Forumet - Alla med social fobi - Kolla hit!

Alla med social fobi - Kolla hit!

8963 1 36

Draug: Kan inte leva bland människor men kan inte leva utan dem heller, knepig avvikelse egentligen med tanke på att man ska vara flockdjur osv, undviker helst allt vad socialt heter nuförtiden. Får tvinga mig till sociala sammanhang och det underminerar verkligen relationerna till familj och vänner.
Låter inte alls kul. Jag är nästan lite beroende av socialt sällskap nu för tiden, samtidigt som jag har det svårt. :) Allt blir bättre ju mer man tränar, men det är ju jävligt svårt under tiden... :/

Mollybolly: Låter inte alls kul. Jag är nästan lite beroende av socialt sällskap nu för tiden, samtidigt som jag har det svårt. :) Allt blir bättre ju mer man tränar, men det är ju jävligt svårt under tiden... :/
Nä det är en inre kamp varje dag, för min del tar det mer energi än vad det ger i sociala situationer. Det är tråkigt för det har inte alltid varit så. Träning kan kan hjälpa till viss grad, men det går ju aldrig att uppväga för de förmågor som fattas en. Sägs ju att man ska utsätta sig för det som är svårt för att lära sig hantera det, men när allting är svårt konstant vill man ju helst inte utsätta sig för sånt som försvårar saken ytterligare.

Spana också in:


Draug:
Nä det är en inre kamp varje dag, för min del tar det mer energi än vad det ger i sociala situationer. Det är tråkigt för det har inte alltid varit så. Träning kan kan hjälpa till viss grad, men det går ju aldrig att uppväga för de förmågor som fattas en. Sägs ju att man ska utsätta sig för det som är svårt för att lära sig hantera det, men när allting är svårt konstant vill man ju helst inte utsätta sig för sånt som försvårar saken ytterligare.
Absolut, det är det. Och det tar mycket energi av en. Du kan t.ex. göra något du känner dig bekväm med och sen bygga på med något jättelitet. Det kan vara att gå utanför dörren en viss tid. När du har klarat av det så går du lite längre o.s.v. Allting tar det och det viktigaste som jag tror är att man gör det man känner att man klarar av. Jag tar allt i små steg och vet ungefär hur mycket jag pallar. Det blir bättre!! :)

Mollybolly: Absolut, det är det. Och det tar mycket energi av en. Du kan t.ex. göra något du känner dig bekväm med och sen bygga på med något jättelitet. Det kan vara att gå utanför dörren en viss tid. När du har klarat av det så går du lite längre o.s.v. Allting tar det och det viktigaste som jag tror är att man gör det man känner att man klarar av. Jag tar allt i små steg och vet ungefär hur mycket jag pallar. Det blir bättre!! :)
Jo man får ta det ett steg i taget, har en förmåga att förhasta mig bara så fort jag mår lite bättre, försöker fixa allt som jag inte mäktat med under den tiden som jag mått dåligt. Kör oftast helt slut på krafterna då och märker oftast lite för sent att jag pressat fram mer än vad jag i själva verket klarar av. Ja det blir bättre! tidvis i varje fall. En får se framåt ändå och försöka se längre än sina egna brister i livet. :)
Tjenare, Jag har social fobi tror jag^^ Nemen När jag typ ska prata Längre meningar eller träffa nytt folk som jag jätte gärna vill göra! Men det är så himla jobbigt jag blir så himla nervös. och så skakar jag som är väldigt jobbigt :( jag undrar hur det kommer bli nu när jag ska på bröllop, och så blir jag röd i ansiktet det är jag konstat hela tiden, och det är fett jobbigt, Vet du om man kan ta något på kinderna så det försvinner eller något, och hur man kan träna bort detta utan att gå till psykolog eller något liknande? :) 

Mike96: Tjenare, Jag har social fobi tror jag^^ Nemen När jag typ ska prata Längre meningar eller träffa nytt folk som jag jätte gärna vill göra! Men det är så himla jobbigt jag blir så himla nervös. och så skakar jag som är väldigt jobbigt :( jag undrar hur det kommer bli nu när jag ska på bröllop, och så blir jag röd i ansiktet det är jag konstat hela tiden, och det är fett jobbigt, Vet du om man kan ta något på kinderna så det försvinner eller något, och hur man kan träna bort detta utan att gå till psykolog eller något liknande? :) 
I feel you. Hade precis samma problem med att jag blev röd i ansiktet när jag var yngre. I skolan var det väl som värst då det räckte att t.ex ha gruppdiskussion i klassen så blev jag helt röd så fort det var min tur att prata. Jag tror det beror på att man är rädd för att göra bort sig/säga någonting fel. Men någon gång under mina gymnasieår så försvann det. Jag är fortfarande blyg och så men jag blir nästan aldrig röd i ansiktet längre (är 20 nu). Jag tror att man växer ifrån det tillslut :/  Den enda lösningen jag kan komma på är alkohol. Den dämpar nervositeten och får en att slappna av mer , men i längden är det ingen bra lösning :) 

Schism: Lider av social fobi. Ställ gärna frågor.
Har du svårt att göra dig förstådd? Alltså att personer du pratar med har svårt att förstå vad du menar när du t.ex ska förklara någonting. 

Sen undrar jag också om du ofta får upprepa dig när du pratar?

Anledningen till varför jag ställer dom här frågorna är för att det är precis dom här problemen jag handskas med varje dag. 

Modestmouse_: Har du svårt att göra dig förstådd? Alltså att personer du pratar med har svårt att förstå vad du menar när du t.ex ska förklara någonting.
Ja. Just talet är mitt största komplex. Med nya människor behöver jag ofta "ta sats" när jag ska säga någonting. Det blir väldigt hämmat och onaturligt. Orden fastnar i halsen, kommer ut fel, är för tysta etc. Mitt uttal är inte det bästa, för den delen, vilket gör att jag undviker eller måste omformulera vissa grejer.

Modestmouse_: Sen undrar jag också om du ofta får upprepa dig när du pratar?
Typ alltid.

Schism:
Ja. Just talet är mitt största komplex. Med nya människor behöver jag ofta "ta sats" när jag ska säga någonting. Det blir väldigt hämmat och onaturligt. Orden fastnar i halsen, kommer ut fel, är för tysta etc. Mitt uttal är inte det bästa, för den delen, vilket gör att jag undviker eller måste omformulera vissa grejer.

Typ alltid.
Känner igen det du beskriver. Man är på väg att säga någonting men hindrar sig själv i sista sekunden. Och om man i det tillfället lyckas med att tvinga fram orden så blir det hela väldigt onaturligt/otydligt/konstigt precis som du säger.  Jag ska försöka spela in mig själv  på jobbet imorgon för att se exakt hur jag låter i dom situationerna, jag har alltid undrat hur illa det egentligen är :)

Modestmouse_:
I feel you. Hade precis samma problem med att jag blev röd i ansiktet när jag var yngre. I skolan var det väl som värst då det räckte att t.ex ha gruppdiskussion i klassen så blev jag helt röd så fort det var min tur att prata. Jag tror det beror på att man är rädd för att göra bort sig/säga någonting fel. Men någon gång under mina gymnasieår så försvann det. Jag är fortfarande blyg och så men jag blir nästan aldrig röd i ansiktet längre (är 20 nu). Jag tror att man växer ifrån det tillslut :/  Den enda lösningen jag kan komma på är alkohol. Den dämpar nervositeten och får en att slappna av mer , men i längden är det ingen bra lösning :) 
Okej, Men jag är typ röd om kinderna hela tiden, Växer det med bort? Och när jag blir så himla nervös så skakar jag mycket, Men det var ju värre förr så det kan växa bort! är ju 18 nu!

Mike96: Tjenare, Jag har social fobi tror jag^^ Nemen När jag typ ska prata Längre meningar eller träffa nytt folk som jag jätte gärna vill göra! Men det är så himla jobbigt jag blir så himla nervös. och så skakar jag som är väldigt jobbigt :( jag undrar hur det kommer bli nu när jag ska på bröllop, och så blir jag röd i ansiktet det är jag konstat hela tiden, och det är fett jobbigt, Vet du om man kan ta något på kinderna så det försvinner eller något, och hur man kan träna bort detta utan att gå till psykolog eller något liknande? :) 
Det som hjälper är helt enkelt att träna... Det låter skitjobbigt, men man får ta det i små steg. :) Lovar att det kommer hjälpa!