Aviseringar
Rensa alla

Asperger/ADD/Paniksyndrom (episodisk paraxysmal ångest)/Social Fobi


Ämnesstartare

Hallå, Jag har asperger osv. (kolla trådtitel) och jag har gått ett år utan att berätt för någon lärare eller klasskompis att jag har dessa diagnoser. Jag har legat vaken varje natt enda sen jag fick dem. Jag sover bara utav ren utmattning. Är det dags att säga till folk när jag börjar skolan igen? hur kommer folk reagera? om ni har asperger hur reagerade människor omkring er?

[n]


   
Citera
Åtta

Maxwinner:

Jag har legat vaken varje natt enda sen jag fick dem.

Varför det? Låter dumt. Det är ju inte som att någonting faktiskt förändrats bara därför att du fått en diagnos. Du har ju knappast "fått" asperger helt plötsligt. Du har ju i så fall alltid haft det - och då är ju allt precis som vanligt.

Maxwinner:

Är det dags att säga till folk när jag börjar skolan igen?

Ptja, varför inte?

Maxwinner:

hur kommer folk reagera?

Troligen inte så mycket alls, förutsatt att du inte presenterar dig själv genom att kasta saxar och skrika om heligt krig.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

du borde säga till lärarna..
för annars kommer du ha det lite jobbigare framöver om det inte får veta om det. eftersom dina föräldrar vet säkert att du har det och av någon anledning kanske de nämner det till din lärare under ett telefonsamtal/ utvecklingssamtal. [n]


   
SvaraCitera

Om du känner att dina lärare och/eller vänner behöver veta det så kan du väl berätta. Det kan ju vara bra att de vet om det ifall du ibland beter dig annorlunda eller så.
Jag tycker inte att du ska behöva vara orolig för att de ska avstånd ifrån dig eller något sådant, de kommer nog mest bli förvånade och kanske undra mer vad det innebär. [smile]


   
SvaraCitera

Maxwinner:

Är det dags att säga till folk när jag börjar skolan igen?

Du får väl känna efter hur det känns, om du själv tycker att det är nödvändigt eller inte.
Sålänge du beter dig precis som du gjorde innan du fick diagnosen lär inte folk tycka att det är något konstigt.

Min kusin fick diagnosen för ungefär 8 år sen och han blev totalförändrar efter det, nu i efterhand har det visat sig att han troligtvis är feldiagnostiserad, när han var liten var han relativt social och hade vänner, nu är han isolerad och nästan alltid sur...


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag har en kompis med asperger (och några med ADD eller ADHD). Fram tills att han fick sin diagnos var det jobbigt i skolan för honom, men när han väl fick den och lärare och kompisar fick veta hur det var blev det lättare för honom. Lärarna hjälpte till att vidga hans studieintressen (som i princip enbart var matte och engelska) och kompisarna brydde sig inte nämnvärt.

Du bör berätta åtminstone för lärarna tycker jag, särskilt om du dessutom har koncentrationssvårigheter. Då kan skolgången underlättas mycket för dig och med den kan, i bästa fall, den sociala fobin botas något (blir det lättare i skolan så blir det lättare i umgänget).

Lycka till.


   
SvaraCitera

Vad gör syndromet?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det skulle inte förvåna mig om jag också har nåt aspergerliknande men jag orkar inte bry mig. Hjärnan är justerbar.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ricochet:

Hjärnan är justerbar.

hmm, tänker du på självdisciplin??


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Bajwa:

hmm, tänker du på självdisciplin??

"Hjärnan är som en muskel - den går att träna", typ.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ricochet:

"Hjärnan är som en muskel - den går att träna", typ.

Träna till vad?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Bajwa:

Träna till vad?

Ökat självmedvetande/omvärldskännande; bättre social anpassning; nirvana.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Yogi:

Vad gör syndromet?

Diagnoskriterier för paniksyndrom enligt ICD-10

Paniksyndrom (episodisk paraxysmal ångest)

A. Individen upplever återkommande panikattacker som inte konsistent är associerade till en specifik situation eller till ett specifikt objekt utan ofta uppträder spontant (dvs episoden är oförutsägbar). Panikattackerna är inte associerade med stark utmattning eller med att man utsatts för fara eller livshotande situation.

B. En panikattack karakteriseras av allt följande:

(1) det finns diskret episod av intensiv rädsla eller obehagskänsla;

(2) den startar abrupt;

(3) den når sitt maximum på några få minuter och varar åtminstone några minuter;

(4) minst fyra av symtomen listade här nedan måste finnas, ett av dem måste vara från (a) till (d):

Autonoma (arousal) symtom

(a) palpitationer eller hjärtklappning, ökad hjärtfrekvens;

(b) svettningar;

(c) darrar eller skälver;

(d) torr mun (ej beroende på medicinering eller uttorkning);

Symtom som involverar bröst eller mage

(e) andningssvårigheter;

(f) kvävningskänslor;

(g) smärtor eller obehagskänslor i bröstet;

(h) illamående eller magbesvär (såsom uppkördhet);

Symtom som involverar det psykiska tillståndet

(i) yrsel, ostadighetskänslor, svimningskänslor;

(j) upplever att föremål är overkliga (derealisation); eller att man själv är långt borta eller "inte riktigt med" (depersonalisation);

(k) rädsla för att förlora kontrollen, "bli tokig" eller svimma;

(l) rädsla för att dö;

Generella symtom

(m) heta blodvallningar eller kalla kårar;

(n) domningar eller klåda.

C. De vanligaste exklusionskriterierna är att panikattackerna beror på en somatisk sjukdom, organiskt psykiskt syndrom eller andra psykiska syndrom såsom schizofreni och schizofrenirelaterade tillstånd, förstämningssyndrom eller somatoformt syndrom.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tråden låst på grund av inaktivitet


   
SvaraCitera