ångest varje minut, full av rädsla, instängd, ensam, besatt

mjoo precis :<

Förjävligt! Man är deprimerad. Hela ens liv kretsar runt maten och ens utsida. Detta är vad jag känner varje dag ialla fall, men jag kan ju inte tala för dom andra som också har ätstörningar. 🙂

Har uns (lite av båda). Men det är hemskt, hela tiden tankar på mat som jag inte ska äta. Aom om jag råkade äta några kcal mer än vad jag och mitt monster (svält monster) bestämt så får jag ångest och vet att imorgon blir det inget eller mindre än vad jag åt idag. Det är emskt!

Det känns inte alls som man föreställer sig, inte som jag har trott att människor med Anorexi känner sig. Jag känner mig besatt, manisk och mitt liv är tråkigt. Det är inte det minsta glamouröst eller dramatiskt på nåt vis, så som man kanske uppfattar att det är när man läser om människor som varit sjuka, blivit akut inlagda osv.

Det är mest tråkigt, tragiskt, att leva utan att ha ett liv. Tänk dig en dag då du har världens bakisångest, hatar allt och alla (mest dig själv) men ändå måste ut på en mils joggingrunda. Dessutom tänker du konstant (99% av din tid) på mat, kcal, vikt och träning. Anorexi i ett nötskal.

lyssna på kelly clarkson, addicted. den beskriver min anorexia väldigt bra.

För mig är det jättejobbigt varje dag som jag måste vakna. Jag måste vara en duktig mamma, snäll sambo, trevlig släkting och så vidare. Samtidigt så finns bara mat och utseende i tankarna. Jag älskar att laga mat, men bara till andra. Jag provsmakar maten i och för sig men sen tar det stopp i mig.

Anorexia är en djävulsk sjukdom som kan leda till döden.

mjoo ,, vet ..:< inte lätt ..

jessicaaaa:

Det är mest tråkigt, tragiskt, att leva utan att ha ett liv. Tänk dig en dag då du har världens bakisångest, hatar allt och alla (mest dig själv) men ändå måste ut på en mils joggingrunda. Dessutom tänker du konstant (99% av din tid) på mat, kcal, vikt och träning. Anorexi i ett nötskal.

Det var en bra beskriving tycker jag. Det är mest faktiskt tragiskt och egentligen HELT onödigt. Man lever inget liv.

Hur ska man göra för att lyckas få anorexi?

Mega_Carro:

Det var en bra beskriving tycker jag. Det är mest faktiskt tragiskt och egentligen HELT onödigt. Man lever inget liv.

Nej, precis! I media tycker jag alltid man framhäver den dramatiska biten, hur alla oroar sig och ger den sjuka massa uppmärksamhet. jag tror det undermedvetet kan förstärka känslan av att "folk märker nog hur dåligt jag mår på insidan om jag bara blir tillräckligt uppseendeväckande på utsidan". Så var det nog för mig.
Men som du säger, inget liv, TRÅKIGT, tragiskt. Och ångestfyllt.

fulajag:

mamma

Usch, det är så synd när det ska gå ut över barnen. :/
Hoppas du får hjälp, inte bara för din egen skull.

inget man vill ha direkt

Ständig ångest över mat och vikt. Aldrig vara nöjd med sin kropp. Känna sig fet fast man är underviktig. Ständigt väga sig och räkna kalorier mm mm

Ni går på för mycket anti-deprisiva ;<

pwnmage:

Ni går på för mycket anti-deprisiva ;<

Det har inget med saken att göra! Men där emot kan medicinerna hjälpa än ut ur en äs, så vidare den inte ger ökad matsug för då är det ej bra start, men annars så kan det hjälpa än ut ur det!