Aviseringar
Rensa alla

Berätta för föräldrar om psykisk ohälsa.


Ämnesstartare

Jag har precis tagit ett stort steg och berättade nyss för mamma om min psykiska ohälsa. Har länge velat och funderat över om jag verkligen ska göra det. Men efter att mamma och läraren hade klagat på min frånvaro idag på utvecklingssamtalet så sms'ade jag och skrev att min frånvaro beror på det. 
Lite fjantigt att göra det över sms men jag vågar inte säga det irl pga jag och mamma har ingen bra relation. 
Jag är lite stolt över mig själv ändå. Efter nästan 2 år, så har jag äntligen berättat det. Men det känns ändå som att de blundat för det självklara. 
Det är verkligen en lättnad att ha berättat det. Men jag är ändå orolig över vad de kommer säga. Att jag mår såhär är ju ingens fel så att jag tror de kommer vara stöttande, tror och hoppas. 

Måste bara säga att om du går runt och bär på någonting sånthär, berätta det för dina föräldrar då, jag lovar att det känns mycket bättre än att behöva hantera det hela själv utan stöd.


   
Citera
Ämnesstartare

Jag gjorde det också via SMS för ett tag sedan, det känns som en lättnad när man gjort det, men ändå inte. Bra jobbat Tumme upp


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

rogernw:
Jag gjorde det också via SMS för ett tag sedan, det känns som en lättnad när man gjort det, men ändå inte. Bra jobbat Tumme upp

Precis! Hon har inte svarat än så jag vet inte hur jag ska tolka det.. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

sjöhest:

Precis! Hon har inte svarat än så jag vet inte hur jag ska tolka det.. 

Hon kanske har lite svårt att ta emot det. Hon svarar nog snart 🙂 :/


   
SvaraCitera
Lounge

sjöhest: Måste bara säga att om du går runt och bär på någonting sånthär, berätta det för dina föräldrar då, jag lovar att det känns mycket bättre än att behöva hantera det hela själv utan stöd.

Det är helt sant!

Starkt av dig att berätta efter så lång tid. Tror absolut d kommer stötta 🙂 Du har inte gjort ngt fel.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Berättade för mamma om min psykiska ohälsa för några månader sedan faktiskt, efter ca 3 år av att ha mått så dåligt. Satt och bölade som en liten bebis, då kom hon och frågade vad det var.. Så gick vi in till mitt rum och jag berättade allt för henne, det var jätte svårt men jag visste att hon skulle förstå. Efter att ha berättat det för henne, och vad det var som påverkade min psykiska ohälsa, långa samtal, så ska vi snart göra något åt det och det känns bra! 🙂


   
SvaraCitera