Aviseringar
Rensa alla

behöver VERKLIGEN hjälp!


Ämnesstartare

Hej!

Jag är en kille som är snart 15 år gammal. Och jag har ett stort problem. jag har egentligen ''vänner´´ i klassen men jag följer bara efter dom och är helt tyst.

Men mitt problem är - GRUPPARBETE OCH REDOVISNINGAR!

Vi brukar diskutera saker och ting mycket i grupper och jag har inget emot det, men det är inga lärarbestämda grupper. alla har sina kompisar som dom kan arbeta med men jag har inga och då börjar jag bli nervös för alla stirrar på mig bara och sen är det läraren som väljer en grupp åt mig. Jag tycker att det är mycket skämmigt! det känns så tomt i kroppen och det är bara frustrerande. Jag får ALLTID självmordstankar efteråt och mår så illa hemma. OCh det hindrar mig även från att plugga - och då leder det till låga betyg.

Ärligt talat så vill jag begå självmord men sedan tänker jag på mina föräldrar, dom kommer må skit om jag gör det. Jag vill även bo i ett annat land i framtiden (det är min dröm).

Nästa vecka så måste vi dela oss själva in i grupper och varje grupp MÅSTE stå där och babbla om andra-världskriget i 50 minuter. DET kommer jag aldrig klara av helt enkelt! Och just nu vet jag inte vart jag sa ta vägen. Jag har som sagt inga och va med och jag kan inte stå där och babbla i 50 minuter inför 25 elever... Jag är också ganska osocialt när det gäller grupparbete och redovisningar.

Och just nu är jag hemma och mår såååå ILLA! jag kan inte kolla på en film i fred för att då är det skolan och grupparbeten som kommer upp i mina tankar. Jag kan inte heller plugga som sagt. Är så rädd!

kan berätta mycket mer men detta är kortfattat och jag hoppas att du förstår mig och ger mig lite tips.

Vad tycker du jag ska göra? ska jag träffa psykologen och berätta allt detta för henne/honom och min mamma? kan psykologen hjälpa mig med att gå till en speciell skola där det är lite lugnare (En skola för tonåringar som mår illa med andra ord).


   
Citera

Du måste prata med läraren om detta, du skulle även kunna prata med skolsköterskan som då också kan intyga till läraren att du har problematik med just detta.


   
SvaraCitera

Zapetta:

prata med läraren om detta

är nog det bästa.

Man gil1:

jag har egentligen ''vänner´´ i klassen men jag följer bara efter dom och är helt tyst.

har du provat att försöka lära känna dem bättre?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Blivande_japan: ja, det har jag gjort! men dom är inte intresserade helt enkelt.


   
SvaraCitera

Säg till läraren att du tycker det är jobbigt med redovisningar så kanske du bara behöver redovisa din del för honom/henne. Funkade för mig.


   
SvaraCitera

Jag slapp i stort sett alla muntliga redovisningar (jag gjorde dem skriftligt i stället) i gymnasiet efter att ha förklarat min problematik för lärarna. Kanske kan du få samma möjlighet om du har tur.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

tack så mkt alla!


   
SvaraCitera

Jag måste erkänna att jag blir nästan lite halvt rädd när jag läser detta för jag har nämligen precis genomlidit NÄSTAN exakt samma problem! Dock så gör det mig inte självmordsbenägen, du verkar vara ganska "socially awkward" vilket jag själv är även om jag är på god väg med att bryta mönstret. På min skola så ska alla 1:or (gymnasiet alltså) ha en slags tävling i entreprenörsskap och då är det ju självklart "valfri gruppindelning" inför detta projekt. Jag blev ju självklart ensam kvar men jag tog upp detta med mina föräldrar och min lärare som ansvarar för detta. Dom var fullt förstående för min situation och har lyckats reda ut detta för mig. (Dock genom att placeras ihop med en annan socially awkward som jag vantrivs med..) Så mitt råd utav egen erfarenhet (från förra veckan) är att snacka med dina föräldrar och lärare, förhoppningsvis så kan dom hjälpa dig! And btw! Om detta får dig att må så psykiskt dåligt som du säger att du gör så finns det alltid skolkurator att tillgå. Och kom ihåg detta: "Självmord är enbart en permanent lösning på ett tillfälligt problem". Detta är som sagt bara ett tillfälligt problem i livet som absolut INTE är värt att dö för. Du kommer igenom det här tro mig. Fundera istället på hur du kan gå tillväga för bli bättre på att socialisera dig, det finns alltid olika sätt att tillgå. I fredags förra veckan så avslutade jag mitt facebook-konto och nu en cirka 1.5 vecka efteråt så har jag direkt blivit mycket mer social med människor så det finns alltid olika sätt att tillgå. Lycka till!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tack så mycket!


   
SvaraCitera

Jag fick ingen hjälp med sådant och tvingades genomlida, gick väl bättre än man tror innan. Ignorera åhörarna, de bryr sig precis lika lite om vad du säger som du när du lyssnar på deras redovisningar.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

OM jag lyckas genomlida 9an, blir det bättre på gymnasiet då?


   
SvaraCitera

Man gil1:

Vad tycker du jag ska göra? ska jag träffa psykologen och berätta allt detta för henne/honom och min mamma? kan psykologen hjälpa mig med att gå till en speciell skola där det är lite lugnare (En skola för tonåringar som mår illa med andra ord).

be dina föräldrar ringa läraren och se till att LÄRAREN BESTÄMMER GRUPPER. Lärare FÅR INTE låta elever bestämma grupper om det kan finnas risk att någon blir "bortvald". Har själv haft problem med detta i tidigare skolor, men förklara läget för din klassföreståndare så är denne skyldig att hjälpa dig. Skolsköterskan /kurator är också bra.

BLIR SÅ ARG på dina lärare so gör såhär!!! AAAAH HUR TÄNKER DOM?!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Håller med dig eleverpigen. Elever får inte bestämma grupper! hur svårt ska det va för lärarna att förstå?


   
SvaraCitera
mynona

Förklara för skolsköterskan och se till att läraren delar in klassen i grupper i stället för att låta eleverna göra det. Och när det gäller nervositeten handlar det om attityd: slappna av och inse att du egentligen hade kunnat stå där och öva för dig själv på ditt rum, för klassen lyssnar troligen inte mer än vad du själv gör när andra redovisar.


   
SvaraCitera

Man gil1:

OM jag lyckas genomlida 9an, blir det bättre på gymnasiet då?

Aa jag tror det. De flesta i mitt gymnasium trivs bättre nu än på högstadiet.

Jag brukade t.ex vara jättenervös när jag skulle ha föredrag på högstadiet fast känner mig inte alls nervös när jag ska ha föredrag nuförtiden. [smile]


   
SvaraCitera