Jag har hellre en ensamstående förälder än att leva med två föräldrar som inte tar hand om mig ordentligt. Det var bara ett exempel.
och visst kan jag tänka mig att skaffa barn även fast jag inte har någon man. Utan tvekan.
man klara sig utan kille jag blev gravid i 15 års åldern med min dåvarande pojkvän och vi gjorde slut och han vill inte veta av sin dotter. du klarar de om du vill men man måste va väldigt stark phsykist det är ju inte en dans på roser alla gånger men det är underbart. och som svar till springburka ett barn behöver inte två föräldrar så länge man ger barnet ömhet och kärlek
Vet inte beror väl på vad man är i för situation i livet om man bestämmer sig för att behålla det eller inte, alltså om pappan inte vill ha barn... men skulle absolut hitta någon (behöver inte vara en partner, kan vara en vän) som kan vara barnets manliga förebild och göra pappiga saker med den, tycker det är ett måste
barnet behöver inte ha någon manlig förebild i hemmet visst en manlig fölrebild är viktigt men det kan lika gärna va en mofar/far far eller nån på dagis
Miiaa:
barnet behöver inte ha någon manlig förebild i hemmet visst en manlig fölrebild är viktigt men det kan lika gärna va en mofar/far far eller nån på dagis
Menade inte i hemmet, men jag tror det är viktigt att den har en manlig OCH kvinnlig förebild och ja det kan vara en släkting men dagispersonal? Hmm,nä...
klart de kan va 😛
Im with you sister...
Har du stulit min järna?
Tänker på precis samma sätt
om vem har gjort de -,- :O
Jag vill ha en far till mitt barn, denna far ska vara en bra karl som deltager i barnets liv.
Således skaffar jag inte barn förrän jag har en sambo/make.
Miiaa:
phsykist
Jag älskar dig och din dotter!
mårran klart man vill ha en pappa till barnet men tänk så här vissa killar blir rädda av tanken på att bli pappa och förendras och sticker....
Stringburka:
Text
...men om hon slår ihop sig med någon annan som vill vara ensamstående och dela på vårdnaden, elller åtminstone till en viss del...? Annars känner jag ändå av lite att var och en måste få ta ställning till om h*n klarar av att vara ensamstående. Givetvis är inte alla medvetna om det ansvar det innebär, men om vi satsar på att ge alltfler en inblick i det innan de skaffar barn...?
Miiaa:
och som svar till springburka
Citera honom om du vill att han ska se ditt svar...
detgår:
jag är inte i behov av någon man. Barn däremot, det är jag beroende av
"Thats what Fritzl said!"
Djeydjey:
...men om hon slår ihop sig med någon annan som vill vara ensamstående och dela på vårdnaden, elller åtminstone till en viss del...?
Då är hon ju inte ensamstående egentligen, även om hon är singel. Om hon har t.ex. en sambo på vänskapsplan så är det ju en helt annan femma än om hon är ensam.
Djeydjey:
Annars känner jag ändå av lite att var och en måste få ta ställning till om h*n klarar av att vara ensamstående.
Ja, håller generellt sett med dig, men av det som TS skrivit och det faktum att TS över huvud taget frågar ett UM om sådant här, är tillräckligt för att min bedömning är att hon inte borde skaffa barn nu oavsett om hon har partner eller ej.
Jag menar inte att alla barn till ensamstående failar eller så, eller att ensamstående föräldrar är dåliga. Det jag menar är att när man skaffar barn bör man optimera oddsen för barnet.
Musicfan12:
Har du stulit min järna?
någon har ju tamigfan gjort det