Aviseringar
Rensa alla

Att förlora sin hund.


Heeej
Ämnesstartare

Min hund somnade in den 4/10. Först kunde jag inte få in det, men nu mår jag bara skit.
Jag har känt honom sen jag var 6, nu är jag 15,5. Han har alltid varit där för mig, när jag har varit ledsen eller glad. De senaste åren har vi varit riktigt tajta, han har alltid valt att gå till mig. Han har varit den viktigaste delen i mitt liv, men nu när han är borta gråter jag så jag inte kan andas, jag vill bara skrika, jag blir elak mot folk och känner mig tom, som att jag har förlorat min andra halva. Jag har kvar hans korg i mitt rum för jag tror i hopp om att han ska ligga där och snarka igen.
Jag har inbillat mig att jag har sett honom i sängen eller soffan, men sen inser jag att han är borta, föralltid. Idag har jag gråtit två gånger så jag ligger och spänner hela kroppen och skriker när jag gråter. Vad ska jag göra? Jag mår inte bra. Vi har ingen annan hund, det är bara tomt i huset. Det är ingen som kommer och hälsar vid dörren när man kommer hem från skolan, ingen att krama om när du ska sova, ingen att gråta mot eller att bara promenera med.
Nu när jag är ledsen får jag automatiskt en känsla av att jag ska gå till den som tröstar bäst - men han finns inte längre. Ingen kan trösta mig, ingen får mig att vara glad. Jag kanske ser glad ut, men innerst inne vill jag bara gråta i ett mörkt rum och aldrig gå ut därifrån.
I skolan är jag "elak" mot mina vänner, jag säger saker i en elak attityd. På lektionerna kan jag inte koncentrera mig. Jag gömmer mig, försöker undvika folk och allt känns bara meningslöst. Framtiden känns meningslös.
Vad ska jag göra?

/En person med ett stort hål i sig.20160927_165751.jpg
En vecka innan han fick somna in.


   
Citera

:/ Vet hur det känns att förlora ett djur som betyder mycket för en. OCh med hundar är det ännu värre för de blir verkligen som en del av familjen:( Tro mig men det blir bättre med tiden. Man ehöver sin tid för att gråta färdigt och det är svårt. Men en dag blir det bättre även fast det inte känns så just nu. 

Minns när min hund bara hade sprungit bort och var borta över natten. JAg grät så intensivt att jag spydde (:p) och nu trodde jag bara att han va död. Han kom dock tillbaka morgonen därpå 


   
SvaraCitera

Beklagar verkligen LedsenHjärta


   
SvaraCitera
Haien

Gav du den tillräckligt med hö?


   
SvaraCitera

Haien:
Gav du den tillräckligt med hö?

Påriktigt, tycker du verkligen det är läge att skämta med personen nu?!


   
SvaraCitera
Haien

Axelinaaas:

Påriktigt, tycker du verkligen det är läge att skämta med personen nu?!

Tydligen, ja.

Skaffa en ny hund.


   
SvaraCitera

Haien:

Tydligen, ja.

Skaffa en ny hund.

Wow, du är en riktigt kännslokall människa i alla stunder. Jag är iaf bara det när det är mindre allvarliga saker


   
SvaraCitera
Haien

Axelinaaas:

Wow, du är en riktigt kännslokall människa i alla stunder. Jag är iaf bara det när det är mindre allvarliga saker

Vadå? Har aldrig haft någon speciell relation till en hund, eller människa för den delen, så jag kan inte relatera till hennes situation. Birde man inte kunna skaffa en ny hund för att glömma den andra? Lika som man kan skaffa nya vänner efter att man förlorat en annan?


   
SvaraCitera

fy vad tråkigt..
du får helt enkelt bara tillåta dig själv att känna dig ledsen så länge som det behövs
så småningom kanske du är redo för att skaffa ett annat djur som du kan tycka om lika mycket. men det är ok att sörja och det måste du göra för att kunna må bra igen.

kram o hoppas du hittar något som kan hjälpa dig att inte vara ledsen hela tiden. 🙁


   
SvaraCitera

Haien:

Vadå? Har alldrig haft någon speciell relation till en hund, eller människa för den delen, så jag kan inte relatera till hennes situation. Birde man inte kunna skaffa en ny hund för att glömma den andra? Lika som man kan skaffa nya vänner efter att man förlorat en annan?

Du läste inte texten ellerhur? Du behöver inte relatera för att förstå hur han / hon känner just nu? OCH STAVA INTE "aldrig" MED TVÅ L. 
Herregud, jag klarar verkligen inte av den felstavningen


   
SvaraCitera
Haien

Axelinaaas:

Du läste inte texten ellerhur? Du behöver inte relatera för att förstå hur han / hon känner just nu? 

Inte innan jag skrev det där med hö, men jag läste det innan jag skrev förra inlägget. Jo, det behöver jag, för att förstå till 100%. Det är ju liksom bara en hund... som ändå inte är speciell.


   
SvaraCitera
Haien

Axelinaaas:

OCH STAVA INTE "aldrig" MED TVÅ L. 
Herregud, jag klarar verkligen inte av den felstavningen

Som att du aldrig stavar fel...


   
SvaraCitera

Haien:

Inte innan jag skrev det där med hö, men jag läste det innan jag skrev förra inlägget. Jo, det behöver jag, för att förstå till 100%. Det är ju liksom bara en hund... som ändå inte är speciell.

Läs inlägget så förstår du hur han / hon känner?! Du behöver inte bryta benet för att förstå att det gör fruktansvärt ont. Om perosnen beskriver för dig hru det känns behöver inte du "aah men vaddå?". 
Du är extremt okännsligt just nu när du faktiskt läst om hur han / hon känner sig just nu?! DET ÄR UPPENBARLIGEN INTE BARA EN HUND. ELLERHUR?


   
SvaraCitera

Haien:

Som att du aldrig stavar fel...

Det är inte det jag syftar på. Jag skrev att den felstavningen klarar jag verkligen inte av så den rättar jag. Jag är mycket väl medveten om min dyslexi och att jag stavar som en kratta. Finns dock INGA undantag för att stava "Aldrig" med två L


   
SvaraCitera
Haien

Axelinaaas:

Läs inlägget så förstår du hur han / hon känner?! Du behöver inte bryta benet för att förstå att det gör fruktansvärt ont.

Har läst det.

Nej det behlver jag inte, men för att förstå hur fruktansvärt jävla ont det verkligen gör på riktigt, så behöver jag faktiskt bryta det.

Axelinaaas:

Om perosnen beskriver för dig hru det känns behöver inte du "aah men vaddå?". 
Du är extremt okännsligt just nu när du faktiskt läst om hur han / hon känner sig just nu??

Jo. Jag vet.

Axelinaaas:

DET ÄR UPPENBARLIGEN INTE BARA EN HUND. ELLERHUR?

Jo, en död hund dessutom.


   
SvaraCitera