Jag berättade för min killkompis att jag gillar honom via sms... Just nu avlider jag av mina p12:e-fasoner och känner att det inte var värt det. Från början innan jag ens frågade honom visste jag redan att han inte gillade mig mer än som en vän, men jag kände att jag ville släppa ut mina känslor iaf och få ett rakt svar så att jag kunde gå vidare och sluta gå runt och önsketänka och tänka typ "han flätade mitt hår han måste gilla mig" osv...  Han sa iaf att han inte kände på samma sätt men att han inte skulle sprida vidare det eller nåt utan att det var mellan oss två. Efter detta blev jag såklart lite depp, men inte så mycket som jag trodde ändå. Det här nejet var det sista jag behövde för att gå vidare. 
Det värsta med att jag berättade via sms har jag inte upplevt än, får typ hjärtklappning då jag tänker på den stämningen... Det konstiga är att det enda jag känner nu är att jag för alltid kommer vara i underläget. Det är som svårt att förklara men han kommer alltid vara den "coola" nobbaren och jag den lilla efterblivna tjejen liksom.  Låter hemskt att jag tänker såhär men han är vinnaren och jag förloraren.Kul också att han redan har berättat det för sin bästa tjejkompis och sina andra kompisar som jag umgås i samma gäng med, även fast han sa att han inte skulle det -.- 

På sista tiden, även innan jag sa att jag gillar honom verkar han tro att han är så mycket coolare än alla andra och har börjat dissa vårar gäng för att hänga med andra med högre status.

Jag skäms alltså för det jag sagt, främst för att han heller inte känns vara som en så bra person jag trodde från början... Nu har jag bara höjt hans självförtroende upp till skyarna. Är det konstigt att jag känner såhär? Nån annan som också bekänt sina känslor för nån via sms som har lust att dela med sig om sina erfarenheter? Hur borde jag göra nu när vi ses nästa gång? Låtsas som att inget hänt eller snacka med honom? Vill inte göra detta till en big deal.