Aviseringar
Rensa alla

Att använda "en" som opersonligt pronomen.


Ämnesstartare

Ensamvargen:

Ja, jag tycker att en fungerar bra. (Du röstade på detta alternativ)

det låter inte helt tokigt iaf


   
SvaraCitera

Låter som något man använder norrut om Skåne iaf. Det är förståeligt men inte snyggt någonstans.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvargen:

Nej, jag tycker man borde använda... (Du röstade på detta alternativ)

Klistrar in då:

Om man nu ska fåna sig och ge sig in i den dansen är min syn denna:

Har funderat på detta och sett vissa använda sig av alternativet "en", men detta tilltalar mig inte alls, då mina associationer till detta inte är direkt positiva. När det då inte står några fler alternativ till buds får man (jaja) börja fundera på just genusaspekten och efter detta kommer åtminstone jag fram till att begreppet "man" kan vara en spik mot både "män" och "kvinnor". Kvinnor för att mannen som vanligt upplevs som normen, män för att de inte har något särskilt begrepp, utan benämningen för dessa är densamma som "människa", vilket skulle kunna ses som ett osynliggörande. Eftersom begreppet sålunda är en känga åt "båda hållen", så att säga, känner jag att jag tills vidare tryggt kan använda mig av det.

Dessutom tycker jag att man kan välja sina strider och ser man det som ett problem kan någon (titta, ett utmärkt exempel på ett fullgott ersättningsord i sammanhanget) med åtminstone någotsånär mycket språkbegåvning utan vidare kringgå problemet.


   
SvaraCitera

det är väl bara en dialektal avvikelse för "man"


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nachac:

Klistrar in då:

jag svarade iofs på det i tråden, men exner kanske raderade. :'/

Nachac:

män för att de inte har något särskilt begrepp, utan benämningen för dessa är densamma som "människa", vilket skulle kunna ses som ett osynliggörande

Eller så kan en se det som att mansnormen blir ännu mer befäst. Och det skulle kunna gå att applicera direkt på "man" då det också används för obestämda grupper/personer och sålunda också kan ses som osynliggörande.

Nachac:

Dessutom tycker jag att man kan välja sina strider och ser man det som ett problem kan någon (titta, ett utmärkt exempel på ett fullgott ersättningsord i sammanhanget) med åtminstone någotsånär mycket språkbegåvning utan vidare kringgå problemet

Klart att någon kan säga att någon är bättre än alla andra på språk, men då kanske någon inte är speciellt hänsynsfull. Och det går att formulera sig så att det blir överflödigt med ett pronomen.

Sedan så ser det asskumt ut att sätta ett annat opersonligt pronomen i ditt exempel:

...ser man det som ett problem kan man med åtminstone någotsånär mycket språkbegåvning ...

elverpigen:

det är väl bara en dialektal avvikelse för "man"

Tydligen är det feeeeeel, men ja, det används i vissa dialekter.


   
SvaraCitera

Ensamvargen:

Tydligen är det feeeeeel, men ja, det används i vissa dialekter.

tycker det är "fel" att ha i skrift eftersom det lätt blir syftningsfel, men har inga problem med det i talspråk. typ småländska, "en få göa sitt b-sta"


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvargen:

Eller så kan en se det som att mansnormen blir ännu mer befäst.

Ja, som jag skrev i första halvan.

Ensamvargen:

Klart att någon kan säga att någon är bättre än alla andra på språk, men då kanske någon inte är speciellt hänsynsfull. Och det går att formulera sig så att det blir överflödigt med ett pronomen.

Jag vet inte vad du vill säga här.

Ensamvargen:

Sedan så ser det asskumt ut att sätta ett annat opersonligt pronomen i ditt exempel:

Ne.

Ensamvargen:

Tydligen är det feeeeeel, men ja, det används i vissa dialekter.

Man kommer inte undan med att skriva ut andra dialektala egenheter.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvargen:

Ja, jag tycker att en fungerar bra. (Du röstade på detta alternativ)

Om man inte vill vara en man så kan en använda en istället.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvargen:

Ja, jag tycker att en fungerar bra. (Du röstade på detta alternativ)

pappa gör det, iallafall i tal. så tycker inte det låter konstigt.


   
SvaraCitera
KSENIA

Ensamvargen:

Nej, jag tycker en borde använda... (Du röstade på detta alternativ)

NEJ TACK, HAR LÄST "EN" I FLER INLÄGG ÄN VAD JAG KLARAR AV NU. SLUTA TÖNTA OCH BESTÄM VEM/VILKA DU SYFTAR PÅ ISTÄLLET OM DU INTE ÄR BEKVÄMT I ATT ANVÄNDA "MAN"

EXEMPEL:
Dessutom tycker jag att man kan välja sina strider och ser man det som ett problem kan någon med åtminstone någotsånär mycket språkbegåvning utan vidare kringgå problemet. -> Dessutom tycker jag att vi kan välja våra strider och ser någon det som ett problem kan denne med åtminstone någotsånär mycket språkbegåvning utan vidare kringgå problemet.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

KSENIA:

NEJ TACK, HAR LÄST "EN" I FLER INLÄGG ÄN VAD JAG KLARAR AV NU. SLUTA TÖNTA OCH BESTÄM VEM/VILKA DU SYFTAR PÅ ISTÄLLET OM DU INTE ÄR BEKVÄM I ATT ANVÄNDA "MAN"

[love]


   
SvaraCitera

Ensamvargen:

Nej, jag tycker en borde använda... (Du röstade på detta alternativ)

Det ser förjävligt ut och är inte korrekt. Ja, jämställdhet är viktigt, men när man drar det såhär långt blir det bara larvigt och påtvingat. Det finns viktigare saker att slåss för.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ursprungligen så var substantivet "man" visserligen ett maskulint ord. "Människa" var ett feminint ord. Substantivet "man" betydde mer eller mindre "person" (som är ursprungligen ett feminint ord på latin).

Så dessa ord användes som substantiv innan pronomet "man" kom till:

"Man", m. - person
"Karl" m. - kille, gubbe, person med kuk.
"Kvinna" f. - tjej, gumma, tant, person utan kuk.
"Människa" f. - homo sapiens

Det fanns även ett neutral böjning (ett-ord) av ordet "människa" (alltså, "människat") men hade då en annan nyans, mer "individ".

Denna distinktion finns fortfarande i nynorsk och färöiska. På isländska är "man" (maður, ack. mann) ett ord med maskulint genus som betyder "människa, person". Islänningarna säger "karl" om killar, gubbar, etc.

Pronomet "man" finns i alla skandinaviska språk (danska, norska, isländska, färöiska, svenska plus de mindre regionala) och är där inget könsbestämt pronomen.

Jag tycker att man inte så PK:a ord som inte behöver PK:as. Pronomet "man" har aldrig, aldrig syftat till ett kön allena.

Däremot ord som slutar på -are i svenska är rena maskulina ord och syftade fram till fyrtiotalet på endast karlar. En "lärare", en "skötare", en "arbetare" till och med var maskulina ord och de var alltid män. Kvinnor var "lärarinnor", "sköterskor" osv.

Att inte använda "man" som pronomen är ganska dåligt lingvistiskt sett, traditionellt sett och stilmässigt sett. Om man nu inte har en dialektal grund för att säga "en" allt genom.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

jason:

Däremot ord som slutar på -are i svenska är rena maskulina ord

Nae. De är neutrala, men eftersom mannen har varit normen har det behövts ändelser för att betona att det är en kvinna det är frågan om.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Näe asså, jag tycker det nedvärderar kvinnor. Jag undviker alla meningar där jag tvingas ställas inför detta ödesval.[rolleyes]


   
SvaraCitera