Hur ofta är ni avundsjuka? Jag är det väldigt sällan, man ahh det är en intressant känsla. Vad tycker ni man bör ha för attityd till avundsjuka? Jag tror den säger något om vad vi vill för oss sjävla. Tankar?
Jag är nog inte heller speciellt avundsjuk av mig, brukar försöka vara glad för andras skull istället. Men det är klart, lättare att vara glad om det är nån man känner och lättare att vara missunnsam mot någon man bara har ytlig kontakt med/någon man sett på stan.
Tror inte jag blir avundsjuk så lätt. Men det är väl i lärlektsförhållanden folk lättast blir det kan jag tänka mig, och några riktiga sådana har jag ej haft
Angelbites: Jag är nog inte heller speciellt avundsjuk av mig, brukar försöka vara glad för andras skull istället. Men det är klart, lättare att vara glad om det är nån man känner och lättare att vara missunnsam mot någon man bara har ytlig kontakt med/någon man sett på stan.
Jag tycker det är sjukt jobbigt att vara avundsjuk, det känns som om man hatar sig själv eller något. Jag tror det fungerar tvärt om, de man kan identifiera sig med mest är de som man har lättast att bli avundsjuk på.
kulturmarxisten:
Jag tycker det är sjukt jobbigt att vara avundsjuk, det känns som om man hatar sig själv eller något. Jag tror det fungerar tvärt om, de man kan identifiera sig med mest är de som man har lättast att bli avundsjuk på.
Varför skulle man lättare kunna identifiera sig med de som man har lättast att bli avundsjuk på? Hur är din tankebana där? (:
Om man inte jämför sig med andra utan betraktar sig som unik blir man inte avundsjuk på något. Liknöjdhet och distans är också behagligt. Jag brukar inte känna avund vidare ofta.
penja:
Tror inte jag blir avundsjuk så lätt. Men det är väl i lärlektsförhållanden folk lättast blir det kan jag tänka mig, och några riktiga sådana har jag ej haft
Jag var aldrig avundsjuk när jag var kär, även då andra var avundsjuka på mig. Jag tror inte det behöver handla om kärleksrelationer, utan mer saker man bryr sig om, du blir inte avundsjuk på någon som är bra författare om du inte bryr dig om att skriva exempelvis. Det är en omöjlighet. På samma sätt så blir det väl lätt så i relationer att man bryr sig om och knyter en del av sin identitet av att vara omtyckt av en speciell person, då hotar det ens identiet, vilket inte är kul.
mynona:
Om man inte jämför sig med andra utan betraktar sig som unik blir man inte avundsjuk på något. Liknöjdhet och distans är också behagligt. Jag brukar inte känna avund vidare ofta.
Nä, det visar väl mest svagheter på hur man har byggt upp sin identitet som du korrekt påpekar.
Samtidigt så kan avundsjuka användas som drivkraft! 
Angelbites:
Varför skulle man lättare kunna identifiera sig med de som man har lättast att bli avundsjuk på? Hur är din tankebana där? (:
Nej du blir inte avundsjuka på konstiga människor som du har svårt att identifiera dig med. Ju mer lika vi ser varandra desto mer avundsjuka kan vi också bli mellan varandra, det är därför en gammal klassträff är så knytet till avundsjuka (ofta), för man en gång var lika de andra där på ett sätt.
Tror jag är det mer än vad jag tror själv.. Öh, fast försöker att intala mig själv i att andra är avundsjuka på mig istället, det går sådär. 
oj.. jag har nog inte varit det på väldigt, väldigt länge. minns heller inte när jag var det senast. hm. brukar inte bli avundsjuk, det känns faktiskt väldigt skönt. svartsjuka är en annan grej.
kulturmarxisten:
Jag var aldrig avundsjuk när jag var kär, även då andra var avundsjuka på mig. Jag tror inte det behöver handla om kärleksrelationer, utan mer saker man bryr sig om, du blir inte avundsjuk på någon som är bra författare om du inte bryr dig om att skriva exempelvis. Det är en omöjlighet. På samma sätt så blir det väl lätt så i relationer att man bryr sig om och knyter en del av sin identitet av att vara omtyckt av en speciell person, då hotar det ens identiet, vilket inte är kul.
Upplever sällan att jag är avundsjuk, men vill inte helt säga att jag inte har lätt för att bli det. Jag menar, vem vet, kanske har jättelätt för att bli det i en kärleksrelation (hoppas dock inte!!). Det var så jag tänkte 🙂
kulturmarxisten:
Nä, det visar väl mest svagheter på hur man har byggt upp sin identitet som du korrekt påpekar.
Jag tror så, ja. På samma vis kan man göra sig av även med svartsjuka genom inställning - svartsjuka torde vara vanligare bland monogama än relationsanarkister, men det är bara en ren oinformerad gissning.
