtiden. Får tvinga mig till sociala sammanhang och det underminerar verkligen relationerna till familj och vänner.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Draug:
Kan inte leva bland människor men kan inte leva utan dem heller, knepig avvikelse egentligen med tanke på att man ska vara flockdjur osv, undviker helst allt vad socialt heter nuförtiden. Får tvinga mig till sociala sammanhang och det underminerar verkligen relationerna till familj och vänner.

Låter inte alls kul. Jag är nästan lite beroende av socialt sällskap nu för tiden, samtidigt som jag har det svårt. 🙂 Allt blir bättre ju mer man tränar, men det är ju jävligt svårt under tiden... :/


   
SvaraCitera
Draug

Mollybolly: Låter inte alls kul. Jag är nästan lite beroende av socialt sällskap nu för tiden, samtidigt som jag har det svårt. 🙂 Allt blir bättre ju mer man tränar, men det är ju jävligt svårt under tiden... :/

Nä det är en inre kamp varje dag, för min del tar det mer energi än vad det ger i sociala situationer. Det är tråkigt för det har inte alltid varit så. Träning kan kan hjälpa till viss grad, men det går ju aldrig att uppväga för de förmågor som fattas en. Sägs ju att man ska utsätta sig för det som är svårt för att lära sig hantera det, men när allting är svårt konstant vill man ju helst inte utsätta sig för sånt som försvårar saken ytterligare.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Draug:

Nä det är en inre kamp varje dag, för min del tar det mer energi än vad det ger i sociala situationer. Det är tråkigt för det har inte alltid varit så. Träning kan kan hjälpa till viss grad, men det går ju aldrig att uppväga för de förmågor som fattas en. Sägs ju att man ska utsätta sig för det som är svårt för att lära sig hantera det, men när allting är svårt konstant vill man ju helst inte utsätta sig för sånt som försvårar saken ytterligare.

Absolut, det är det. Och det tar mycket energi av en. Du kan t.ex. göra något du känner dig bekväm med och sen bygga på med något jättelitet. Det kan vara att gå utanför dörren en viss tid. När du har klarat av det så går du lite längre o.s.v. Allting tar det och det viktigaste som jag tror är att man gör det man känner att man klarar av. Jag tar allt i små steg och vet ungefär hur mycket jag pallar. Det blir bättre!! 🙂


   
SvaraCitera
Draug

Mollybolly: Absolut, det är det. Och det tar mycket energi av en. Du kan t.ex. göra något du känner dig bekväm med och sen bygga på med något jättelitet. Det kan vara att gå utanför dörren en viss tid. När du har klarat av det så går du lite längre o.s.v. Allting tar det och det viktigaste som jag tror är att man gör det man känner att man klarar av. Jag tar allt i små steg och vet ungefär hur mycket jag pallar. Det blir bättre!! 🙂

Jo man får ta det ett steg i taget, har en förmåga att förhasta mig bara så fort jag mår lite bättre, försöker fixa allt som jag inte mäktat med under den tiden som jag mått dåligt. Kör oftast helt slut på krafterna då och märker oftast lite för sent att jag pressat fram mer än vad jag i själva verket klarar av. Ja det blir bättre! tidvis i varje fall. En får se framåt ändå och försöka se längre än sina egna brister i livet. 🙂


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lider av social fobi. Ställ gärna frågor.


   
SvaraCitera
Mike96

Tjenare, Jag har social fobi tror jag^^ Nemen När jag typ ska prata Längre meningar eller träffa nytt folk som jag jätte gärna vill göra! Men det är så himla jobbigt jag blir så himla nervös. och så skakar jag som är väldigt jobbigt 🙁 jag undrar hur det kommer bli nu när jag ska på bröllop, och så blir jag röd i ansiktet det är jag konstat hela tiden, och det är fett jobbigt, Vet du om man kan ta något på kinderna så det försvinner eller något, och hur man kan träna bort detta utan att gå till psykolog eller något liknande? 🙂 


   
SvaraCitera

Mike96:
Tjenare, Jag har social fobi tror jag^^ Nemen När jag typ ska prata Längre meningar eller träffa nytt folk som jag jätte gärna vill göra! Men det är så himla jobbigt jag blir så himla nervös. och så skakar jag som är väldigt jobbigt 🙁 jag undrar hur det kommer bli nu när jag ska på bröllop, och så blir jag röd i ansiktet det är jag konstat hela tiden, och det är fett jobbigt, Vet du om man kan ta något på kinderna så det försvinner eller något, och hur man kan träna bort detta utan att gå till psykolog eller något liknande? 🙂 

I feel you. Hade precis samma problem med att jag blev röd i ansiktet när jag var yngre. I skolan var det väl som värst då det räckte att t.ex ha gruppdiskussion i klassen så blev jag helt röd så fort det var min tur att prata. Jag tror det beror på att man är rädd för att göra bort sig/säga någonting fel. Men någon gång under mina gymnasieår så försvann det. Jag är fortfarande blyg och så men jag blir nästan aldrig röd i ansiktet längre (är 20 nu). Jag tror att man växer ifrån det tillslut :/  Den enda lösningen jag kan komma på är alkohol. Den dämpar nervositeten och får en att slappna av mer , men i längden är det ingen bra lösning 🙂 


   
SvaraCitera

Schism:
Lider av social fobi. Ställ gärna frågor.

Har du svårt att göra dig förstådd? Alltså att personer du pratar med har svårt att förstå vad du menar när du t.ex ska förklara någonting. 

Sen undrar jag också om du ofta får upprepa dig när du pratar?

Anledningen till varför jag ställer dom här frågorna är för att det är precis dom här problemen jag handskas med varje dag. 


   
SvaraCitera