kulturmarxisten:

Jo, precis de känner brist på uppmärksamhet, de känner sig utanför. Eller?

De känner kanske brist på uppmärksamhet även om de flesta andra skulle klassa dem som väldigt uppmärksammade. Skulle välja att kalla det för ett bekräftelsebehov som är högre än andras kanske.

sincan:

De känner kanske brist på uppmärksamhet även om de flesta andra skulle klassa dem som väldigt uppmärksammade. Skulle välja att kalla det för ett bekräftelsebehov som är högre än andras kanske.

Ja bekräftelsebehov av en anledning? Jo det kanske dom är, men varför då skapa ett nytt nick om man redan är så uppmärksammad det går inte ihop för mig, gör det de för dig?

kulturmarxisten:

Ja bekräftelsebehov av en anledning? Jo det kanske dom är, men varför då skapa ett nytt nick om man redan är så uppmärksammad det går inte ihop för mig, gör det de för dig?

Blir väl en liten kick när alla bara "jaaa du är tillbaka"

Tror inte alls att det handlar om uppmärksamhet i de senaste fallen. Snarare att folk känner sig utanför eller helt enkelt mår på ett sätt som gör att upplever att dom inte hör hemma någonstans. Att man önskar försvinna från allt och avreggning från UM då blir ett slags symboliskt (och faktiskt, på ett sätt) försvinnande.

Sedan finns de dom som helt enkelt vill skapa en ny start och väljer att görs det med ett nytt nick.

Hmm..Och visst, alla dessa alternativ skulle kunna kombineras med ett uppmärksamhetsbehov. Och då måste man fråga sig vad önskan till uppmärksamhet beror på. Kanske känner folk sig o-omtyckta och vill ha något som bekräftar att dom inte är helt betydelselösa? Det är ju om något bara mycket tråkigt och otroligt trist, men som ofta behandlas som något typ av "ego-trippande", när det bara handlar om det basala behovet att känna att man har någon mening för andra.

Tycker det är osympatiskt att inte se det mer nyanserat. Jag tror man missar att ta i åtanke att många här mår psykiskt dåligt. Då blir det inte så lätt, liksom. Vi behöver stötta varandra och vara varandras klippor när det stormar till havs, inte peka ut varandra och beskylla.

Kram.

sincan:

Blir väl en liten kick när alla bara "jaaa du är tillbaka"

Ja, och så vi har ungdomar som jagar kickar av social bekräftelse. Hur jobbar man preventivt emot detta? Många rapporterar ilska som en anledning varför de avreggar sig, och att de är missnöjda med den identitet de har online. Och känner att de vill börja på nytt, som amerikanerna gjorde när de flyttade till Amerika för första gången. Fast här så gör folk det runt en gång om året ist.

Chibibbi:

Tror inte alls att det handlar om uppmärksamhet i de senaste fallen. Snarare att folk känner sig utanför eller helt enkelt mår på ett sätt som gör att upplever att dom inte hör hemma någonstans.

Agree

Chibibbi:

Att man önskar försvinna från allt och avreggning från UM då blir ett slags symboliskt (och faktiskt, på ett sätt) försvinnande.

Agree

Chibibbi:

Sedan finns de dom som helt enkelt vill skapa en ny start och väljer att görs det med ett nytt nick.

Agree, alla dessa anledningar är för att personer inte känner att de hör hemma, om man känner att man har en nice identitet varför då flytta till Amerika som svensk då exempelvis.

Chibibbi:

Tycker det är osympatiskt att inte se det mer nyanserat. Jag tror man missar att ta i åtanke att många här mår psykiskt dåligt. Då blir det inte så lätt, liksom. Vi behöver stötta varandra och vara varandras klippor när det stormar till havs, inte peka ut varandra och beskylla.

Visst är det så och mitt inlägg är kanske en aning fördummande och så men jag anser att det har en poäng. Väldigt många tycker så himla synd om sig själva här, visst många har de jobbigt, men det blir inte bättre av att jobba för att förstärka den bilden.

jaha du uppfyller inte följande: diagnos, går på antidepp samt dricker, snackar om livets meningslöshet samt dess avslutande så du får inte tycka och tänka något om umares agerande. Som att den enda som får tycka något måste se det genom dennes ögon endast.

Chibibbi:

Och då måste man fråga sig vad önskan till uppmärksamhet beror på. Kanske känner folk sig o-omtyckta och vill ha något som bekräftar att dom inte är helt betydelselösa? Det är ju om något bara mycket tråkigt och otroligt trist, men som ofta behandlas som något typ av "ego-trippande", när det bara handlar om det basala behovet att känna att man har någon mening för andra.

Eller hur... det är som när man tycker drogberoende människor är idioter, när anledningen varför de är beroende har mycket att göra med deras sociala utsatthet.

Chibibbi:

Tycker det är osympatiskt att inte se det mer nyanserat. Jag tror man missar att ta i åtanke att många här mår psykiskt dåligt. Då blir det inte så lätt, liksom. Vi behöver stötta varandra och vara varandras klippor när det stormar till havs, inte peka ut varandra och beskylla.

Agree. Kram

sincan:

Väldigt många tycker så himla synd om sig själva här, visst många har de jobbigt, men det blir inte bättre av att jobba för att förstärka den bilden.

Jag håller med helhjärntat om detta, offeridentitet blir ingen gladare av, hur jobbar man för att motverka detta? Personer som tycker synd om sin situation är det tristaste som finns.

kulturmarxisten:

Jag håller med helhjärntat om detta, offeridentitet blir ingen gladare av, hur jobbar man för att motverka detta? Personer som tycker synd om sin situation är det tristaste som finns.

Ja, du. Jag vet inte, men ofta borde man försöka påvisa att personen är den som själv orsakar skada samt att den inte har det så himla dåligt som den försöker framställa. Tror det är svårt att göra det genom um dock.

sincan:

Visst är det så och mitt inlägg är kanske en aning fördummande och så men jag anser att det har en poäng. Väldigt många tycker så himla synd om sig själva här, visst många har de jobbigt, men det blir inte bättre av att jobba för att förstärka den bilden. jaha du uppfyller inte följande: diagnos, går på antidepp samt dricker, snackar om livets meningslöshet samt dess avslutande så du får inte tycka och tänka något om umares agerande. Som att den enda som får tycka något måste se det genom dennes ögon endast.

Bra skit.

sincan:

Väldigt många tycker så himla synd om sig själva här, visst många har de jobbigt, men det blir inte bättre av att jobba för att förstärka den bilden. Det är lite som att:

Det är inte riktigt så enkelt. Man kan inte säga åt en deprimerad person att "rycka upp sig", för hela sjukdomen går ut på att ta ifrån individen hoppet och all typ av känsla för lycka. Undgomar.se för vara ett forum där människor mötas av förståelse, stöd och tillhörighet. Här bör vi kunna vara ärliga och säga: "Fan, jag mår så jävla dåligt och allt är så jävla skit", utan att stämplas som att man inte försöker tillräckligt eller är ett övergnälligt emo. Utan kanske till och med få bemötas med ett: "I feel you - håll ut och kämpa på. Vi finns här och förstår att det är svårt".

Man måste ställa krav i relation till förmågan, och när man är deprimerad eller mår dåligt överhuvudtaget kompromissas förmågan att funktionera. Diagnos eller ej, så bör man inte heller förminska andras lidande eller svårigheter, utan komma med konstruktiva förslag på hur man kan göra det bättre. Att komma med: "men guuuu, lägg av du är så jobbig som gnäller för fan du svälter ju inte så var glad", hjälper inte. Tvärtom, kan det skada så mycket.

Jag tror förståelse och empati är essentiellt. Man kan försöka hjälpa och komma med idéer på hur andra kan hjälpa sig själva, utan att det blir kallt och ignorant.

sincan:

Som att den enda som får tycka något måste se det genom dennes ögon endast.

Har man inte har delat en erfarenhet som behövs för att kunna relatera och förstå ett fenomen, kanske man bör vara ödmjuk för att ens åsikt är grundad på okunskap om sagda ämne och därför vara öppen och söka förståelse för hur det är för andra, snarare än att döma och förkasta.

Chibibbi:

Det är inte riktigt så enkelt. Man kan inte säga åt en deprimerad person att "rycka upp sig", för hela sjukdomen går ut på att ta ifrån individen hoppet och all typ av känsla för lycka.

Nej, självklart inte. Men visst håller du med om att om offer-mentalitet kan undvikas så är det något bra?

Chibibbi:

Undgomar.se för vara ett forum där människor mötas av förståelse, stöd och tillhörighet. Här bör vi kunna vara ärliga och säga: "Fan, jag mår så jävla dåligt och allt är så jävla skit", utan att stämplas som att man inte försöker tillräckligt eller är ett övergnälligt emo. Utan kanske till och med få bemötas med ett: "I feel you - håll ut och kämpa på. Vi finns här och förstår att det är svårt".

Men jag kan förstå din ståndpunkt, Sincan. Jag kan förstå where you're comming from.