skicka nudepics i pm till mej så kan jag säga lite uppmuntrande ord

kebu12:

skicka nudepics i pm till mej så kan jag säga lite uppmuntrande ord

HEHEHE MMM GÖR DET NU KRAM SÖTIS

c'mon...

1111PM:

HEHEHE MMM GÖR DET NU KRAM SÖTIS

okej, skall kolla

Du kommer inte bli fet om du äter normalt.

1111PM:

Jag behöver bara få höra att jag gör rätt, OM jag gör rätt. Att jag mår bra av det här och att det är positivt. En försäkran om att jag är på rätt väg som faktiskt äter som alla andra.

Ja, du gör rätt och det är positivt. Utan tvekan,

Du, liksom väldigt många andra inkl. mig själv är/var sjukt rädda både för att vara normal (en i mängden) men också för att hungern aldrig ska försvinna.
Det är inte ovanligt att man går från anorexi till hetsätning men det handlar om känslomässiga störningar, inte hunger.
Hungern är dessutom till stor del viktrelaterad. Oroa dig inte, det tar tid och det tar stopp.

Secrit:

Ja, du gör rätt och det är positivt. Utan tvekan,

Jo, ja. Det är positivt, men det är läskigt. Tack : >

Secrit:

Hungern är dessutom till stor del viktrelaterad. Oroa dig inte, det tar tid och det tar stopp.

På vilket sätt menar du att hungern är viktrelaterad?

Vad skulle hända om du blev fet? Varför är ni så rädda för det?

Pepparkaksgubbe:

Vad skulle hända om du blev fet? Varför är ni så rädda för det?

Åh, det är en svår fråga att svara på. Jag kan inte heller förklara varför "vi" är rädda för det, bara varför JAG är rädd för det.

Jag är rädd för att uppfattas som äcklig och lat, att folk skulle tänka tankar som "hon hade varit fin om hon inte var tjock" om mig, att smala tjejer jämför sig med mig och nöjt konstaterar att de är glada att de inte ser ut så. Jag är rädd för att andra skulle tänka samma sak om mig som jag kommer på mig själv att göra angående överviktiga människor.

Fast i sanningens namn har det på det stora hela inte så mycket att göra med rädslan för att vara tjock. Övervikten är snarare en symbol för allt jag inte vill vara, allt jag inte vill uppfattas som, all kontroll jag inte har, alla mina rädslor samlade i en kroppsform. Förstår du hur jag menar?

1111PM:

Förstår du hur jag menar?

Jo, nu förstår jag mycket bättre.

Känner du inte dej "ful" nu då? Alltså när man kan se revben, o inga kurvor på kroppen osv.. Dessutom tror du inte att tjejer säger samma sak nu , fast tvärtom? "vad smal hon e, omg aldrig att jag vill se ut så" osv?

Jag tycker iaf att du är jätte duktig som har tagit tag i det och ätit normalt den här veckan, för jag vet att det är svårt att bli frisk ifrån anorexia. Jag tycker du borde sätta ett mål att kuna äta vad du vill, när du vill, och inte lyssna på "det" som säger att du har ätit för mycket. Lyssna ist på dina nära o kära, för de säger nog sanningen till dig.

Alltså en balans ska man ha, lite kontroll men inte för mycket. Man ska njuta av den maten man äter utan att vara rädd för att gå upp i vikt, eller ner.

Pepparkaksgubbe:

Känner du inte dej "ful" nu då?

Haha, det roliga är att jo, jag känner mig ful fast mest för att jag ser tjock ut. ^^ Höftbenen är inte tillräckligt tydliga, nyckelbenen inte tillräckligt framträdande, magen fettig, låren ska vi inte ens ta upp. Tror dessutom inte att folk säger så om mig. Om man inte känner mig och har gjort det ett tag ser jag nog bara ut som en pigg och kry normalviktig människa. Det är märkligt hur oskelettig jag är för att ha ett BMI på 16,2 - det håller till och med mina vänner med om.

Pepparkaksgubbe:

Jag tycker iaf att du är jätte duktig som har tagit tag i det och ätit normalt den här veckan, för jag vet att det är svårt att bli frisk ifrån anorexia.

Enormt mycket tack för allt det du skrev. Det gör mig glad och peppad på riktigt att få höra såna saker, du ska veta att jag tar åt mig av det och att mitt humör höjdes några snäpp.

Pepparkaksgubbe:

Jag tycker du borde sätta ett mål att kuna äta vad du vill, när du vill, och inte lyssna på "det"

Finns det folk som faktiskt kan det? Haha, alltså på allvar! Finns det verkligen människor som inte alls tänker att "jag vet att jag inte borde äta det här..." eller "fan vad jag äter mycket onyttigt..."? Det är ett svåruppnåeligt mål I must say!

1111PM:

På vilket sätt menar du att hungern är viktrelaterad?

Hormoner, främst Leptin.

Det produceras i fettceller och strömmar sedan ut i blodet. Ju fler fettceller, desto mer leptin.
Känner hjärnan av en nivå under din genetiskt bestämda nivå kommer den att svara med att öka aptiten en aning, i syfte att du självmant skall äta mer. Ju större underskottet av leptin blir, desto hungrigare blir du.

Kan tillägga att: Tyvärr fungerar inte leptin på motsatt sätt med övervikt, det kan bara öka aptiten alternativt låta bli att öka den.
Ett överskott av leptin har ingen mättande effekt.

Det är helt enkelt en överlevnadsmekanism och det är bl.a därför de flesta håller sig ganska normalviktiga.
Andra saker påverkar såklart också men det här är ganska typiskt för de med ätstörningar och de flesta oroar sig för ungefär samma sak.

Tänk sen också på att ligga strax under sin normalvikt visserligen kan innebära ökad aptit blodprovet, men att du egentligen inte känner av det pga att det är så lite.
Många normalviktiga får t.ex rådet att undvika fullkornsprodukter och använda mer socker och grädde i kaffet för att kunna hålla sig normalviktiga.

Oroa dig inte, även om jag vet att det är läskigt.

Secrit:

Hormoner, främst Leptin.

Oj, tack för utförlig förklaring. Man lär sig något nytt varje dag!

Dock fyllde denna upplysning mig med frustration över att inte allt sitter i hjärnan utan att kroppen också vill vara med och bestämma. Hade varit mycket lättare om det "bara" handlade om att jaga bort hjärnspökena utan inblandning från hormoner och andra trevliga saker. Mycket mindre förvirrande.

1111PM:

Haha, det roliga är att jo, jag känner mig ful fast mest för att jag ser tjock ut. ^^ Höftbenen är inte tillräckligt tydliga, nyckelbenen inte tillräckligt framträdande, magen fettig, låren ska vi inte ens ta upp. Tror dessutom inte att folk säger så om mig.

Okej, det kan jag faktiskt förstå eftersom att man har en förvrrängd bild av sanningen när man har anorexia. Men med ett bmi på 16 är du verkligen inte fet, helt omöjligt. tänk logiskt och ignonera din vana att förvränga. Jag har haft samma problem, fast inte med vikt , utan med mitt utseende (ansikte). Jag såg inte det andra såg. (folk sa rakt ut att jag var vacker, men ändå fanns något som störde mig, idiotiska komplex) Sedan när jag släppte taget om kontrollen, så har jag verkligen insett hur fin jag faktiskt är, och att det är sjukt konstigt hur man kan kolla på samma sak men ha 2 olika bilder av hur det verkligen är. Jag tror att du ser din smala kropp, men tycker att du är för tjock. Sedan när du blir frisk kommer du kolla på samma kropp och tänka " herreguud vad har jag gjort ? jag vill ha kruvor, jag måste verkligen gå upp i vikt , hur kunde jag tycka att det här är fint osv" .. tror jag iaf.
Och jo, jag kan garantera dig att det finns folk som tänker "herregud, kolla på henne/honom, vad äckligt smal h*n är! "

1111PM:

Om man inte känner mig och har gjort det ett tag ser jag nog bara ut som en pigg och kry normalviktig människa. Det är märkligt hur oskelettig jag är för att ha ett BMI på 16,2 - det håller till och med mina vänner med om.

Vadå, vore det bättre om du såg skelletig ut? . Du borde vara glad ifall det nu stämmer.

1111PM:

Finns det folk som faktiskt kan det? Haha, alltså på allvar! Finns det verkligen människor som inte alls tänker att "jag vet att jag inte borde äta det här..." eller "fan vad jag äter mycket onyttigt..."? Det är ett svåruppnåeligt mål I must say!

Ja, menar du allvar? Självklart. Jag är sån, och ALLA mina kompisar också. När vi ska äta ute brukar vi alltid diskutera vart vi ska äta, McDonalds, Max, Pizza Hot?m.m, och vi bestämmer oss alltid baserat på hur mycket pengar vi har, och vilken som är billigast.
Jag lovar , jag är en sån (och resten av befolkningen också?) och jag är inte fet för de.

Det är jätte lätt. Varför ska det vara svårt?
Man blir inte automatiskt fet bara för att man äter sig mätt, och för att man äter det man vill.
Självklart ska man inte äta bara snabbmat, men det är ganska obvious. En liten godis påse skadar inte, glass , chocklad skadar heller inte osv. Det är ologiskt att tänka att man går upp i vikt för små saker.
Däremot om man åt 1 kilo godis varje dag, då har man en anledning till att vara orolig..

1111PM:

Enormt mycket tack för allt det du skrev. Det gör mig glad och peppad på riktigt att få höra såna saker, du ska veta att jag tar åt mig av det och att mitt humör höjdes några snäpp.

Glad att jag kan hjälpa till. (fast jag är bara ärlig)

Pepparkaksgubbe:

Vadå, vore det bättre om du såg skelletig ut? . Du borde vara glad ifall det nu stämmer.

Jag är kanske lite dålig på att uttrycka mig. Menade att jag ser rätt normal ut, inget out of the ordinary. Möjligtvis om man ser mig utan kläder att min ryggrad i vissa positioner ser rätt bisarr ut men tack vare stora höfter och att jag hade rätt mycket bröst och rumpa innan jag gick ner i vikt har jag fortfarande former, om än mycket mindre. Har snarare fått komplimanger angående hur "pigg och fräsh" jag ser ut och hur mitt ansikte helt plötsligt ser mycket vuxnare ut. Antar att jag har förvridna ideal då det stör mig att jag inte uppfattas som FÖR smal av många. Hm.

Pepparkaksgubbe:

Ja, menar du allvar? Självklart. Jag är sån, och ALLA mina kompisar också. När vi ska äta ute brukar vi alltid diskutera vart vi ska äta, McDonalds, Max, Pizza Hot?m.m, och vi bestämmer oss alltid baserat på hur mycket pengar vi har, och vilken som är billigast.

Oj, galet! Jag är djupt avundsjuk (även om skräpmat aldrig har varit min grej). Bara den där friheten, att inte börja vrida på sig och bli tårögd om familjen föreslår att vi ska beställa hem pizza. Att inte känna sig olustig när man inte vill äta av chipsen och dippen som alla kompisar äter på filmkvällar.

Pepparkaksgubbe:

Varför ska det vara svårt?

Mycket bra fråga! Har själv funderat över det ett par gånger. Det är så löjligt egentligen; att se det som en utmaning att äta tre mål mat om dagen som antagligen inte ens motsvarar en "normal" människas portioner. Att vara stolt över att man tog en hårdbrödmacka för första gången på mer än ett halvår. Det är helt...obegripligt!

Pepparkaksgubbe:

Glad att jag kan hjälpa till. (fast jag är bara ärlig)

Vad du än är så är det otroligt uppskattat