På senare tid har jag utvecklat en osäkerhet inför vissa sammanhang som jag tidigare fått dåliga vibbar av. Går i en klass med mycket fördomsfulla personer med starka personligheter och som även är extremt målinriktade. De dömer en snabbt och pratar ihop sig bakom ens rygg så fort man inte är som dem. Det här har gjort mig osäker eftersom att jag inte känner många i min nya stad.
Får jämt frågor om varför jag är så tyst och varför jag inte tar för mig. Har en ljus röst och hörs knappt även om jag höjer rösten, vilken många kan driva med mig om.

Tror att man kan tro att jag har social fobi med tanke på min extrema ångest men vill inte sätta diagnosen på mig själv, det har inte gått så långt. Känner dock obehag i situationer där det inte gått bra tidigare, som sagt. Till exempel inför dem som jag vet inte tycker om mig. Har varken intresse eller energi för att få dem att gilla mig så vill helst bara strunta i dem - vilket jag gör. Men tyvärr är det de jag måste umgås med för att utöka mitt nätverk, är liksom tvungen att vara med dem. Blir nervös och får adrenalinkickar så fort jag ska prata med dem.

Finns såklart människor jag tycker om och som är som jag, lite lugnare och försiktigare än de övriga. Men det är många som just stört sig på mig eftersom att jag har en stark personlighet men inte är "högljudd". Står för mina åsikter, säger vad jag vill och är stark och trygg i mig själv, är dock inte den som ställer sig och dansar på bord eller tjuter på fester. Vilket de andra är.

Undrar om någon känner igen sig eller om de flesta tycker att det här låter stört, konstigt eller främmande. Tar gärna del av tips på hur man på bästa sätt kan hantera sådant här på egenhand utan terapi och medicin.