Gurksallad:
Jag tror att du tänker för mycket. Ge det tid, i början är en flytt alltid en stor omväxling innan man liksom kommer in sig.
Har ju flyttat förr men inte så långt som sju timmar Det är ganska långt ifrån mamma.
FruLiten:
Har ju flyttat förr men inte så långt som sju timmar Det är ganska långt ifrån mamma.
Jo... Det är dock sant.
FruLiten: Kommer Stockholm bli rätt för mig?
har man inte bott i/nära stockholm har man inte levt, som jag inte brukar säga
Är inne på lite samma spår som Fasiken. Det är bra om du skaffar nåt å göra så du slipper sitta hemma och dega hela dagarna.
Det gjorde jag när jag flyttade från Stockholm till Norrköping eftersom min pojkvän skulle plugga där. Vi var typ panka, så jag hade inte råd att göra massa roligt.
Tanken var från början "Åh vad schysst, jag har precis slutat gymnasiet så jag börjar jobba därborta..." Bara det att Norpan är sjukt svårt att få jobb i. Finns hur mycket lägenheter som helst, men jobb är helt kört.
Slutade med att jag satt hemma och hade ångest och annat kul medans han var i skolan på dagarna och repade med sitt band på kvällarna.
Blev lite bättre när arbetsförmedlingen kastade ut mig på en massa skit. Då fick jag nåt å göra iallafall...
Men nu vill jag inte låta negativ heller. Stockholm är bra på många sätt. Det är ganska lätt att hitta det man behöver liksom.
Sen är jag sjukt dålig på att lära känna folk öht, så jag vet inte om det är lättare eller svårare här.
