oj jag beklagar det som hände med din familj . ochd det ä hemsk det där med skolan . hoppas verkligen du har det bra nu:)!

Marona:

Jag ska antagligen få börja gå på antidepp snart (då det hjälpt andra vintrar och jag är alldeles för oambitiös för att försöka göra någonting på egen hand.

Förstår hur du känner. Mycket enklare med piller.
Hjälper antidepp bra? Jag känner bara min mamma som tagit det och hon kände sig bara nedstämd och känslokall (alltså hon brydde sig fortfarande om andra men kände sig varken ledsen eller glad, bara som en grå liten mus). Antar att det är individuellt.

kallprat:

Hjälper antidepp bra? Jag känner bara min mamma som tagit det och hon kände sig bara nedstämd och känslokall (alltså hon brydde sig fortfarande om andra men kände sig varken ledsen eller glad, bara som en grå liten mus). Antar att det är individuellt.

Jo, jag vet flera som upplever det så, men måste säga att för mig har det faktiskt bara varit positivt. Förutom när det jävla apoteket fick för sig att sluta med sina kvalitégrejer och började med något uselt jävla budgettjosan som jag fick 100biverkningar av, såsom halsbränna och svettningar, muntorrhet osv. Fast nu ska jag få bra grejer igen, kommer inte ihåg namnet på preparatet dock.

kallprat:

Ja verkligen.
Det du har upplevt är så mycket mer än vad jag någonsin varit med om. Jag mår bara dåligt för att min hjärna är skruvad, men du har ju varit med om så mycket jobbigt så det är inte konstigt att du ibland känner som du gör.
Bra att det känns bättre nu i alla fall.

Tack, det känns som att en börda har lyfts från mina axlar när jag har delat med mig av mina erfarenheter för jag brukar nästan alltid hålla det för mig själv=)

matildaaa:

oj jag beklagar det som hände med din familj . ochd det ä hemsk det där med skolan . hoppas verkligen du har det bra nu:)!

Tack, jodå allt är mycket bättre=)

Marona:

jävla budgettjosan som jag fick 100biverkningar av, såsom halsbränna och svettningar, muntorrhet osv. Fast nu ska jag få bra grejer igen, kommer inte ihåg namnet på preparatet dock.

Usch, det är sådant man är rädd för. Det känns som att man bara skulle deppa ner sig ytterligare om medicinen inte hjälper. Men bra att du har något som fungerar.

Jag har varit deprimerad i flera år, sen jag va 12 eller 13 kommer inte ihåg. För en månad sedan berättade jag för min pappa hur jag mådde. Annars har jag hållit allt inom mig och inte riktigt fattat att det var så alvarligt. Min pappa tog med mig till nån psykakutmottagning. sen vart jag tvångsintagen på ett annat sjukhus. Stannade där en vecka och fattar fortfarande inte varför jag hamnade där. Jag va helt förstörd när jag kom hem.

Nu är jag sjukskriven och har börjat äta medicin. träffar en psykolog, kurator och en läkare en gång i veckan. Jag tror inte att jag kommer må bättre. Jag kommer alltid vara deprimerad. Det känns som att det är så jag är. Det är en del av mig och min personlighet. Jag kan inte ändra på mig och jag kan inte tänka på ett annat sätt, på ett bra sätt. Jag är så här och jag kommer alltid vara den jag är. Jag kan inte tänka annat än negativt. jag visar inte att jag mår dåligt utåt. Försöker tänka att allt kommer bli bra men det går inte. Jag känner mig väldigt ensam.

Jag har inte varit med om något hemskt som tex mattias94.
Jag förstår inte varför jag mår så här. För mig spelar det ingen roll vilken årstid det är.

Låter som du har ångest, och ej ngn depression

Mattias94:

Nu så är allt mycket bättre och jag har hamnat på en ny skola och med bra kompisar=)

Skönt att höra

Jag har diagnosen egentlig depression sedan ett år tillbaka, men tror snarare att det rör sig om dystymi. Problemen började redan innan tonåren och uttrycker sig i en ständig nedstämdhet, vilken gör mig energilös, hämmar min koncentration, får de negativa tankarna att väga över osv. Sexlusten, och njutningen för den delen, är som bortblåst och känslan av utanförskap stark. Det går inte en dag utan ångesten och genuin lycka vet jag inte vad det är. Lyckligtvis har jag emellertid skonats från seriösa självmordstankar, panikattacker och sådant.

Nexyia:

ag förstår inte varför jag mår så här. För mig spelar det ingen roll vilken årstid det är.

det kanske är så enkelt att du har brist på något ämne i hjärnan. men vad vet jag. det enda du kan göra är att hoppas att behandlingen hjälper även om det känns tungt nu.

isola:

Låter som du har ångest, och ej ngn depression

jo, det är nog så. jag försöker nog bara förklara min ångest med depression för då förstår jag den bättre.

Nexyia:

psykakutmottagning. sen vart jag tvångsintagen på ett annat sjukhus. Stannade där en vecka och fattar fortfarande inte varför jag hamnade där. Jag va helt förstörd när jag kom hem.

Oj, det låter som att läkarna såg väldigt allvarligt på din depression eftersom de tog in dig så snabbt och genom tvång. Vad hände där? Fick du bara ligga i en säng och vänta eller tog de en massa prover och skit?

Jag skulle inte kalla det hela depression utan hellre ett smärtsamt faktum. Men jag drömmer. Och att döda drömmen är att döda sig själv

kallprat:

jo, det är nog så. jag försöker nog bara förklara min ångest med depression för då förstår jag den bättre.

du har aldrig varit i kontakt med sjukvården?
(ej läst hela tråden)

isola:

Låter som du har ångest, och ej ngn depression

De går ju ofta hand i hand, tyvärr.

isola:

du har aldrig varit i kontakt med sjukvården?
(ej läst hela tråden)

jo jag var och pratade med en vårdcentralspsykolog förra veckan, men fick inte direkt några svar, pratade mest av mig. Ska dit igen nästa vecka för att se hur det känns då. Verkar dock inte som att de kommer hjälpa mig mycket mer om jag inte bryter ihop.
Det ska gå över av sig självt. Eller något.