Allt är som sagt fuckat... Vet nt längre vad jag ska ta mig till.. Jag känner mig Tom, ihålig, svårt att förklara.. Dessutomr jag rädd.. Rädd för att bli som den jag hatar , vi var ju släkt, familj om ni vill kalla det det. Själv ser jag han som ett monster. Jag ser mig själv som ett monster, eller ett monsters avkomma låter kanske bättre, livlös, en outcast, dömd att vandra jorden ensam. Allt detta kanske låter konstigt, det jag egentligen försöker sägä är.. Att om man är ett monsters avkomma, betyder dt att man är ett monster själv? Kommer jag också bli som han var?
var glad över att du inte behöver leva som inavlad
xtrasigaskor:
Att om man är ett monsters avkomma, betyder dt att man är ett monster själv? Kommer jag också bli som han var?
Du väljer själv hur du vill bli.
Vill du inte bli som han, så blir du inte det.
Men hur vet jag att jag ovetandes blir så? Om jag är förutbestämd till dt?
Men hur vet jag att jag ovetandes blir så? Om jag är förutbestämd till dt?
man kan aldrig veta vem man kommer att bli men man kan ju påverka lite av det
du är 15, du har mycket tid på dej att välja vem du vill bli
Men om man nt kan välja dt? Tänk om jag nt vet hur man gör?
det finns något som heter handling och verkan. vilket kan vara ganska komplex det bygger alla fall på att du själv väljer dina handlingar och så formar sig värden efter det vilket gör att man alltid har en möjlighet att påverka sin omgivning. visst du påverkas den person du talar om så kan du alltid välja hur du påverkas alternativt negativt eller possessivt.
nu låter jag kanske okänslig men motgången kan göra dig starkare i den mening att du vet hur det är att bli behandlad på ett visst sätt och det kändes inget vidare för dig vilket gör att du vet hur du inte ska göra.
du har alltid ett val
