hej, jag skapade denna användare endast för att få veta av andra vad ni tror/ vet om just det som händer mig just nu...
jag känner väldig press och ska ha kontroll eller hur jag ska säga, på att jag inte får äta, jag får ångest över att dricka ett glas vatten, jag äter inte frukost eller något längre och när jag äter lite mat på kvällen ( det enda jag äter) så går jag direkt på toa och kräks upp det igen.. jag bor ensam med min mamma och smyger för henne med det här, samt så motionerar jag väldigt väldigt mycket, jag är ute och springer långa sträckor på kvällarna och ibland på dagarna med, och GÅR ofta till och med hem och till skolan. och jag rider också och har egen häst och jag går ofta till stallet på morgonen på tomm mage i snabbt tempo och sedan gör jag allt i stallet och sedan rider jag ca en timme och går sedan hem och äter ibland lite mat på kvällen, men det är sånt jag kräks upp sen, antingen för jag mår illa av det eller för jag har ångest över att jag har ätit det så jag tvångs spyr upp det, jag tänker hela tiden på hur jag ska kunna gå ner i vikt och vad jag ska kunna äta och om jag ens ska äta, jag drömmer till och med om goda mat rätter och bakelser och sånt på nätterna, sedan vaknar jag och ligger och tänker på massa hela tiden, men låter endå magen vara tomm, när jag kollar mig i spegeln känns det som ( i mina ögon ) att jag har tjocka låt som jag vill bli av med och sånt, men mamma säger så fort jag kanske går i bara underkläder på kvällen till toan eller något typ "fy vad mager du har blivit.. " eller något, men då tar jag illa vid mig och blir arg på henne och säger " MEN NÄE DE HAR JAG INTE!" för jag tycker inte att jag har det, eller lurar spegeln mig? jag har inte vägd mig så jag vet inte hur mycket jag väger, men jag är besatt av att läsa på ALLT hur mycket kolhydrater och sånt det är i saker, och jag mår illa av att se hur mycket mat folk får i sig, jag kan också känna att jag vill dra mig undan då min familj ska äta eller när jag är hos min pojkvän eller kompisar när dom ska äta, att jag antingen tar jätte jätte lite eller ingenting alls, idag sov jag hos min pojkvän, han grillade korv med bröd åt mig igår kväll för han tyckte synd om mig eftersom jag bara hade ätit tre köttbullar på den dagen och jag kom till honom sent på kvällen, jag åt det men väldigt mycket ångest efter... sedan idag när vi klev upp ( vi vaknade klockan ett på förmiddagen) så åkte jag till stallet på tomm mage och kom hem klockan 8 på kvällen, fortfarande inte ätit någonting, och jag åt lite fiskgratäng och potatis nu på kvällen, mamma kommenterade hur lite jag hade ätit och sa " du har inte ätit färdigt, du ska ha mera!!" men jag sa " NÄE JAG HAR ÄTIT KLART" och blir arg... och det första jag gjorde efter jag hade ätit var att gå och kräkas upp det igen och sedan var jag ut och sprang i säkert en halv timme - trekvart och sprang och sprang och sprang i uppförsbackar och sånt, och pressar bara...
om det är någon som har varit i samma situation som mig så snälla hjälp mig, vad är det som händer med mig?
jag vill inte ha några omogna kommentarer som " idiot, hoppas du svälter ihjäl" eller att jag har blivit helt störd i huvet helt enkelt eller något, utan jag vill ha bra svar, för jag tar det här allvarligt, och vill inte bli nertryckt för jag har problem..
hoppas ni orkade läsa allt :(
jag känner väldig press och ska ha kontroll eller hur jag ska säga, på att jag inte får äta, jag får ångest över att dricka ett glas vatten, jag äter inte frukost eller något längre och när jag äter lite mat på kvällen ( det enda jag äter) så går jag direkt på toa och kräks upp det igen.. jag bor ensam med min mamma och smyger för henne med det här, samt så motionerar jag väldigt väldigt mycket, jag är ute och springer långa sträckor på kvällarna och ibland på dagarna med, och GÅR ofta till och med hem och till skolan. och jag rider också och har egen häst och jag går ofta till stallet på morgonen på tomm mage i snabbt tempo och sedan gör jag allt i stallet och sedan rider jag ca en timme och går sedan hem och äter ibland lite mat på kvällen, men det är sånt jag kräks upp sen, antingen för jag mår illa av det eller för jag har ångest över att jag har ätit det så jag tvångs spyr upp det, jag tänker hela tiden på hur jag ska kunna gå ner i vikt och vad jag ska kunna äta och om jag ens ska äta, jag drömmer till och med om goda mat rätter och bakelser och sånt på nätterna, sedan vaknar jag och ligger och tänker på massa hela tiden, men låter endå magen vara tomm, när jag kollar mig i spegeln känns det som ( i mina ögon ) att jag har tjocka låt som jag vill bli av med och sånt, men mamma säger så fort jag kanske går i bara underkläder på kvällen till toan eller något typ "fy vad mager du har blivit.. " eller något, men då tar jag illa vid mig och blir arg på henne och säger " MEN NÄE DE HAR JAG INTE!" för jag tycker inte att jag har det, eller lurar spegeln mig? jag har inte vägd mig så jag vet inte hur mycket jag väger, men jag är besatt av att läsa på ALLT hur mycket kolhydrater och sånt det är i saker, och jag mår illa av att se hur mycket mat folk får i sig, jag kan också känna att jag vill dra mig undan då min familj ska äta eller när jag är hos min pojkvän eller kompisar när dom ska äta, att jag antingen tar jätte jätte lite eller ingenting alls, idag sov jag hos min pojkvän, han grillade korv med bröd åt mig igår kväll för han tyckte synd om mig eftersom jag bara hade ätit tre köttbullar på den dagen och jag kom till honom sent på kvällen, jag åt det men väldigt mycket ångest efter... sedan idag när vi klev upp ( vi vaknade klockan ett på förmiddagen) så åkte jag till stallet på tomm mage och kom hem klockan 8 på kvällen, fortfarande inte ätit någonting, och jag åt lite fiskgratäng och potatis nu på kvällen, mamma kommenterade hur lite jag hade ätit och sa " du har inte ätit färdigt, du ska ha mera!!" men jag sa " NÄE JAG HAR ÄTIT KLART" och blir arg... och det första jag gjorde efter jag hade ätit var att gå och kräkas upp det igen och sedan var jag ut och sprang i säkert en halv timme - trekvart och sprang och sprang och sprang i uppförsbackar och sånt, och pressar bara...
om det är någon som har varit i samma situation som mig så snälla hjälp mig, vad är det som händer med mig?
jag vill inte ha några omogna kommentarer som " idiot, hoppas du svälter ihjäl" eller att jag har blivit helt störd i huvet helt enkelt eller något, utan jag vill ha bra svar, för jag tar det här allvarligt, och vill inte bli nertryckt för jag har problem..
hoppas ni orkade läsa allt :(