på senaste tiden har en olustig känsla infunnit sig hos mig.
jag fattade först inte riktigt vart den kom ifrån, men sen insåg jag att jag plötsligt känner mig en aning ensam.
sen jag började gymnasiet (går i 1:an) har de gamla "vännerna" skingrats och fått nya umgängen i sina nya skolor, men jag känner inte alls så. är inte mobbad eller nåt alltså men satt och tänkte på det och kom fram till att jag bara har typ 2 nära vänner kvar, och så ett par i nya klassen - men inget kompisgäng.
min grundskoleklass "passade" mig liksom aldrig riktigt, men alla i nya klassen verkar ha en hel drös med gamla vänner! '
så vad fan gör man åt det här? ska inte gymnasiet vara en tid då man får en massa nya kompisar??
Vänner är överskattat. Flytta ut i vildmarken och bli eremit.
Jhavi:
ensam.
🙁
Jhavi:
så vad fan gör man åt det här? ska inte gymnasiet vara en tid då man får en massa nya kompisar??
Nej de tär som du säger så att folk umgås med de vänner de hadde sen tidigare efter skolan, de du bekantar dig med i din klas är enbart bekanta, finns undantag då folk börjar umgås efter skolan men eftersom gymnasieklasserna är så blandade med olika typer av folk så blir det oftast ytliga bekanta.
äh, så där var det för mig med. jag skaffade vänner från um istället 🙁 fast de har också sina kompisgäng redan.
vi är dömda att leva ensamma och miserabla liv![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Jhavi:
ska inte gymnasiet vara en tid då man får en massa nya kompisar??
Gymnasiet är en tid då man inser att andra människor är idioter.
The Box:
Nej de tär som du säger så att folk umgås med de vänner de hadde sen tidigare efter skolan
så folk skaffar alla sina vänner i grundskolan? när de är högst 15 år? det tror jag faktiskt inte på, så ser det inte ut för mina bekanta heller, de verkar ju trivas jättebra i sina nya klasser.
Ilikepieee:
Vänner är överskattat. Flytta ut i vildmarken och bli eremit.
jag tycker inte alls att det är överskattat. jag har haft gott om vänner till och från och är så jävla mycket lyckligare de tider då det varit gott om dem.
Jhavi:
så folk skaffar alla sina vänner i grundskolan? när de är högst 15 år? det tror jag faktiskt inte på, så ser det inte ut för mina bekanta heller, de verkar ju trivas jättebra i sina nya klasser.
Du vägrar alltså acceptera sannngen?, jag kan förstå att ingen vill vara vän med dig då....
welcome to the real world
Simnudel:
Gymnasiet är en tid då man inser att andra människor är idioter.
sant
The Box:
Du vägrar alltså acceptera sannngen?, jag kan förstå att ingen vill vara vän med dig då....
öh, va? jag vet ju att många jag känner umgås med sina klasskompisar helt enkelt, vad är ditt problem liksom...
jag gör ju fan det till och från själv såklart, men inte i så stor utsträckning
ceka92:
welcome to the real world
vi är ju iofs lika gamla så du kan omöjligen ha sett mer av världen än jag.
inget illa menat alltså, bara ett faktum.
Jhavi:
är ditt problem liksom...
jag gör ju fan det till och från själv såklart, men inte i så stor utsträckning
Om du gör det till och från förstår ja inte vad ditt problem är, snälla gå och ta livet av dig.
Hmm, jag har alltid varit ensam..med eller utan vänner.
Det är en mognadsfråga när man fattar att man egentligen är ensam. För att fatta hur jävla ensam man egenligen är betyder att man har vuxit upp. Man fattar samtidigt att så många personer är jävla idioter och att man ska vara rädd om dom riktiga vännerna man har, dom som bryr sig på riktigt. När man då lyssnar på Björn Afzelius - Tusen Bitar fattar man verkligen vad den handlar om haha
