Aviseringar
Rensa alla

Ångest,gå upp i vikt ?


Ämnesstartare

Hampie:

Viktigt är att en ätstörning inte alltid har med vikten att göra, eller med BMI:et, utan den inställning man har till mat och ätande. Du verkar vara rädd för mat: det är inte bra. Jag hoppas att du får en trevlig läkare och terapeut på BUP!

Ne det har den inte, men min inställning till mat & ätande är nog inte precis som andra. Ja jag är rädd för mat för vad den kan göra mot ens kropp & då menar ja gå upp i vikt , bli fett m.m
Hah tack!:)


   
SvaraCitera

Isabella:

Ne det har den inte, men min inställning till mat & ätande är nog inte precis som andra. Ja jag är rädd för mat för vad den kan göra mot ens kropp & då menar ja gå upp i vikt , bli fett m.m

Precis. Att vara medveten är bra, men speciellt bland unga tjejer så kan medvetenheten gå till en gräns och snarare bli ett kontrollbehov. Då är man på väg in i en ätstörning och skall hejda upp och söka hjälp fort (desto längre det går desto svårare är det att bli frisk). Man kan vara underviktig utan att vara ohälsosam – men det är bara om man är det av att äta som man skall. Att forcerat leva på svältgränsen gör att man åldras i förtid (rynkor, håret ramlar av från huvudet, dålig andedräkt, tänderna blir fula, naglarna blir fula, huden blir ful, man får röda utstående ögon…). Kurvor och en hälsosam kropp tycker många är snyggare än benrangel som ser utmärglade ut.

Isabella:

Hah tack!:)

Lycka till! Försök berätta för din mamma eller be din kurator ringa och prata med din mamma. Om man kan är det väldigt bra att ha någon anhörig som kan vara med och eventuellt ‹bråka› och stå på sig när man skall söka vård.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Hampie:

Precis. Att vara medvete

Ja a det är ju snyggare än att vara ett benrangel.

Hampie:

Lycka till! Försök berätta för din mamma eller be din kurator ringa och prata med din mamma. Om man kan är det väldigt bra att ha någon anhörig som kan vara med och eventuellt ‹bråka› och stå på sig när man skall söka vård.

Kuratorn ringde mamma innan skolan slutade så hon vet hur det står till eller inte allt men dt mesta!
aa!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Fler som vet ?


   
SvaraCitera

Isabella:

Fler som vet ?

Vet vad :)?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vet vad :)?

Va? Ne ojjsan inget


   
SvaraCitera

Ja, som andra skrivit är det viktigt att du pratar med någon (kurator funkar kanske, men helst BUP). Egentligen har BUP långa väntetider, men de prioriterar ätstörningar, så jag tror du får tid ganska snabbt.
Ätstörningar är absolut inte hur mycket man väger utan förhållandet till mat. Du verkar inte må bra och din matångest låter som anorexi [shake]

Jag har gått hos BUP och försökt gå upp i vikt länge. Trodde det skulle vara skitlätt och att jag skulle gå upp genom att äta vad jag ville helt enkelt. Men det har istället varit skitsvårt och jag har fått jobba hårt för att gå upp. Det är som att banta, fast tvärtom (alltså, lika jobbigt). Du går absolut inte upp i vikt av att äta som du vill, även om det kan kännas så! Vet känslan. Kämpa inte för att hålla vikten, för det gör du typ naturligt, och det blir lätt att du går ner istället.[crazy]

Lycka till och hoppas det blir bättre[love]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Kays:

Ätstörningar är absolut inte hur mycket man väger utan förhållandet till mat. Du verkar inte må bra och din matångest låter som anore

Okejj bra att veta!

Okej tack då vet ja lite & dsm ![love]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Kays:

Ätstörningar är absolut inte hur mycket man väger utan förhållandet till mat. Du verkar inte må bra och din matångest låter som anore

Okejj bra att veta!

Okej tack då vet ja lite & dsm ![love]


   
SvaraCitera

Att svara på vad som är bäst för just dig är omöjligt. Men låt inte detta gå över styr! Vet inte hur illa det är men du bör verkligen inte bli smalare. Låt inte detta övergå till anorexi, det förstör ditt liv! Ditt sociala umgäng, skolgång, allt, precis ALLT förstörs!

Har precis börjat min väg ur skiten och det är ett rent helvete för att inte tala om hur jag mådde när jag var som tunnast. Förutom att jag var grå och ful orkade jag knappt göra ngot alls. Jag som alltid varit en tjej med skinn på näsan blev ett offer som folk knappt vågade tag i för de var rädd att jag skulle gå sönder. Min sexlust fösvann, mitt förhållande rasade samman, jag var konstant irriterad och allt jag orkade med var att ligga i badkaret (där jag var tvungen att ligga på sidan eftersom att ryggraden och svansknotan gjorde ont annrs). Så sök hjälp. Önskar att jag hade gjort det mkt tidigare!


   
SvaraCitera