LittleLionMan:
Okej, så jag har en annan tråd om min våldtäckt, och så.
när jag var elva så blev jag ju dårå våldtagen. Hållit det hemligt i 4 år. Nu har jag berättat för mina föräldrar om det. Ångrar mig som in i helvete. Dom är där för mig och stöttar mig och så, men dom är så jävla ledsna och dom måste gå till BUP och prata om det. Dom tycker så jävla synd om mig och all sån skit, men dom mår så jävla dåligt. Förlåt att jag skriva mycket svärord. Men jag pallar inte att se dom så ledsna. Dom vill att jag skaffar hjälp och så, men gått till kuratorer och sånt förut och det drog mig bara längre ner. Allt jag vill göra är att gå vidare med mitt liv och att mina föräldrar inte ska vara så oroliga. Jag klarar verkligen inte sånt här, tycker inte om när folk tycker synd om mig. Får ångest. HEEEELP

Berätta för dina föräldrar hur du känner och säg att du vet att de menar väl men att du helst inte vill ha så mycket uppståndelse runt det, alternativt gör en deal att du kan gå till kuratorn (även om du inte vill) om de slutar tjata och taggar ner lite 🙂
låter iallafall som att du förstår att de bara vill dig väl men ibland kan föräldrar tro att de vet allt och då är det viktigt att man berättar hur man känner 

Dina föräldrar menar väl, men du måste bestämma själv i slutändan. Dock blir det inte bra av att gå och undertrycka det. 

Jag håller med MasterL, prata med dina föräldrar och säg hur du känner. När folk tycker synd om en så förminskar de en och gör en till ett offer vilket gör att man känner sig ännu svagare. Jag förstår att du inte gillar det. Berätta för dina föräldrar att du känner dig sämre av att de är så oroliga.

Säg precis den här meningen till de:

LittleLionMan: Allt jag vill göra är att gå vidare med mitt liv och att mina föräldrar inte ska vara så oroliga.