Aviseringar
Rensa alla

BUP? Varit där? Hur går det till?


Ämnesstartare

szara:

Men om jag inte får "komma in" på bup för det finns andra viktigare så vet jag inte riktigt va jag gör :s känner verkligen att jag inte vill leva mer lixom

Det vet du ju inte förrän du försöker och har du självmordstankar så borde de ju ha plats för dig. Har ni råd så går det ju att gå till privat psykolog. Annars så är det nog skolkurator/ungdomsmottagningen/vårdcentralen som gäller.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nintendo:

skolkurator --> ungdomsmottagning --> bup

Jo men ungdomsmottagningen tar mig som sagt inte på allvar och kan vara mkt för att jag inte kunnat öppna mig!! Har fått saker att låta lättare än de egentligen är, har inte ens kunnat prata om komplex.. jag sa till henne också att jag kanske vill till bup för skolan sagt det och så, hon bara "du? till bup? Nejnej, du passar verkligen inte in där. Det är mycket allvarligare där, så illa är du inte." och kändes som hon nästan hotade när jag sa att jag tror jag har social fobi för hon sa efter hon sagt att det är mkt värre att ha social fobi "du vet hur behandlingen går till va? då måste du möta dina rädslor!!!!" asså man bara skräm mig lite mer .. vet ju att man "behandlas" så men hon fick de att låta som döden xD


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Försök att inte tänka så mycket, bestäm dig bara för att ringa IMORGON till bup (eller be nån annan ringa), skjut INTE upp på det.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ring BUP och säg att di vill ha tid bara:)
För mig Funkar BUP bra, 1000gånger bättre än med kuratorn på skolan..
Första gångerna jag träffade psykologen (KBT) lärde jag känna honom lite och han ställde frågor om mina problem, mående osv.
Jag har också social fobi. KBT funkar för mig, klara att åka buss nu[party]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Angeleyes:

bestäm dig bara för att ringa IMORGON till bup

Ah.. men påtal om nått annat. VIll verkligen inte till skolan imorgon, eller på torsdag eller på fredag. Funderar på att säga till mamma att jag inte orkar skolan längre å vill va hemma imorgon å sen när hon kommer hon måste hon ringa bup llr nått. haha va pratar jag om.. men ah..


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

veetlurk:

Jag har också social fobi. KBT funkar för mig, klara att åka buss nu[party]

Jag har nog inte så stark social fobi som dig tror jag, klarar att åka buss. Men oroar och tänker väldigt mycket innan jag ska göra det, okej.. undviker det alltid xD men ändå..


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

Jag har nog inte så stark social fobi som dig tror jag, klarar att åka buss. Men oroar och tänker väldigt mycket innan jag ska göra det, okej.. undviker det alltid xD men ändå..

Så var jag också förr, sedan blev det värre och jag fick ångestattacker av att bara gå utanför dörren typ. Ring BUP innan det blir så för dig också... Det kan gå "neråt" snabbt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

veetlurk:

Det kan gå "neråt" snabbt.

Jo det började med idrotten, kändes lixom bättre att slippa den. Så i början var det bara bollsporterna jag sket i, ända sedan 5an krävde jag alltid schema över hela årets idrottslektioner så jag visste när jag mååste vara sjuk lixom. Sen i 6an blev de lite värre.. i 7an så skolkade jag jätte mkt och började få självmordstankar men inte så jätte seriöst mer att jag ville ha uppmärksamhet kanske. Men bara uppmärksamhet från mig själv på nått sätt om du förstår, gick lixom inte runt och sa att jag ville dö eller så. Ville nog bara tycka synd om mig själv eller nått.. :s

Sen i 8an så blev allt sjukt dåligt på riktigt, jag undvek nästan allt på idrotten och tillslut nästan precis när 8an börjat så fick jag ta bort idrott som ämne eftersom jag verkligen mådde skit och ville dö. Jag undvek väldigt mycket muntligt osv. Fick också IG i engelska då, eftersom jag hade en cp lärare och för att jag inte klarade av att prata alls mkt.

Sen dess har det verkligen gått som en nerförsbacke nerför. Nu går jag ju i 9an och jag oroar mig för ALLT. Kan inte ens träffa släkten längre utan tankar om att jag ska få uppmärksamhet på mig, kan inte gå utan små orostankar hemma ens. Känner mig bara riktigt trygg i mitt rum på natten typ. Eller när man är ensam hemma. Och i skolan är det jätte nervöst och spänt för mig att sitta i helklass, rodnar lätt och gör det bara ännu värre. För då ser ju folk att jag tycker det är jobbigt bara nån säger "Sara" Har börjat skolka från ytterligare lektioner, matte&musik. Musik säger sig själv, där syns man mycket (tycker jag) eftersom man ska spela instrument osv. Och sjunga haha skrattar bara åt de, aldrig i livet att jag gör de lixom. Men har också en lärare som bara helt plötsligt kan ropa ut mitt namn och på nått sätt ge mig uppmärksamhet du förstår. En sån självsäker lärare som bara är glad å sprallig och ja.. allmänt jobbig. På matten är det likadant, där jobbar vi ofta i grupper och sen i slutet av lektionen så ska alla grupperna säga vilka svar dom har. Sånt e skit jobbigt!!

Ja .. så känner att det blir värre hela tiden och känns som jag blivit deprimerad, absolut ingenting är roligt längre. Det var inte ens roligt att åka utomlands, inte så roligt som jag alltid tyckt. Och på julafton tänkte jag bara att jag inte skulle rodna när jag öppna paket för hela släkten osv. Ush..

Oj va långt de blev sorry!!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Var ungefär så för mig också.
Gick inte på en enda idrottslektion i nian[blush]
Skulle egentligen börjat gymnasiet i höstas. Jag fick för mkt ångest av det och hoppade av efter någon vecka... Ey, pm om du vill prata[smile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ring o fixa tid, då får du ett bedömningstillfälle där han/hon kollar av hur pass sjuk du är (de är faktiskt så, hur sjukt de än låter) o sen får du en tid inom 1-6 månader till träff igen, jag blev dock intagen akut men jag vet iallafall att väntetiden här i växjö är runt 5 månader så det skulle inte förvåna mig om att det är samma där du bor, det är ju helt överbefolkat nu för tiden på psykställena. sen när du är 18 slussas du oftast vidare till vuxenpsyk och då får du stå i kö 4-6 månader igen. så funkar det här iallafall, om du var mitt uppe i en behandling ahr ingen betydelse

men gå till en kurator först kanske o se vad dom kan hjälpa dig med.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

lemuu:

5 månader

OMG! Ska man vänta så länge på att få hjälp.. nu dog mitt sista hopp


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

OMG! Ska man vänta så länge på att få hjälp.. nu dog mitt sista hopp

Nejnejnej.
Jag har fått vänta 7 dagar som längst[rolleyes]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

veetlurk:

Jag har fått vänta 7 dagar som längst[rolleyes]

Ja okej [love] Bror väl på hur akut ens hjälp är..


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

szara:

OMG! Ska man vänta så länge på att få hjälp.. nu dog mitt sista hopp

nej det är olika överallt

för mig tog det typ 1-2 veckor att få tid och det var inte ens "akut" eller hur man nu säger... bor i stockholm.

men du måste försöka överdriva eller verkligen säga hur du känner (då får du tid snabbare)


   
SvaraCitera

szara:

en psykolog där

Där jobbar det ej psykologer.


   
SvaraCitera