Forumet - Att sluta nian

Att sluta nian

252 0 13
Jag har nu alltså precis slutat nian, och även fast jag visste innan at det skulle kännas jobbigt hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle må såhär dåligt. Jag är slutade igår, och sedan dess har jag inte kunnat ta mig upp från sängen. Jag bara gråter, jag mår verkligen SKIT. Det jobbiga är känslan över vetskapen att jag aldrig kommer få gå tillbaka till min gamla skola, se mina gamla klasskamrater igen eller mina lärare. Allt som varit mitt liv i tre år är liksom borta. Och det gick så fort, FÖR fort. Och sedan måste jag om två månader börja gymnasiet också, helt ensam. Så jag är inte bara förkrossad över att lämna högstadiet, utan också livrädd inför att börja gymnasiet. Jag antar att jag skriver här därför att jag behöver prata av mig. Och gärna få råd. Om någon känner igen sig eller kanske går igenom samma som mig just nu, för min gärna dela med er av era tankar och råd. Tack på förhand

Josse229: Jag har nu alltså precis slutat nian, och även fast jag visste innan at det skulle kännas jobbigt hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle må såhär dåligt. Jag är slutade igår, och sedan dess har jag inte kunnat ta mig upp från sängen. Jag bara gråter, jag mår verkligen SKIT. Det jobbiga är känslan över vetskapen att jag aldrig kommer få gå tillbaka till min gamla skola, se mina gamla klasskamrater igen eller mina lärare. Allt som varit mitt liv i tre år är liksom borta. Och det gick så fort, FÖR fort. Och sedan måste jag om två månader börja gymnasiet också, helt ensam. Så jag är inte bara förkrossad över att lämna högstadiet, utan också livrädd inför att börja gymnasiet. Jag antar att jag skriver här därför att jag behöver prata av mig. Och gärna få råd. Om någon känner igen sig eller kanske går igenom samma som mig just nu, för min gärna dela med er av era tankar och råd. Tack på förhand
du måste träna på det här framtiden kommer vara lik den här händelsen du får ett jobb sen byter du. livet förändras och det är inget att vara ledsen över för jag såg det som en möjlighet att sluta 9 föra året du kommer få nya vänner nya relationer res dig upp och lev livet till 100 du är en ung person du har ingen tid att förlora 

Josse229: Jag har nu alltså precis slutat nian, och även fast jag visste innan at det skulle kännas jobbigt hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle må såhär dåligt. Jag är slutade igår, och sedan dess har jag inte kunnat ta mig upp från sängen. Jag bara gråter, jag mår verkligen SKIT. Det jobbiga är känslan över vetskapen att jag aldrig kommer få gå tillbaka till min gamla skola, se mina gamla klasskamrater igen eller mina lärare. Allt som varit mitt liv i tre år är liksom borta. Och det gick så fort, FÖR fort. Och sedan måste jag om två månader börja gymnasiet också, helt ensam. Så jag är inte bara förkrossad över att lämna högstadiet, utan också livrädd inför att börja gymnasiet. Jag antar att jag skriver här därför att jag behöver prata av mig. Och gärna få råd. Om någon känner igen sig eller kanske går igenom samma som mig just nu, för min gärna dela med er av era tankar och råd. Tack på förhand
Jag var också så. Älskade min klass, skola och lärare. Högstadietiden var den bästa tiden i mitt liv men sedan när jag började gymnasiet på naturvetenskapsprogrammet kände jag ABSOLUT ingen. Jag försökte bete mig som en helt annan person för att passa in och de första månaderna eller rättare sagt terminen var skitjobbig för mig. Men nu rullar det som tur på och jag trivs bra med mina kompisar. Om du har några gamla kompisar i samma klass, kommer det gå mycket bättre. 

Spana också in:


ensamvarg:
du måste träna på det här framtiden kommer vara lik den här händelsen du får ett jobb sen byter du. livet förändras och det är inget att vara ledsen över för jag såg det som en möjlighet att sluta 9 föra året du kommer få nya vänner nya relationer res dig upp och lev livet till 100 du är en ung person du har ingen tid att förlora 
Jag vet, du har rätt. Jag är bara inte van vid att allt förändras på det här sättet, men jag får väl lära mig att hantera det.