Fri vilja

När det gäller fri vilja så tror jag att man dela det begreppet i två betydelser, och också då definiera de olika sakerna som uppstår vid särskiljningen av olika sorters fri vilja.

Den första definitionen av fri vilja skulle jag vilja kalla frånvaron av påverkan från utomstående objekt till handlingens inträffade, d.v.s hurvida nånting kan ske utan anledning och detta beror endast på ickeexisterande förutsättningarna, eftersom annars kan man säga att det var de saker som fick händelsen att hända som var förutsägelsen för det fenomenet.

Problemet med den första sortens fri vilja, d.v.s den materiella grundar sig i att jag anser att det inte existerar någon slump, där slumpen definieras som händelser som frångår de logiska förutsättningarnas förlopp. Emellertid då det alltid är de existerande parametrar som kommer avgöra en händelses utfall, och det blir allt precisare ju längre ner man går i storlek, t.ex i atomer och dylikt, den så kallade reduktionismen.

Om man ser på just det fenomenet ur en annan synvinkel så vågar jag påstå att alla händelser i universum lyder under kausaliteten, alltså kopplingen orsak – verkan. Genom att då följa kedjan bak i tiden, kan man då säga att händelseförloppet förutspådde den handling som vi vet om? Då kedjan av händelseförloppen som bäst enligt mig kan beskrivas som en låst mekanism så skulle jag vilja också gå in på djupare om just den fria viljan, nämligen att när jag säger att orsak – verkan är ett faktum så implicerar jag också det att alltet går runt i en evig cirkel, ty ett skapande skulle då stå utanför kausalitetens lagar och därmed också bevisa principen om fri vilja, d.v.s att någonting kan uppstå från ingenting.

Detta gör en fråga som jag stött på tidigare ganska lätthanterad då den frågade huruvida guds existens och en deterministisk världsbild
inte skulle kunna samverka

Däremot så gör människans tankegångar och förmåga att reflektera över saker den hela saken lite mer komplicerad, vilket jag vill ta upp nu. Emellertid då människan står under de biologiska begränsningar som naturen gett oss så kan vi också med våra hjärnor välja att göra irrationella saker som går i konflikt med det som är logiskt och bra – visserligen så kommer jag in på meningen med livet när jag säger det, men om det irrationella strider mot det som kanske är det främsta meningen med livet – nämligen att överleva, ty då det delas av alla organismer på jordens yta - så kan jag också säga att det ologiska är någonting som inte står i samförstånd med våra rötter. Lika gärna som människan kan skapa egna moraliska regler så kan hon välja att bryta dem, och på så sätt

I det mer vardagliga sammanhangen så finns det sannerligen också många irrationella val som kan göras, då det till synes görs utan anledning, t.ex om man står inför ett val mellan ett logiskt alternativ som skänker mig lycka, eller ett till synes logiskt alternativ som jag enligt mig själv inte har något att vinna på, skulle det isåfall vara ett litet uttryck för den mänskliga vilja, eller kommer jag undermedvetet ha en önskan om att följa det ”ologiska”?

Men frågan är till sig själv också; vad skulle det spela för roll om vi har en fri vilja eller inte, därmed också sagt att det finns olika ”hårdheter” i den deterministiska världsbilden. Den strikt deterministiska läran kommer enligt mig vara den pessimistiska, ty den antar att jag inte gör det jag vill, utan snarare vill det jag gör, på det sättet att alla mina handlingar blir rationaliserade i min hjärna som ett uttryck av min fria vilja. Genom att gå lite lättare på det förutbestämda, så kan man anta att människan faktiskt har en viss handlingsfrihet – men bara inom de begränsningar som det förutbestämda för med sig, alltså att människan bara har ett visst antal val, men att hon kan välja fritt mellan dem.

För att svara på den överstående frågan igen huruvida det skulle göra någon skillnad alls om vi har en fri vilja eller inte, eller snarare om vi uppfattar att vi har en fri vilja så kan jag säga att den fria viljan snarare än att resignera oss inför ödet gör att vi själva kanske får styrkan att ändra på våra liv – även om det i det långa loppet endast är meningslöst ty meningen med livet är intill obefintlig om man ser till det stora perspektivet.

Inte helt finslipat än.