Hej!
Nu på senaste så har allt skitit sig.

Mina sömnproblem har kommit tillbaka, vilket gör mig trött och irriterad på dagarna.

Jag har ekonomiska problem, och blev nyss bestulen på min plånbok.

En utav mina närmaste vänner har övergett mig, och jag har i stort sett inga nära vänner kvar.

Jag och en tjej har umgåtts en del, och även haft sex. När jag förklarade för henne att jag tyckte om henne på en kärleksmässig nivå blev hon arg, och sa att hon inte ville vara något mer än vänner med fördelar. Hon har sedan dess betett sig elakt mot mig och väldigt oklart, vilket gör mig ledsen då det var första gången i mitt liv jag verkligen känt att jag älskat någon.

Jag har dessutom börjat ta narkotikaklassade tabletter allt oftare.

Jag är konstant stressad, vilket även det gör mig ledsen i längden.

Jag vet inte om självmord har varit ett alternativ, men jag är bara så fruktansvärt ledsen och deprimerad. Det känns som att varje dag är en kamp, och detta är inte ett liv jag vill leva.

Men jag har inget val. Jag har ett år kvar i gymnasiet, och sitter fast här i en liten håla, där båda mina skilda föräldrar bor. Jag är dessutom fortfarande ledsen efter skillsmässan, och känner mig inte hemma någonstans.

Hur jag än försöker så lyckas jag inte tänka på något annat än de negativa sakerna, framförallt det med tjejen. Vi hade det så bra ett tag, men nu går allt åt helvete.

Jag är 18 år, men har helt tappat livslusten och har ingen ork kvar.

Jag har pratat lite med föräldrar och en anhörig bekant som är läkare, men ingen verkar förstå mig till fullo, eller vet hela historian.

Vad ska jag ta mig till?

Lösningen på detta hade varit en nystart för mig tror jag. Att få ta ett utbytesår, gärna utomlands. Men tyvärr så har varken jag eller mina föräldrar råd med detta.