eh.
![[love]](/img/smilies/love.gif)
----
En kall vintereftermiddag hittar den tioårige Sigge Andersson sin far död på sjön. Han måste ha fallit genom isen och sedan frusit ihjäl. Einar Andersson lämnade sina barn och hustru ensamma inför en obestämd framtid.
Det är ett bistert 1910-tals Sverige som den australiensiske författaren Marcus Sedgwick öppnar för våra ögon. En kyla sprider sig genom ådrorna när bladen vänds ett efter ett och blodet ska bokstavligen komma att isas, när en illavarslande främling klampar in i familjen Anderssons stuga. Wolf, som hans namn visar sig vara, är hotfull. Hans fickor är fulla av hemligheter som strax ska avslöjas. Han har kommit för att hämta något som han hävdar ska vara hans och efterföljande händelser är både raffinerande som olycksbådande och du önskar för allt i världen att det ska ordna sig. Du som har läst de tidigare sidorna vet något som Wolf inte vet - att något av kallt stål finns gömt i en låda i skafferiet. Och Einar har lärt upp sin son väl, återblickar berättar inte bara om lärdomarna utan också om deras liv tillsammans, hela familjen, inklusive modern som är svårt sjuk, bidrar med visdom.
Parallellt löper en historia om Einar Andersson själv, ungefär tio år tidigare, och hans kamp för familjens överlevnad genom både kyla och fattigdom. Han tar dem ända till Nordamerika, i jakt på guld såklart - lyckas han? Varför hamnar familjen senare i Sverige?
Genom endast några få ingredienser lyckas Sedgwick måla fram en historia som är betagande och tät, men den är trots allt inte den bästa som jag har läst och ingen som jag skulle lägga någon vidare tid på. Det ligger något i berättandet som jag inte riktigt fastnar för. Det kan också vara att jag hellre föredrar hjärtknipande tonårsöden framför måttligt nervskakande livsskildringar.
Jessica Ly:
Einar Andersson lämnar sina
föreslår att du skriver "lämande"
Jessica Ly:
1910-tals Sverige
1910-talssverige
Grymt bra bokrecension, Jessica. Åter igen! ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Ber för övrigt om ursäkt för den supersena korren! ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Jessica Ly:
En kall vintereftermiddag hittar den tioårige Sigge Andersson sin far död på sjön. Han måste ha fallit/ramlat genom isen och sedan frusit ihjäl. Einar Andersson lämnar sina barn och hustru ensamma inför en obestämd framtid.
Jag fattar ingenting. Är dessa två relaterade, eller va?
Jessica Ly:
bladen vänds en efter en
ett efter ett
Jessica Ly:
när en illavarslande främling klampar in i deras stuga.
Vilkas stuga?
Jessica Ly:
Det kan också vara att jag hellre föredrar hjärtknipande tonårsöden framför nervskakande livsskildringar, because that's how I roll.
Känns som om texten plötsligt stryps utan att ordentligt slut.
Jessica Ly:
fallit/ramlat genom
Jag röstar för fallit ![[bigsmile]](/img/smilies/bigsmile.gif)
Jessica Ly:
blodet ska bokstavligen komma att isas
Jessica Ly:
han hävdar vara hans och
borde det inte stå "han hävdar är hans" eller "han hävdar ska vara hans"?!
Jessica Ly:
Det kan också vara att jag hellre föredrar hjärtknipande tonårsöden framför nervskakande livsskildringar, because that's how I roll.
Det engelska avslutet känns omotiverat. Om man ska skriva på engelska i en svensk text bör det finns en anledning till det tycker jag och det finns det kanske men jag kan inte se den. Annars håller jag (så klart ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
) inte med Marielle; det är visst ett ordentligt slut
Fixa korren så kan vi publicera i veckan!
Marielle Hagblad:
Jag fattar ingenting. Är dessa två relaterade, eller va?
Amy Karlsson:
Det engelska avslutet känns omotiverat
André Vifot Haas:
Fixa korren så kan vi publicera i veckan!
Oj oj oj, hur ser det ut nu?
Jessica Ly:
Oj oj oj, hur ser det ut nu?
Svinbra!
Jessica Ly:
Oj oj oj, hur ser det ut nu?
Uppe!
Tråden låst
