Slumpartad:

Att blunda för allt jobbigt i livet är rätt omoget jo.

Jaha, är det det du gör? Okej, då anser jag att det är omoget. Men det är ännu värre att vara omogen på andras bekostad, t.ex. om någon ber om hjälp och man skämtar om det.

Dberorpå:

tror jag misshandlat min mor för att hon ej tagit hand om mig som en mor eg. bör oessve.

tror inte jag fattar..

jag anser mig vara mogen p.g.a

1. jag behöver inte längre hjälp med zelda-bossar.

2. jag kan använda ett visa kort.

3. jag dricker kaffe.

Jag tar ansvar för mina egna handlingar på så vis är jag mogen.

Nej.

Å andra sidan kommer jag nog aldrig anse mig själv vara mogen.

Ja.

Fast vad är egentligen mognad?

kraamiszz:

- Är seriös när jag bör vara det

Skulle säga att detta är mer en "personlighet" än mognad.

Slumpartad:

Men mest så gillar jag att krypa ner i soffan och skita i livet

Jag anser inte att detta har nått med mognad att göra..

S3ON:

Skulle säga att detta är mer en "personlighet" än mognad.

Jag håller inte med.

S3ON:

Jag anser inte att detta har nått med mognad att göra..

Slumpartad:

Att blunda för allt jobbigt i livet är rätt omoget jo.

S3ON:

Jag anser inte att detta har nått med mognad att göra..

Som sagt, så är det rätt omoget att bara skjuta undan livets problem och hoppas de löser sig någon annan gång.

Fast det funkar faktiskt

Nej.
*Har tidsuppfattning som en bäbis (enligt min mamma)
*Kan aldrig vara beräknande lr ha framförhållning, inom något område, tex märker inte att toapappret är slut förrän det är SLUT.
*Tar aldrig hänsyn till sedan/går alltid på impuls
*Känner mer gemenskap känslomääsigt med 10 åringar än 20 åringar
*Håller för öronen och blundar om någon är skadad istället för att hjälpa till
*Gillar ej att vara i verkligheten mm

Är mogen! Men det bror ju på hur andra ser det...

Irl ja. På um, nej inte direkt.

ah, men tänker ej skriva vrf

övermogen, snart spricker skalet och illaluktande sörja väller ut.

Annars så

Vissa dagar är jag det, då känner jag mig vuxen. Andra dagar är jag som en 5-åring. Då tycker jag om att läsa bebisbökcer titta på pippi långstrump och pärla pärlplattor och aa typ sånt

Vad är egentligen mogen?
En fasad, en synvilla, ett sätt att bete sig på? Alla människor är ju innerst inne mer eller mindre det barn de en gång var.

Haha!

Nej, inte särskilt, och jag betvivlar att jag någonsin kommer bli det med tanke på hur vilsen och säregen jag känner mig.

När jag kan trivas med den jag är, ha bättre koll vad jag egentligen vill och inte låta mig underkuvas av infantila hämningar som stryper mina önskningar och begär - då kan vi börja tala om mogenhet.

Men jag kommer nog aldrig känna mig mogen. Självinsikten och den inre kritikern står i vägen.