Det här verkar skönt nog vara på utdöende i vår generation.
Minns att jag ofta erbjöds att äta maten hos en kompis vars familj (invandrare) ofta åt grejer som en potatis och lite majs till middag men inte hos en familj (ickeinvandrare) som hade haft råd att köpa upp hela världens majsburkar. Jonatan Unge har nog rätt ändå.
Nej, det stämmer inte. Det gick till så förr i tiden, alltså att kompisar fick sitta på rummet när familjen skulle äta, men på senare tid har den kulturen, eller vad man nu ska kalla det, dött helt.
70-talet, 80-talet, möjligtvis på 90-talet, kanske en bit in på 00-talet. Men efter 2005 har det aldrig hänt i Sverige.
terrormat: brukade ni också få sitta och vänta? vad tyckte ni om det? är det snålt? otrevligt? föredrog ni det framför att sitta med vid bordet de gånger det inte fanns mat till er?
Det skiljde sig åt beroende på vem man var hemma hos. Men jag föredrog faktiskt att sitta och vänta, för jag var alltför obekväm med andra än de jag kände, och att äta middag med halvfrämmande kändes som en större prövning än att sitta och vänta på rummet, även om det också kändes genant och obekvämt. Sedan var jag nästan aldrig hungrig, verkar det som - men så är det nu, jag kan glömma bort alla hungerkänslor när jag umgås med folk jag gillar, kanske för at tmitt psyke är så engagerat att kroppen glöms bort. Däremot har jag aldrig suttit med vid bordet utan att delta i middagen, det hade varit hemskt.
NiklasW: Men efter 2005 har det aldrig hänt i Sverige.
Vad underligt att det "aldrig" hänt sedan dess med tanke på att det faktiskt sker fortfarande.
hos mina vänner med svenska föräldrar så fick man vänta kvar i rummet, hemma hos mig eller hos vänner med invandrar-föräldrar så blev man nästan tvingat till att äta med dem
Cobrak:
Vad underligt att det "aldrig" hänt sedan dess med tanke på att det faktiskt sker fortfarande.
Källa?
Jag tyckte att det var roligt när man var mindre och försvinna in i sin egen lilla värld eller spöa skiten ur honom på fifa medans han var borta, harru rört nåt? absolut inte, jag skulle aldrig
Däremot personer där man vart tvingad eller rättare sagt frågad men inte vågar säga nej och att sitta där och äta, livrädd att göra fel, blyg som in i helvete vågar inte fråga efter nånting så man satt där på det man hade fått tag på utan sås eller nånting va lite du äter fick man jämt frågan om helt vidrigt, jag ryser i hela kroppen
Blev/blir oftast också bjuden på mat så det har aldrig varit ett problem. Förutom hos typ enstaka personer men det var nu i efterhand "förståeligt"
NiklasW:
Källa?
Mig själv, mina vänner.
Däremot skulle jag tro att det inte sker i samma utsträckning som förr - vilket förmodligen är det du syftar på också.
hade en kompis som jag inte fick mat när jag var hos, men han var rätt fattig. men det tyckte jag var rätt kasst. För morsan är alltid så jäkla givmild med allting så tyckte det var konstigt att den här familjen inte bjöd på mat ens när man visste hur ens egna föräldrar funkade.
Det var så förr i tiden. Man köpte oftast mat till familjen men inte mer. Man var sparsamma. så hade man tex något kött eller något och man var 3 i familjen så hade man 3 köttbitar, och bjöd man då en kompis på mat fick någon skära sin köttbit o dela med sig. bottnar la i pengar.
men förr som i när min mamma var liten :p
kom nu att tänka på när jag gick i högstadiet och nästan alltid var hemma hos min dåvarande pojkvän efter skolan. ibland följde min bästa kompis med (kul för henne!) så att vi kunde hänga alla tre. en dag när vi var där ropade hans mamma att det var mat, och när vi kom till köket förstod vi att föräldrarna inte hade räknat med att min bästis skulle äta. de hade även släktingar över så vi var ganska många, men hon fick ett knäckebröd att gnaga på medan vi åt kött och potatis. om det hade hänt idag hade jag delat min mat med henne, men jag tror inte att jag tänkte på det då
uäh
