Just nu blir jag bara så less på mig själv. Jag ser ner på alla fattiga människor och personer från förorten t ex. Bönderna garvar jag mest åt utåt sätt.
Jag ogillar allt och alla och tycker att jag är den bästa personen i hela världen och att jag har alltid rätt! Jag kastar ut människor i mitt liv som jag samtidigt har kallat för kompisar för minsta lilla små sak. Säger en kompis något jag inte uppskattar så säger jag upp kontakten med personen. Slutar svara på sms, telefon allt helt enkelt!
Så nu känner man sig bara så jävla misslyckad. Jag tar mina tjejkompisars killar. Är otrogen med mina pojkvänners kompisar. Skulle inte ha något som helst problem med att ligga med killes bror eller pappa. Det där att sånt skulle vara elak har jag helt tappat
Jag känner mig som en ond människa som ingen gillar. Men samtidigt så har man ju folk som hela tiden hör av sig. Men när man sitter hemma och tänker att varför skulle någon vilja vara med någon elak person som mig så ringer telefonen man får sms mm. Men man känner då bara ”varför hör han av sig för”?
Men dom gånger som jag faktiskt försöker vara snäll och jag kommer in i skolan på morgonen med ett stort leende på läpparna och är super lycklig och börjar prata skriker någon trött bitterfitta ”va fan ska du vara så jävla glad för”?
Så känns som allt jag gör är fel. Vad ska jag göra förutom att sluta vara elak på folk (se ner på folk)???
Haha.
SilentScream:
Haha.
det e inget som är roligt 🙁
prova med att ha ett litet leende på läpparna och vara lite lycklig istället för att överdriva
SorryBartDude:
prova med att ha ett litet leende på läpparna och vara lite lycklig istället för att överdriva
va e det för fel på glada människor?
angel_dead:
va e det för fel på glada människor?
ingenting, de är bäst. Men om du går från en sur person ena dagen till en överlycklig person nästa så undrar folk vad ditt problem är.
SorryBartDude:
ingenting, de är bäst. Men om du går från en sur person ena dagen till en överlycklig person nästa så undrar folk vad ditt problem är.
kan sånt vara ansträngande? jag har tyvärr en psykisk sjukdom som gör att det blir så.
angel_dead:
kan sånt vara ansträngande?
jag fattar inte, vad menar du?
angel_dead:
jag har tyvärr en psykisk sjukdom som gör att det blir så.
ok tråkigt att höra. Finns det inget botemedel till denna sjukdom då?
SorryBartDude:
jag fattar inte, vad menar du?
en person som pendlar så mycket i humöret
SorryBartDude:
ok tråkigt att höra. Finns det inget botemedel till denna sjukdom då?
e rädd att man bara kan vänta till tonåren är förbi så hormonerna börjar stabilisera sig typ 🙁
du låter som en babe in total control of herself
haha![[bigsmile]](/img/smilies/bigsmile.gif)
angel_dead:
en person som pendlar så mycket i humöret
men om du är en sån person så vet du ju om det är ansträngande eller inte?
angel_dead:
e rädd att man bara kan vänta till tonåren är förbi så hormonerna börjar stabilisera sig typ 🙁
vem vet, de kanske stabiliserar sig tillräckligt innan tonåren är förbi.
Självinsikt är najs (Dold text: jag skulle aldrig använda ordet najs i tal).
Höhöhö![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
lol, sociopat much?
